Alt er geopolitik i Danmark i denne tid. Men ikke på kunstscenen, som byder på glamrock, madhappening og soloudstillinger med flotte internationale navne.
Den norske kunstvåren brister av science fiction, politisk visjon og hittil-største-utstillinger med kvinnelige kunstnere.
En altoverskyggende hovedperson står lidt i vejen på Sophiensholms pseudo-gruppeudstilling om, ja, Bjørn Magnussen.
Biologien er et nettverk av uendelige forgreininger i Anders Holens utstilling på Eiklid/Rusten.
En kritikerveterans harselas med museenes kremmerspråk og merkelappen «kulturelite» topper listen over artiklene Kunstkritikks lesere satte størst pris på i fjor.
En ny fond, et krast essay og en hyldest til et geni, der endte som akavet reklame, optog læserne i 2025.
Kunstkritikks ansvarlige redaktør, Mariann Enge, ser tilbake på et år med følelsesstormer, minnearbeid og lukten av treverk i hendene.
Är döden det enda sanna? Kunstkritikks svenska redaktör om sitt år i konsten.
2025 var kosmologiernes år. Kunstkritikks redaktør i København elskede den skramlede, den rævesnu og den helt tyste.
Middelalder-psykedelia på jutevev slo hull i veggen og tiden for Kunstkritikks norske redaktør, Stian Gabrielsen.
I år gladde sig Joanna Nordin, konstnärlig ledare för Bonniers konsthall, åt en ny ärlig energi i konsten.
I år kom kunstner Oliver Bak tæt på den venstre hånd på en af kunsthistoriens mest berømte malere.
De store museene formidler i alle kanaler, til et bredere publikum. Men hvem holder samtidskunsten og historien levende?
Hvordan holder vi fast i det, der er helligt for os i vores kødelige liv, i en tid, der tilbeder skyen?
Är fattigdom räddningen? Rapport från Helsingfors.
Kulturministeren hylder kunst og kultur i kampen mod kunstig intelligens. Hyklerisk, når sparekniven samtidig svinges over Den Nationale Fotosamling.
Kritikens elände började på 1870-talet, då konstnärskapet, snarare än verket, blev dess primära objekt.
Kulturens og kunstens fiender har ikke bare greid å samle seg, men også vunnet terreng.
Munchmuseets triennale viet ny teknologi kunne med fordel spekulert villere.
Anawana Halobas utstilling på Nasjonalmuseet i Oslo er så fysisk at den får det til å prikke på tunga.
Matilda Kenttä synliggör det vardagliga arbetet och de vävda minnena.
Arthur Köpcke ankom til København i 1953. Kort efter blev København et centrum for tidens europæiske avantgarde. Hvornår sker det igen?
På Kunsthalle Zürich vecklade gesterna in sig i tystnad, språket sviktade och rummet höll andan.
Lars Fredriksons målningar är aldrig platta.
Hilde Skancke Pedersens ránut kjennes i fingrene og på tunga mi, selv om jeg ser dem på avstand.
Bølgene i Kinga Bartis’ maleri Egg timer bølger ikke forgjeves.
– I dagsläget finns inget som förändrar vår bedömning, säger konsthallschef Joanna Sandell Wright, angående sponsorns påstådda folkrättsbrott.
Huvudsponsorn dömd för folkrättsbrott i Sudan.
I Paris funkler alt på en fascinerende og skræmmende måde.
– Seksualitet har hatt sentral betydning for teknologiutviklingen, ifølge kunstner Mindy Seu.
