2 december

Vilka var årets mest magnifika, innerliga och lustfyllda utställningar och konstverk? Patrik Steorn, chef för Göteborgs Konstmuseum, väljer sina favoriter.

Edvard Munch, Skriket, olja och tempera på kartong, 1910-talet.

Alt er liv och Tracey Emin/Edvard Munch. Sjelens ensomhet, MUNCH, Oslo

Arkitekturen är inte poängen med det nya Munchmuseet i Oslo – det är innehållet. Särskilt gillade jag utställningen Alt är liv, med utgångspunkt i en mapp med bilder och texter som Edvard Munch efterlämnade, men som på ett associativt sätt och med en befriande mix av måleri, teckningar och grafik visade på teman som genomsyrar hela konstnärskapet. Och Tracey Emin i verklig dialog med Munch om jaget och vardagslivet som präglades av det expressiva och det monumentala. En tidig julklapp som öppnade i oktober – varierat, nyfiket och lustfyllt. Storartat!

Conny Karlsson Lundgren, Vår resa till Frankrike (Mont des Tantes), videostill, 2021.

The Ghost Ship and the Sea Change, Göteborg International Biennal of Contemporary Art, Göteborg 

Två installationer stod ut för mig under årets version av GIBCA. Salad Hilowle hade i Vanus Labor (2021) sökt den afrikanska diasporans närvaro i svensk konsthistoria, hittat olika sorters spår och fragment och stöpt om dem till en form av opera som är lika överdådig som innerlig och som breddar berättelsen. Conny Karlsson Lundgren hade i Vår resa till Frankrike (Mont des Tantes) (2021) gått på djupet i det aktivistiska arvet efter Röda bögar i Göteborg. Med fotografier och dagböcker iscensattes en berättelse om tillfälliga sexmöten och feminina män som motstånd, men också svårigheterna att göra det personliga politiskt. Två skilda verk, som delade förmågan att bedriva historieskrivning med öga för det förbisedda, och omvandla arkivstudier till allkonstverk.

Otto, Flicka i stol, ca 1892.

I Lady Barclays salong. Konst och fotografi runt 1900, Moderna museet, Stockholm

En riktig djupdykning i Moderna museets samling av fotografi som visade på möten mellan konstarterna kring sekelskiftet 1900. Några utvalda symbolistiska målningar av konstnärer som Eugène Jansson, Gustaf Fjaestad, Helmer Osslund och August Strindberg hade placerats ut i en riktigt generös presentation med piktorialismens fotografi av Julia Margret Cameron, Henry B Goodwin, Nicola Perscheid, Ferdinand Flodin och Uno Falkengren med flera. Ett myllrande utställningsrum med en intuitiv och associativ hängning pekade varsamt ut det drömska formspråket som ett gemensamt ideal, och öppnade upp för ny förståelse av den nationalromantiska eran i svensk konsthistoria.

– Patrik Steorn är chef för Göteborgs Konstmuseum, och docent i konstvetenskap. Han var tidigare chef för Thielska Galleriet i Stockholm, och verksam som forskare och lektor vid Stockholms universitet. Disputerade med avhandlingen Nakna män. Maskulinitet och kreativitet i svensk bildkultur 1900–1915 (2006). 

Se de övriga bidragen i julkalendern här.

Diskussion