Frans Josef Petersson är sedan 2014 svensk redaktör för Kunstkritikk. Han är född 1977, boende i Stockholm och mångårig medarbetare på Aftonbladets Kultursida.
Konstlivet rustar för kulturpolitiskt paradigmskifte, och åtta utställningar du inte får missa.
Årets Maria Bonnier Dahlin-stipendiater fångar en tidsanda fylld av onda aningar.
Vilka artiklar var mest populära bland Kunstkritikks svenska läsare under 2022? Se listan här.
Tre utställningar som gjorde starkt intryck på Kunstkritikks svenske redaktör under 2022.
Malmö konsthalls lokalpatriotiska hyllning till stadens konstscen saknar djup och skärpa.
Maya Eizin Öijer och Andréhn-Schiptjenko firar trettio år tillsammans med en utställning om döden.
Irans rop hörs över hela världen. Lever hoppet om förändring? Tolv konstnärer och kulturarbetare ger sin syn på protesterna efter mordet på Mahsa Jina Amini.
Några ljusglimtar under den svenska konsthösten.
Kungliga konsthögskolans magisterstudenter överglänser det mesta!
På den lilla Stockholmsinstitutionen Mint förenas Eddie Figge och Agnieszka Polska av oväntat djärva och högtflygande ideal.
Harald Lyth visar att det finns konstnärlig frihet bortom samtidens individualism.
Samiska Paviljongen är ett historiskt erkännande av urfolkets suveränitet, samtidigt som den har en förvånansvärt traditionell hållning till idén om en paviljong.
Den amerikanske Fluxuslegenden Ken Friedman ställer ut i Kalmar, där han, utan att göra något större väsen av sig, har bott de senaste tio åren.
Efter Lars Vilks död har framtiden för Nimis varit oklar. Nu har ägarfrågan klarlagts, och verket kan klassas som byggnadsminne. Men en del hinder kvarstår.
A K Dolven gir monokromet fingeren – eller heller skuldra.
Ända sedan Mandana Moghaddam kom till Sverige efter den iranska revolutionen, så har hon drivits av en tro på konstens förmåga att knyta samman människor.
Kunstkritikk stöds av
