Läs en essä i sommar!
Kunstkritikk är tillbaka med dagliga publiceringar den 12 augusti. Som sommarläsning rekommenderar vi vår serie om den nordiska samtidskonsten på 2010-talet.
De nye kunstskolebyggene som reiste seg i Norden på 2010-tallet tilbyr fleksible arealer. Samtidig foreskriver de en ny kunstnerrolle: prosjektlederen.
Kunstfeltet i 10’erne har været præget af en agiterende æstetik, der har stillet krav om omfordeling af magt og ansvar.
På 10-tallet overtok felles aksjoner for individuelle visjoner som endringsskapende kraft i kunstinstitusjonen.
I 2010erne blev penge et mellemmenneskeligt spørgsmål. Mens patriarkatet fik tiltrængte hug, blev en godt pitch vigtigere end en god praksis.
Den viktigaste konsten på 2010-talet var den som hjälpte oss att navigera genom privata och samhälleliga neuroser, perversioner och psykoser.
I 2010’erne opgav kunstnerne samtiden til fordel for fortiden, fremtiden og andre og større tidsligheder. Kunsten er ikke længere kontemporær, men ekstemporær.
– Det å være redaktør krever en indre motor, og det handler om å arbeide for noe som er større enn en selv, sier Mariann Enge. Hun er Kunstkritikks nye ansvarlige redaktør.
CAMPs Frederikke Hansen er del af kuratorteamet bag næste Documenta, mens Trampolinhuset bliver såkaldt lumbung-partner.
– Det är viktigt att det finns en kontinuerlig och levande diskussion kring monument, menar Patrik Amsellem, som i höst tillträder som ny direktör för Statens konstråd.
Med Ny Carlsbergfondets støtte erhverver Statens Museum for Kunst mere end 100 værker til samlingen. Det største indkøb i nationalgalleriets historie.
– Jeg er opptatt av det menneskelige og komplekse, og av å bryte ned polariserte motsetninger, sier årets festspillutstiller ved Bergen Kunsthall, Joar Nango.
Astrid Svangren om sitt sökande efter ett sinnligt uttryck i måleriet, sin kärlek till Sapfos diktfragment och vikten av att vara hård mot sig själv som konstnär.
Kunstnerne og de sindslidende har erfaringer med isolation, som vi kan lære af i den aktuelle krise, mener Jakob Jakobsen.
Berit Lindfeldts vardagsnära och känslomättade utställning på Konstakademien inspirerade en korrespondens mellan två skulptörer ur olika generationer.
Dag Erik Elgins kopierende maleri nekter å paradere livet som økonomisk ressurs.
En følelse af forladthed og fortidens spøgelser dominerer Jane Jin Kaisens værk. Fængslende fortællinger, men udstillingen savner rytme og overraskelser.
Efter att ha varit stängt i två månader öppnar Moderna Museet en John Baldessari-utställning som i stort sett uteslutande refererar till manliga konstnärer.
– Jobben vår er å gi kunstnerne de best mulige rammene, sier Solveig Øvstebø. Denne våren overtar hun direktørstolen på Astrup Fearnley Museet.
Efter att ha varit stängt i tre månader tar det finska konstlivet sina första stapplande steg in i sommaren.
Majlis Agbecks broderier har fått allt mer uppmärksamhet på senare år. Nu visas de i koncentrerad form på Cecilia Hillström Gallery i Stockholm.
Et besøk i Jenna Sutelas utstilling på Kunsthall Trondheim kjennes ut som å ha forvillet seg inn på avdelingen for produktutvikling i en bedrift for avansert telekommunikasjon etter stengetid.
I anledning af KØS’ udstilling med Gordon Matta-Clark har Jacob Lillemose skrevet et brev til den afdøde kunstner for at fortælle ham, at den byggede verden har mere brug for ham end nogensinde.
En svart komedi om den finska biopic-industrin vore intressantare än ytterligare en film om en Kvinnlig Konstnär.
Mötet mellan Bella Runes tunna, nästan transparenta trådar och Carl Eldhs kraftfulla skulpturer är enstående vackert och rörande.
Ubetinget rett til økonomisk trygghet burde være den neste store internasjonale kampsaken for vår tid.
Å avkolonisere er å forandre de grunnleggende materielle relasjonene som definerer våre liv.
Kunstkritikk stöds av
