Martin Margielas återuppståndelse som konstnär kommer minst tjugo år för sent.
Den elfte Göteborgsbiennalen berättar en slagkraftig historia om sjöfart, kolonialism och rasism, men lider av en viss konstnärlig och intellektuell förutsägbarhet.
I Matthew Barneys comeback på Hayward Gallery har självmytologiseringen ersatts av en allvarligare och kyligare värld där våldet mot naturen står i centrum.
I ett nedstängt Paris öppnar Wu Tsangs filosofiska totalkonstverk för drömmen om att överskrida kroppens och psykets gränser.
Manifesta 13 i Marseille, en av Europas mest coronadrabbade städer, öppnar dörren mot galenskapen. Vad betyder det i en tid när det vansinniga blivit det normala?
Den viktigaste konsten på 2010-talet var den som hjälpte oss att navigera genom privata och samhälleliga neuroser, perversioner och psykoser.
I Cyprien Gaillards utställning på Accelerator dansar fascismens ängel för en evig sömn som är både vacker och önskvärd.
Kjetil Røeds bok Kunsten og livet – en bruksanvisning är rolig, uppslagsrik och oavlåtligt fascinerande, för hans galna montageteknik gör texten fullkomligt oförutsägbar.
Den tionde upplaga av Momentumbiennalen ger oss inga analytiska verktyg för att förstå den emotionella vändning som utställningen kretsar kring.
Vad betyder förvandlingen som konstnärligt grepp när kapital, varor och människor befinner sig i ständig rörelse?
Lap-See Lam låter oss ana transhumanismen, teknokapitalismen och postinternet-konstens gemensamma fördelar.
Gilbert & Georges utställning på Moderna Museet är galen, spekulativ, cynisk, porrig, andlig och kitschig.
Improvisasjon, undervannsprotester, transnasjonal solidaritet og lekkert, historisk forankret maleri – gleden er tilbake i det norske kunstfeltet.
Omid Delafrouz små lärdomsbuketter på Andréhn-Schiptjenko verkar mest vilja skapa nya former för kultiverat umgänge i den borgerliga sfären.
Det blir en närproducerad konstvår utan sensationer, men med ett och annat glimrande fynd från vägkanten.
Light & Space-bevægelsen har hovedrollen i
Copenhagen Contemporays ’største udstilling til dato’, men lyshavet drukner værkerne og den magi, kunsthallen insisterer på, bevægelsen skabte.
Kunstkritikk stöds av
