Frans Josef Petersson är sedan 2014 svensk redaktör för Kunstkritikk. Han är född 1977, boende i Stockholm och mångårig medarbetare på Aftonbladets Kultursida.
Louisianas utställning gör våld på ett betydande feministiskt konstnärskap.
Windy Fur Rundgrens måleri är ett oväntat svar på en omöjlig fråga.
Kan Jarl Ingvarsson frälsa oss från senkapitalismens pandemiska trötthetssamhälle?
Har kvinnliga konstnärer någonsin varit lika framträdande som i Sverige våren 2020?
Vilka var årets mest minnesvärda böcker, verk och utställningar? Frans Josef Petersson är redaktör för Kunstkritikk i Sverige.
Iris Smeds utställning på Bonniers konsthall är en exorcism av den nyliberala undantagsmänniskan.
Anders Widoffs två utställningar i Stockholm visar att det finns alternativ till den magistrala konsten.
Författare som Ursula Le Guin, Valerie Solanas och den danska poeten Inger Christensen sätter tonen för en ovanligt lovande svensk konsthöst.
Frank Bowlings retrospektiv på Tate Britain tvingar oss att tänka om relationen mellan form och politik, måleri och historia.
Norrköpings Konstmuseums utställning är en forskningsinsats som ger oss en fördjupad, mer nyanserad och levande förståelse av det moderna måleriet.
Från en endagsutställning i Skåne till en nordisk biennal i Örebro och en Guldlejonbelönad filmare i Stockholm. Den svenska konstsommaren har börjat.
Vad kan hennes militanta uppriktighetspolitik lära oss idag?
Den viktigaste konsten på 2010-talet var den som hjälpte oss att navigera genom privata och samhälleliga neuroser, perversioner och psykoser.
Adelita Husni-Beys nylige utstilling på Bergen Kunsthall kjennes sørgelig aktuell nå som den eskatologiske katastrofen ikke lenger er forbeholdt fiksjonen.
I Per Kirkebys bronzeskulpturer er figuration et grænseland, hvor formen udvindes af materiens kaos for dernæst hurtigt at falde tilbage i mudderet igen.
Old Tree på Hordaland kunstsenter har intet samlende prinsipp, annet enn at dette er en utstilling, og at den er vakker.
Kunstkritikk stöds av
