Engagerad debatt om oviss framtid

Uppslutningen var stor, men politikerna hade inte många svar att ge under gårdagens debatt på Lunds konsthall.

Debattvågorna gick höga på Lunds konsthall. Foto: Anna Wahlstedt.
Debattvågorna gick höga på Lunds konsthall. Foto: Anna Wahlstedt.

Gårdagens debattkväll på Lunds konsthall var efterlängtad. Efter Kultur- och fritidsnämndens plötsliga beslut om rekonstruktion i december, och januaribeskedet om att tillsätta en utredning med direktivet att undersöka hur konsthallen kan bli «mer tillgänglig på ett sätt som värnar om konstens självständighet», var frågorna många. Uppslutningen var stor, och konsthallen fylldes snabbt med fler åhörare än stolar.

Förutom Kultur-och fritidsnämndens ledamöter från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna, så bestod panelen av sex medverkande ur det professionella konstlivet. Debatten arrangerades av det nystartad Nätverk till stöd för Lunds konsthall, Galleri Pictura i Lund och Skånes konstförening.

Moderator var konstnären och kritikern Hans Carlsson, som inledde samtalet med att öppna upp för diskussion kring begreppet «armlängds avstånd». Lundapolitikerna har en historia av att lägga sig i konsthallens verksamhet, men givetvis ifrågasatte ingen i panelen principen som sådan. Den som kom närmast att göra det i praktiken var Kristdemokraten Zoltan Wagner. Han var visserligen väldigt kritisk till beslutsgången i nämnden, och beskrev det som oförskämt att förslaget att rekonstruera Lunds konsthall hade presenterats vid sittande bord, men var ändå märkbart missnöjd med konsthallens verksamhet.

aja Bajevic, Arts, Crafts and Facts (Tyson Foods, Poultry, Beef), 2015. Photo: Galerie Peter Kilchmann. Verket ingår i Vårt arbete som just nu visas på Lunds konsthall.
Maja Bajevic, Arts, Crafts and Facts (Tyson Foods, Poultry, Beef), 2015. Foto: Galerie Peter Kilchmann. Verket ingår i Vårt arbete som just nu visas på Lunds konsthall.

Bitvis gled stämningen i lokalen från engagerad till indignerad, exempelvis då Wagner beskrev sin upplevelse som konsthallsbesökare: «Jag begriper ingenting, och många med mig», eller när en man i publiken högljutt undrade var konsthallschefen höll hus. Moderatorn förklarade att konsthallens personal hade ombetts både av sin arbetsgivare och facket att inte delta i debatten på något sätt.

Ingen av Kultur- och fritidsnämndens representanter tycktes självkritiska vad gäller frågan om armlängds avstånd, och Vänsterpartiets Göran Fries var den ende som konsekvent framhöll vikten av konsthallens oberoende. Fries menade att de är märkligt att politiker som aldrig skulle lägga sig i driftsdetaljer i andra kommunala verksamheter tror sig vara experter när det gäller kultur.

Nämndens ordförande, Socialdemokraten Joakim Friberg, menade att frågan om konsthallen kokade ner till att möta två utmaningar: den internationalisering och nya publik som man väntar efter färdigställandet av forskningsanläggningarna ESS och Max VI, och en ansträngd ekonomi. Den ekonomiska frågan framhölls även av Miljöpartiets Peter Bergwall, som menade att det var ett problem att konsthallen visar färre utställningar än tidigare. Även Zoltan Wagner menade att etableringen av forskningsanläggningarna kräver satsningar även inom kulturlivet, och att politikernas uppgift vara att «förbättra konsthallen».

Michala Paludan, Cyklus, 2013–16. Foto: Lunds konsthall. Verket ingår i utställningen Vårt arbete.
Michala Paludan, Cyklus, 2013–16. Foto: Lunds konsthall. Verket visas i den aktuella utställningen Vårt arbete. 

Den enda av konstlivsföreträdarna som uttryckte viss kritik mot konsthallen var konstkritikern Dan Jönsson, som upprepade det han framfört i en recension i Dagens Nyheter av den aktuella utställningen Vårt arbete. Jönsson menade att estetiska överväganden har gått före tillgänglighet när det gäller hur tex. videoverk visas, och att detta kan vara en bidragande orsak om konsten uppfattas som avvisande.

Behovet av pedagogik och konst som kommunikation var ett återkommande ämne, som bland annat underströks av konstnärerna i panelen. Elena Tzotzi från Signal i Malmö framhöll att det krävs medel för att få in nya grupper av besökare, och att detta också är ett sätt att bygga för framtiden. Chefen för Nässjö konsthall Lennart Alves betonade behovet av olika typer av institutioner och lyfte fram sin egen konsthall som en framgångssaga, där man vågat profilera sig med enbart samtidskonst och samtidigt fått upp besökarantalet med 30 %. Nyckeln till framgången sas vara att de hade lyckats få politikerna att förstå vikten av förmedling, och att lägga mycket resurser på detta.

Vad gäller den kommande utredningen så lät svaren vänta på sig. Professorn i konsthistoria vid Lunds universitet, Max Liljefors, menade att man istället för att utreda konsthallen borde utreda konstlivet i hela kommunen, då det succesivt har utarmats de senaste åren. Lennart Alves liknade beslutet att utreda vid ett sovjetiskt val, där utgången redan är given. Klart är att vem som får utredningsuppdraget blir viktigt. Beslutet tas av förvaltningschef Urban Olsson. Någon detaljerad tidsplan angavs inte, men då Kulturnämnden har beslutat om att en delrapport ska avläggas redan i juni, så torde beskedet om utredare komma snart. Framtiden för en av landets mest anrika konsthallar förblir oviss.

KP Brehmer, Realkapital–Produktion, 1974. Photo: Lunds konsthall. Verket ingår i Vårt arbetet, som just nu visas på Lunds konsthall.
KP Brehmer, Realkapital–Produktion, 1974. Foto: Lunds konsthall. Verket visas i den aktuella utställningen Vårt arbete. 

Diskussion