19 december Anders Kreuger

Curatorn Anders Kreuger listar årets mest minnesvärda utställningar i sin hemstad Helsingfors.

Henna Hyvärinen, Misukeitto/Pussycat Soup, 13 min video, 2022. Installationsvy från Outo olo, Helsinki. Foto: Henna Hyvärinen.

Henna Hyvärinen, Misukeitto/Pussycat Soup, Outo olo, Helsingfors

Henna Hyvärinens utställning på konstnärsdrivna Outo olo var ett praktexempel på «gräv där du står». En 13 minuter lång film i slinga på en plattskärm på ett enkelt hopsnickrat trästativ i det ganska lilla rummet, varsväggar målats i nyanser av mossa och ljung. Samma manipulativa men tilldragande estetiska mischmasch av stad och land återkommer i filmen, där Hyvärinen samtalar på finska med sin mor om hennes karelska ursprung medan de utför handlingar som att ro eller pilka fisk. Hon undviker att poetisera det vardagliga och den personliga identiteten. Istället politiserar hon dem genom att lägga undertexter inte bara på engelska utan också på det livvi-karelska språket, som nu håller på att återupplivas.

Anu Pennanen, Minä, stillbild, 2022.

Anu Pennanen, Minä, Espoo Cine International, Esbo & den 35:e Helsinki International Film Festival, Helsingfors

Konstnären och filmskaparen Anu Pennanens 22 minuter långa film Minä (”Jag”, med manus av Stéphane Querrec) förfinar hennes intresse för arkitektoniska rum som rollfigurer genom att iscensätta det omvända. Första person singularis spelas av Teri Suorlahti, och hennes ansikte förvandlas till en fasad av tillbakahållenförtvivlan, förstärkt av det bakåtstrukna håret och «nakna» läppstiftet. Betraktaren vet att detta överjag måste krossas, för det sker alltid med de duktiga och anpassningsbara i filmer om brytningspunkter. Även här, men inte på något förutsägbart eller alltför igenkännligt sätt. En särskild bonus är att Ritva Oksanen och Elina Knihtilä, två andra skickliga skådespelerskor, också medverkar.

Emilia Tanner, Sysmä, papper, 160 × 530 cm, 2022. Installationsvy från Sinne, Helsingfors. Foto: Jussi Tiainen.

Emilia Tanner, Sundials, Sinne, Helsingfors

Emilia Tanners utställning på Sinne visade att det mest personliga förhållningssättet till konstnärligt skapande kan vara att insistera på att stanna på ytan och avstå från varje möjlighet att till denna yta foga några som helst bilder med något som helst subjektivt innehåll. Med kritikern Timo Valjakkas ord har Tanner, genom att endast ställa ut pappersark utsatta för solljus (eller laserstrålar), «skickligt utnyttjat grundelelementen i all varseblivning: tid, ljus och rum». Sysmä är en längd av tidningspapper som under nära tio månader täckte fönstren i hennes mors sommarstuga, i landsortskommunen med samma namn, och där långsamt blev ett fotogram.

Anders Kreuger chef för Kohta, en privat konsthall i Helsingfors. Tidigare var han Senior Curator på M HKA, the Museum of Contemporary Art i Antwerpen. 2012–2018 ingick han i redaktionen för den London-baserade konsttidskriften Afterall. Han medverkar med viss regelbundenhet i Kunstkritikk. 

Se de övriga bidragen i julkalendern här.