Lars-Erik Hjertström Lappalainen

Lars-Erik Hjertström Lappalainen är regelbunden medarbetare i Kunstkritikk. Bland hans senaste publikationer kan nämnas boken Big dig. Om samtidskonst och passivitet (2018), tillsammans Jonatan Habib Engqvist, liksom essäerna «Beckett och tankens genes» i antologin Deleuze och litteratur (red. Sehlberg och Wallenstein, 2018) samt «Överdrift, pinsamhet, förställning» i Kritiken i den nya offentligheten (red William-Olsson, 2018).

Alla artiklar av Lars-Erik Hjertström Lappalainen

Han hyllar sin mormor på Bonniers konsthall

Markus Öhrn gör något storartat.

Konsten, ett bra skitjobb

Maurizio Cattelan visar hur konstnärer kan bli frihetshjältar genom att lalla.

Stockholmssyndrom

Kritikerna måste frigöra sig från de administrativa intressen som kidnappat konsten.

Ett bottenlöst landskap

Sara-Vide Ericsson och Tilda Lovell möts på en mörk plats där de vanliga trygga gränserna inte gäller. Men Bonniers konsthalls iscensättning går ut över verken.

Helt kocko

Kungliga konsthögskolans avgångsutställning domineras av brus, ljud och irrationalitet. Ett uttryck för svårigheten att hitta en vettig plats i dagens samhälle?

Livet på hälleberget

I helgen ägde performancefestivalen Revolve rum i Uppsala. Den visade att det som kulturarbetare är oväntat lätt att känna samhörighet med mossa.

En annan kritik är möjlig

Glöm makthavarna, kritik borde skrivas för de som verkligen bryr sig om konst. Ny bok om sågningar.

Renässans med glitch

Kristoffer Zetterstrands syntes av oljemåleri och digital bildteknik känns antagligen helt naturlig för dagens tolvåringar. För andra medför den besvär.