Det har gått nästan fyra år sedan Bogdan Szyber lade fram sin avhandling Fauxthentication – Art, Academia & Authorship (2020). Szyber är en nestor inom nordisk performancekonst, och tillsammans med Carina Reich har han sedan 1980-talet förändrat vad som är möjligt inom livekonsten. Men hans disputation gick inte som det var tänkt när avhandlingen oväntat – och som den första i Sverige inom området konstnärlig forskning – underkändes av en extern jury.
Det blev startskottet för en livlig debatt om konstens möjligheter att ta plats inom akademin. Tesen i Szybers avhandling är att processer och verk som görs inom ramen för konstnärlig forskning riskerar att bara bli av intresse för en mycket begränsad publik, nämligen de redan invigda. Han benämner den typen av konst som edu-art. Frågan är om de konstnärliga utbildningarna håller på att akademisera den fria konsten. Och vad ska konstnärer över huvud taget med akademisk forskning till? Som ett slags svar konstaterade Vetenskapsrådet i en forskningsöversikt från 2023 att behovet av praktikbaserat konstnärligt utforskande är stort.
Nu är Szyber aktuell med ett nytt verk med utgångspunkt i sin avhandling –Fool’s Errand: An Alchemical Sonata, som har premiär på Konträr i Stockholm ikväll. Jag hörde av mig till honom för att ställa några frågor om den föreställningen, och hur han ser på sin historiska disputation.
Vad är Fool’s Errand för performance?
Den består av två delar, dels en utställning som Frank Torsson Szyber och Gabriella Roos Redemo bygger. Utställningen är väldigt informativ och beskriver:« Det här är killen som det handlar om och det här hände. » Det är deras utställning.
Jag började ju arbetet med avhandlingen med att delegera uppgifter till kvinnliga akademiker, och sedan till en fotograf som ville blir popsångerska och sedan vidare till en curator… Och i delegeringen av det konstnärliga arbetet är jag kanske en grå eminens, men vissa som jag arbetar med struntar i mig. Nu har jag gjort något liknande med Frank och Gabriella och de har begravt sig i vad som hände och gjort en utställning i hela foajén utifrån detta.
Men live-delen av Fool’s Errand är en ritual där jag arbetar med Daniel M Karlsson, som står för ljudet, och Maja Lindström, som står för ljuset. Men de är lika mycket framför publiken som jag är. Vi gör det tillsammans.
Det som händer utgår från en sjudelad alkemistisk process. Det kommer från good old alchemy där man börjar med att bränna upp något för att något nytt ska uppstå ur askan. Bli till. Guld, eller De vises sten… Så vi går igenom de sju delarna, de alkemistiska elementen med ljus, material, handlingar och ljud. Daniel gör generativ musik, vilket betyder att musiken är annorlunda varenda kväll. Och det är samma med ljuset som Maja gör. Varje gång vi repar genereras något nytt. Men Daniel och Maja är följsamma och lyssnande och jag har fått titta på hur det går till. Själv ska jag dansa, det blir något helt än vad jag gjort tidigare.
Kanske tänker jag att jag kommer få någon lättnad genom den här ritualen. Bli fri, men vad är det? Bli av med något. Gå vidare. Bli något annat i mig och i världen.
Det har gått fyra år sedan disputationen. Varför blir det här verket av nu?
Jag har fått propåer från olika håll under åren, och frågan «om jag inte kan göra en grej av disputationen?». Men det har tagit mig den här tiden. Det är lång tid egentligen, men det kunde inte vara något annat. Nu var det tre, fyra saker som sammanföll. Så jag började arbeta med verket för nio månader sedan. Jag kan inte bara babbla om det som hände. Jag behöver göra saker, så nu ska jag nedkomma.
Har dina tankar om konstens frihet, eller om konsten inom det akademiska fältet, förändrats?
Jag och min kollega Carina Reich har ofta sagt att vi verkar i en väv av beroenden, som i en spindelväv, med anslagsgivare, kritiker och publiken. Så, vaddå, konsten är fri? Men jag kan inte se att någonting avgörande har hänt inom edu-art efter Fauxthentication, och det är inte så konstigt för akademin kräver det den kräver. Man får anpassa sig. Jag är det värsta exempel på edu-art av alla. Fast nu har kanske processen flyttat ut från akademin…
Däremot har min före detta skola förändrat strukturen för disputationer efter mig – så att ingen ska kunna bli underkänd! Det är ju en fantastisk förändring för SKH. Och min avhandling är snart nerladdad 6000 gånger. Så på sätt och vis kanske jag har vunnit en pingismatch och haft en impact på någonting, någonstans.
Men jag är cyniker. Det är så mycket pengar, karriärer, status och prestige inblandat i konstnärlig forskning och högre utbildning så jag kan inte se att supertankern skulle kunna stanna eller vända. Samtidigt har folk hört av sig från olika håll och sagt att «vi ville att du skulle komma och föreläsa men professorn sa nej». Jag är lite toxic.
Men är inte den där skärningspunkten mellan två strömmar, där vissa är nyfikna och andra avståndstagande, en rikedom?
Jo. Vissa blir rädda för vad som händer när jag petar i ett material men andra är lockade av det.
Vad tror du att publiken får med sig från Fool’s Errand?
Om man vet vad publiken får med sig kan man bli multimiljonär. Jag har inte den formeln i mitt arbete. Publiken ser olika saker beroende på hur man förhåller sig till begrepp som tillstånd, ritual eller dramaturgi ur ett klassiskt perspektiv. Så vad man får med sig beror på om man tror att man ska få en show, något exakt. Det här handlar kanske mer om sinnlighet i rummet.
Vad hoppas du själv få med dig vidare?
Jag tror att jag vill förlåta mig själv och Det Andra, det som hände. Och då frågar någon kanske «Hallå, kan du inte gå till en terapeut?». Men det handlar väl om acceptans, letting go, om att låta något vara där det är. När jag arbetade med avhandlingen fanns det ett begär, att jag skulle vara cool och duktig och spela med enligt reglerna. Och sen blev inte mitt begär uppfyllt och nåt annat hände.
Men kan du inte bara gå till en terapeut istället då?
Jag ska faktiskt bjuda min gamla kloka psykolog. Om hon kommer kanske hon har någonting att säga. Hon är pensionerad nu. Men då får hon i alla fall se att jag inte bara sitter där och gråter.
