Gränsöverskridande varelser i Nordiska paviljongen.
Sarah Lucas samhällskritik blir buskis på Kiasma.
Hypnotiskt och snöpligt i Helsingfors.
På en naturskyddad skärgårdsö visas konst utan påverkan på miljön – och utan onödig domedagsretorik.
Karin Hellmans textilcollage är både gammalmodiga och hypermoderna, storslagna och fulla av integritet. På EMMA i Esbo får de sin stund i solen.
Den finska modellens postuma karriär som konstnär visar på vikten av en riktigt bra story.
Tori Wrånes, Klara Kristalova och Benjamin Orlow ställer ut tillsammans i Venedig 2026.
Elina Merenmies utställning i Åbo tar med ett vågat grepp fasta på hennes ortodoxa kristna tro.
Kohtas utställning Social Form handlar om möten mellan människor – men dialogen mellan verken uteblir.
Ulla Wiggens retrospektiv på EMMA i Esbo visar på en unik förmåga att tränga in under ytan på det ordinära.
Joel Slottes vemodiga skildringar av lågkonjunkturens barn har blivit närmast ett fenomen i Finland.
Finska Serlachius tar ut svängarna.
Kunstsilos nordiske samlingsutstillinger viser bredde og enestående verk, men sliter med forutsigbarhet og konvensjoner i presentasjonen.
I Matias Faldbakkens mindesmærke over 22. juli er spørgsmålet om sikkerhed selve den æstetiske pointe.
I Wien omformar Mumoks nya chef Fatima Hellberg hur vi rör oss genom museet – och hur museet rör sig genom oss.
Cecilia Vicuña fyller overlyssalene i Kunstnernes Hus med to monumentale kollektive verk om kampen for livet i havet.
