Kollektivfelt
På 10-tallet overtok felles aksjoner for individuelle visjoner som endringsskapende kraft i kunstinstitusjonen.
Artikel
– Det finns ingen plan, bara att vara i det växande
Berit Lindfeldts vardagsnära och känslomättade utställning på Konstakademien inspirerade en korrespondens mellan två skulptörer ur olika generationer.
De personlige penge
I 2010erne blev penge et mellemmenneskeligt spørgsmål. Mens patriarkatet fik tiltrængte hug, blev en godt pitch vigtigere end en god praksis.
Warhol bit for bit
Blokkjedekunstens skjebne er finansialiseringen av kunstneren selv.
Kære Mette Frederiksen
Åbent brev til statsministeren: Danske kulturarbejdere har brug for din hjælp nu!
Programmert deltakelse
Strømmen av digitale erstatninger for arrangementer som er avlyst på grunn av pandemien, gir virtualiseringen av kunsten vind i seilene.
Kunstkritikken og krisen
Et nedlukket kunstliv betyder også, at kritikken er sat i stå. Den nye bestyrelse bag dansk AICA om, hvorfor det er afgørende, at den gode kritik kommer gennem krisen.
Psykonautisk estetik
Den viktigaste konsten på 2010-talet var den som hjälpte oss att navigera genom privata och samhälleliga neuroser, perversioner och psykoser.
En fråga om solidaritet och systerskap
Kvinnorörelsen i Norden skulle tjäna på mer konfrontativa protester och motståndshandlingar.
Ekstemporær kunst
I 2010’erne opgav kunstnerne samtiden til fordel for fortiden, fremtiden og andre og større tidsligheder. Kunsten er ikke længere kontemporær, men ekstemporær.
Ett decennium utifrån sett
Internationaliseringen underminerade den nordiska konstscenen, samtidigt som en ny bild av Norden, färgad av den koloniala historien, spreds på tiotalet.
Hvem kæmper for Kunsthistorie?
To nyuddannede kunsthistorikere gør status over deres uddannelse – fremkomsten af masseuniversitetet, politisk detailstyring, humaniora-bashing og udsigten til en historieløs kunsthistorie.
