Ny värld, nytt språk
Under September Sessions visade Stockholms konstscen upp sig från sin bästa sida.
Under September Sessions visade Stockholms konstscen upp sig från sin bästa sida.
Victoria Verseaus långfilmsdebut berättar om transition, vänskap, förlust och längtan.
Musée de l’Orangerie i Paris undersöker det suddiga som ett uttryck för motstånd, sorg och visuell fantasi.
Kulturhuset i Stockholm vänder på hierarkierna och blandar 1700-talsbroderier med samtida textilkonst.
Skirt och vackert när Esse-Li Esselius experimentella polaroider från 1970-talet visas för första gången.
Den samiska konstinstitutionen Verddes utställning på Skansen är ett glatt och ilsket: «varför inte!?»
Skulpturprojekte Stockholm är den sympatiska DIY-versionen av den tyska kolossen.
Konstfacks masterstudenter har valt bort stöket på skolan för Färgfabrikens gnistrande ljusa takvåning. Det är proffsigt och elegant men inte så utmanande.
Likt en viss annan teosofisk konstnär så fick hennes verk inte visas förrän långt efter hennes död.
Hennes selfie-gobelänger är rätt kul trots allt.
Anna Odells nya verk utgår från när hon som ung hade en relation med sin vårdare och blev gravid, men den häpnadsväckande berättelsen är inte verkets kärna.
En fot i 1500-talets Augsburg, en annan i forntida Egypten och en tredje i samtiden. Thomas Temptes livsverk är ett försvar för det praktiska intellektet.
Mathijs van Geests sarte assemblager nærer seg på en understrøm av privat erfaring vi ikke får eller skal ha tilgang til.
En utställning i ett gammalt kolhus låter mörkret bli en bild för exploatering, utsatthet och politiska drömmar.
Verdensteatret legger ned etter 40 år. Kollektivets siste installasjon er for tiden å se på Dikemarkfestivalen.
Kunstsilos nordiske samlingsutstillinger viser bredde og enestående verk, men sliter med forutsigbarhet og konvensjoner i presentasjonen.