Mest lästa i Sverige

Rutschbanor och censur, grotesk realism och kukens återkomst. Vi listar årets populäraste artiklar.

Carsten Höller, Stockholm Slides, 2025.

Mest lästa recensioner

Moderna Museet på sluttande plan

Årets mest lästa recension var Jesper Strömbäck Eklunds sågning av Carsten Höllers rutschbanor. Ett daterat och barnsligt verk som visar att Moderna museet inte längre hänger med, menade han. Svenska Dagbladets biträdande kulturchef Essy Klingberg gick i polemik, och menade att dagens präktiga konst och kritik är ett större problem.

Playa! Konst som poesi i Norden, installationsvy med verk av Alfred Boman (vänster), Benedikte Bjerre (mitten) och Ursula Reuter Christiansen (höger). Foto: Jean-Baptiste Béranger.

Nordiskt strandparty

Nora Arrhenius Hagdahl tyckte att Playa! Konst som poesi i Norden på Bonniers konsthall var spretig och ogenomtänkt, men hyllade den unga scenen kring Beau Travail, Antics, coyote och Issues som fungerade som utställningens kärntrupp. De ägnar sig åt en «mörk relationell estetik» som snarare än att förändra kapitalismen vill trassla in sig, förstå och gestalta den – något hon menade att curatorn Joanna Nordin inte hade förstått. En av våra mest lästa recensioner av årets mest omdebatterade utställning.

Shuang Li, S.O.A, 2020. Med tillstånd från konstnären och Peres Projects.

Grotesque nouveau

Hedvig Weibull gav både ris och ros till den danske curatorn Jacob Fabricius parallella utställningar på Lilith Performance Studio och Malmö konstmuseum. Weibull uppfattade (och uppskattade) projektets groteska och spretiga mångfald som en form av realism som ger en sannare bild av vår tid än den monotoni och våldsdoktrin som makthavarna tvingar på oss. 

Mest lästa nyheter

Luis Buñuel, Den andalusiska hunden, stillbild, 1929.

Censur på Moderna museet

Vår mest lästa nyhet avslöjade att Moderna museet hade censurerat Luis Buñuels klassiker Den andalusiska hunden (1929). Många medier följde efter, museet pudlade och gick med på att visa filmen i ocensurerat skick. 

Den uppmärksammade utställningen When We See Us: Ett sekel av svart figurativt måleri visas på Liljevalchs till augusti, 2026. Foto: Jean-Baptiste Béranger.

Liljevalchs kopplas till folkmord

Ett annat uppskattat avslöjande var att Liljevalchs huvudsponsor, den europeiska storbanken BNP Paribas, anklagats för folkrättsbrott. Strax därefter fälldes banken i amerikansk domstol och samarbetet avslutades. 

Teo Ala-Ruona, Anabolic Spectacle, performance under Stockholm Gallery Weekend, 2025. Gallery Steinsland Berliner. Foto: Maja Flink.

Kuken är tillbaka

Efter metoo har kuken förknippats med toxisk maskulinitet och destruktivitet – och förpassats till giftskåpet. Men nu ser vi hur en allt mer potent, kraftfull och självsäker konst är på väg tillbaka. Det menade Nora Arrhenius Hagdahl i en skarp rapport från Stockholm Gallery Weekend. 

Mest lästa kommentarer

Niki de Saint Phalle & Jean Tinguely, Paradiset, 1966. Foto: Åsa Lundén/Moderna Museet. Skulpturgruppen ingår i Moderna Museets utomhussamling.

Pajaskonster

Vår mest lästa kommentar kritiserade regeringens beslut att slå samman Moderna museet med Statens konstråd och ArkDes. Med vissa undantag (främst DNs konstredaktör Birgitta Rubin) så var det oroväckande tyst om årets kulturskandal – synd om det visar sig att beslutet var testballong för en mer omfattande attack mot välfärdssamhällets kulturinstitutioner. 

Ann-Sofi Sidén och Mats Fahlander, Fredad Plats, 2025. Foto: Stockholm konst.

Barnkultur

En annan populär kommentar handlade om tendensen att ersätta det moderna, abstrakta monumentet med snälla verk som sätter individens positiva upplevelse i centrum. Utgångspunkten var Ann-Sofi Sidéns och Mats Fahlanders nya minnesmärke över den kärlek som folk visade efter terrordådet på Drottningatan 2017 i form av ett fluffigt duntäck i brons. 

Paul Signac, Opus 217. Against the Enamel of a Background Rhythmic with Beats and Angles, Tones, and Tints, Portrait of M. Félix Fénéon in 1890, olja på duk, 73.5 x 92.5 cm, 1890. Foto: wikimedia commons.

Karriärsfängelset

Konstens elände började redan på 1870-talet, då konstnärskapet ersatte verket som kritikens primära objekt. Det menade Lars-Erik Hjertström Lappalainen, inspirerad av Harrison och Cynthia C. Whites Canvases and Careers från 1965. Kommentaren ingick i vår artikelserie Something Is Rotten som sätter sökljuset på olika problem inom det samtida konstfältet.