Sarah Lucas samhällskritik blir buskis på Kiasma.
Hypnotiskt och snöpligt i Helsingfors.
På en naturskyddad skärgårdsö visas konst utan påverkan på miljön – och utan onödig domedagsretorik.
Karin Hellmans textilcollage är både gammalmodiga och hypermoderna, storslagna och fulla av integritet. På EMMA i Esbo får de sin stund i solen.
Den finska modellens postuma karriär som konstnär visar på vikten av en riktigt bra story.
Tori Wrånes, Klara Kristalova och Benjamin Orlow ställer ut tillsammans i Venedig 2026.
Elina Merenmies utställning i Åbo tar med ett vågat grepp fasta på hennes ortodoxa kristna tro.
Kohtas utställning Social Form handlar om möten mellan människor – men dialogen mellan verken uteblir.
Ulla Wiggens retrospektiv på EMMA i Esbo visar på en unik förmåga att tränga in under ytan på det ordinära.
Joel Slottes vemodiga skildringar av lågkonjunkturens barn har blivit närmast ett fenomen i Finland.
Finska Serlachius tar ut svängarna.
Tschabalala Selfs hyllning till hemkvarteren i Harlem visas på EMMA i Esbo.
På et fremvisningsbillede er der altid et par hænder, der viser noget frem, ofte et andet billede.
Lögn har alltid funnits, men vad händer när lögn är allt som finns? Linnéa Sjöbergs utställning på Accelerator är en bild av en värld som inte längre hänger samman.
Fotografiet har invadert persepsjonen i Martine Poppes malerier på Isca.
I årtier er Sophie Calle blevet fejret som storyteller, og det er selvfølgelig ikke forkert. Louisiana viser hende især som den overbevisende konceptualist, hun også er.
