Leder for Kunsthuset Kabuso, Sissel Lillebostad, deler sine tre mest minneverdige kunstopplevelser fra 2019.
Hvilke højdepunkter husker vi fra kunståret 2019? I dag svarer kunstner Simon Dybbroe Møller fra København.
Vilka var de mest minnesvärda konstupplevelserna under 2019? Idag svarar Lina Selander, konstnär.
Hva var dine mest minneverdige kunstopplevelser i 2019? Forfatter og fast bidragsyter til Kunstkritikk, Susanne Christensen svarer.
Hvilke udstillinger og begivenheder var de mest mindeværdige i kunståret 2019? I dag svarer en af Kunstkritikks faste skribenter, Louise Steiwer.
Vilka var de mest minnesvärda konstupplevelserna under 2019? Idag svarar Christine Antaya som är konstkritiker och medarbetare i Kunstkritikk.
Tid, tillid og vedholdenhed er hovedfaktorer, når kunst skal inddrages i kommunale anlægsbyggerier, lød det på Statens Kunstfonds konference.
Matias Faldbakkens nye roman er en dypt medrivende bygdefortelling som samtidig er umulig å leve seg inn i.
Kristin Austreids malerier på Entrée i Bergen er gerningsstedsfotografier som byder dig at anstrenge øjet til det yderste.
Liv Ertzeids utstilling på Destiny’s i Oslo lengter etter et maleri som uforstyrret produserer estetiske effekter.
Ethan Hayes-Chutes föreställning på Lilith i Malmö är som att gå rakt in i en socialutopisk arbetslivsskildring av Wes Andersson, fast fulare.
Søknadsfrist: 10. desember 2019.
Historien upprepar sig inte, den konstruerar analogier.
Hvem bliver hørt i kunstlivet, i kønsdebatten og i samfundet? Den hvide mands system er tilsyneladende stadig styrende for diskussionen omkring køn og repræsentation.
Förutsättningen för verkets effekt var att jag uppfattade att jag inte läste den text som jag samtidigt var tvungen att läsa för att förstå verket.
Selv i dens kamp mod kitsch fungerer popmusik som et fluepapir for vores minder. Kan billedkunsten gøre det samme?
Om alla visste att kontrollsamhället höll på att förverkligas, varför utbröt inte panik?
Office for Contemporary Art Norway inviterer oss til å tre ut av den vestlige kanon. En radikal flerstemthet lokker på den andre siden. Men hva gjør dette med kanonkritikkens tradisjon?
På Fullersta Gård utanför Stockholm blir en smäktande kärleksballad en uppmaning till kamp mot ett omänskligt system.
Victoria Pihl Linds demonstrativt passive kvinner inviterer en problematisering av kjønnsroller, men gjør lite for å sette dem i bevegelse.
Kunstige dyr, robotter med sanser og andre cyborgs synger med på en funky popsang om vores futuristiske samtid hos Jens Settergren i Ringsted Galleriet.
Sandra Vaka Olsens utstilling på Kunsthall Stavanger er en presis kommentar til det postdigitale fotografiets tiltakende autonomi.
Delingen av årets Turnerpris kan ses som en oppfordring til hele kunstfeltet om å vurdere tilpasninger til en mer likhetsbasert økonomi.
Anders Widoffs två utställningar i Stockholm visar att det finns alternativ till den magistrala konsten.
Hvem bliver hørt i kunstlivet, i kønsdebatten og i samfundet? Den hvide mands system er tilsyneladende stadig styrende for diskussionen omkring køn og repræsentation.
Förutsättningen för verkets effekt var att jag uppfattade att jag inte läste den text som jag samtidigt var tvungen att läsa för att förstå verket.
Kunstkritikk stöds av
