I den arktiska konstdiskursen får det konsthistoriska begreppet ge vika för det antropologiska och politiska.
– Att vara konstnär kräver att du väljer konsten varje dag. Det säger Salla Tykkä, som är aktuell med en mitt-i-karriären-genomlysning på Wäinö Aaltonens Museum i Åbo.
Måleri av René Magritte, František Kupka och Paul Osipow visas i Helsingfors. Och i Åbo invigs en ny konsthall.
Om vi är på väg in i en ny gemenskapens tid måste vi ta det arbetsamma och långsamma sättet. Det menar finsk-samiska Outi Pieski som ställer ut på Emma museet i Esbo.
Henrik Håkansson är huvudutställare på sommarens IHME-festival i Helsingfors, med en film om en skalbagge som endast lever i en fuktig lund norr om den finska huvudstaden.
I den finländska konstvåren är regionala konstnärer representerade i grupputställningarna, medan utom-nordiska namn visas i de större separatutställningarna.
Den offentliga konsten får ett uppsving i det nordiska konstfältet när Helsingfors likt Oslo satsar på en ny biennal.
Posthumanitet och kulturkritik är gemensamma nämnare för de fem kandidaterna till konstpriset Ars Fennica, som är aktuella i en utställning på Kiasma i Helsingfors.
Paul O’Neill övertar som konstnärlig ledare för Checkpoint Helsinki och markerar Oktoberrevolutionen med en utställning i en liten lägenhet och ett stort kongresscenter.
De finska konstsommaren reflekterar nationens firande av 100-årsjubileet av självständigheten.
Sannfinländaren Sampo Terhos första officiella uppdrag blir att inviga den finska paviljongen i Venedig, som beskrivs som en satir över nationalidentiteten.
När den Chicago-baserade konstnären Theaster Gates nyligen framträdde i Helsingfors så gavs en ny och oväntad blick på staden.
Till skillnad från en superhjältefilm strävar den tionde Göteborgsbiennalen inte efter att nå en publik som inbegriper samtliga jordens invånare.
Galleriet er en steril bar og egennavnet en tom beholder i Agatha Waras utstilling på Podium i Oslo.
På Statens Museum for Kunst har Shahryar Nashat skabt en totaloplevelse, der er fængslende i mere end en forstand: både forførende og klaustrofobisk.
När Stockholms nyaste konsthall invigs med Tino Sehgal så är det en möjlighet att reflektera över
hur världen för tio år sedan bidrog till den vi lever med idag.
Kunstkritikk stöds av
