Avkolonisering på agendan

– Det är viktigt att det som utställningsprogrammet står för återspeglas i hur vi organiserar arbetet, säger Ulrika Flink, ny konstnärlig ledare på Konsthall C.

Ulrika Flink. Foto: Josefin Cowie.

Efter ett år utan konstnärlig ledning så tar curatorn Ulrika Flink över på Konsthall C. Bakgrunden till ledarskapsglappet var en arbetsrättslig konflikt som ledde till att styrelsen valde att avvakta med att tillsätta en ny konstnärlig ledare under 2019. När den lilla konsthallen i Hökarängen nu får en ny chef så är det en curator med erfarenhet av konstlivet på olika nivåer. Ulrika Flink är utbildad vid Royal College of Art i London, och har varit co-curator för Momentum 9 (2017), curator på Grafikens Hus och verksamhetsledare vid Konstfrämjandet i Stockholm. Hon har dessutom erfarenhet från vitt skilda institutioner som Tensta konsthall, Tate Modern och Autograph ABP i London.

Senast curaterade Flink grupputställningen Somewhere in Between (2019–2020) på Borås Konstmuseum, som kretsade kring frågor om samhälle, historieskrivning och identitet. På Konsthall C kommer hon att arbeta med verksamhetsledaren Erik Annerborn, och tonvikten kommer att ligga på en ny organisationsstruktur och nya former för representation.

– För mig är det viktigt att fundera på hur vi organiserar arbetet så att den slentrianmässiga tillämpningen av hierarkiska organisationsprinciper inte accepteras som praxis utan utmanas, förklarar hon. Jag har jobbat på många platser i konstvärlden, i och utanför Sverige, som allt från assistent, koordinator, kommunikatör, producent till curator och konstnärlig ledare. Det är viktigt att det som utställningsprogrammet står för även återspeglas i hur vi väljer att organisera arbetet bakom scen. Jag skulle vilja forma en grupp med skilda erfarenheter som gemensamt lägger ett program där vi bjuder in till workshops. Ambitionen är att kollektivt undersöka och utveckla nya hybrida arbetsmetoder för hur man via kultur kan jobba för en ekosocial framtid som bidrar till kreativ omvandling, social och ekologisk rättvisa.

Något som är nytt för både Konsthall C och för Flink är residence-verksamheten Forskningsstationen, som skapades 2019 i samarbete med Spridd arkitektkontor och Hökarängens Stadsdelsråd. Först ut är Mansi Kashatria som är knuten till REMESO (Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle) på Linköpings Universitet.

– Mansi kommer att undersöka hur en konsthall kan arbeta med dekolonialitet inte bara som konstnärligt ämne utan även i själva organisationen, berättar Ulrika Flink. Samtidigt hoppas jag att vi kan ingå i spännande nätverk som Triangle Art och Future Assembly med fokus på konstscener utanför Europa och Nordamerika.

Programmet för 2020 är till viss del redan bestämt, i syfte att låta den nya konstnärliga ledaren blir varm i kläderna. Konsthall C har dessutom valt att utöka tjänsten som konstnärlig ledare från 2 till 3 år vilket är tänkt att skapa mer tid att formulera och genomföra ett program.

Lolou Cherinet, Touchstone, 2015–2019. Från Somewhere in Between på Borås Konstmuseum. Foto: Martin Meja.

– Jag får ca 6 månader på mig att lära känna Hökarängen och institutionen innan programmet startar. En skön mjukstart som jag uppskattar och som samtidigt möjliggör en mer lokal förankring. Jag är intresserad av att undersöka relationen mellan handling och tal. Hur lär vi oss att handla gemensamt igen, trots och i kraft av skillnaderna oss emellan? Utanför utställningsprogrammet vill jag möjliggöra för gemensamt lärande via föreläsningar och workshops. Sedan tycker jag också att det är viktigt att platser som Konsthall C deltar och bidrar till en offentlig debatt med fokus konstens relation till sociala rättvisefrågor.

Vad ser du saknas på den nordiska konstscenen idag?

– Genom åren har många kulturarbetare som rasifieras modigt ställt sig upp och belyst de missförhållanden som råder inom konst- och museisektorn i Norden. Kultursektorn är inte vilken bransch som helst, utan från politiskt håll och allmänt i samhället ses det som särskilt viktigt att vår sektor är inkluderande och speglar samhället. Andelen anställda med utländsk bakgrund vid statligt finansierade kulturinstitutioner i Norden har blivit sämre enligt Myndigheten för Kulturanalys. Detta vet vi redan, frågan är vad gör vi nu? Jag vill gärna jobba vidare med de här frågorna tillsammans med nordiska kollegor som har erfarenhet av att både lyckas och misslyckas med att öppna upp och bredda perspektiven inom ett homogent konstfält, framhåller Flink.

Först ut i Konsthall C’s nystartade residence-verksamhet Forskningsstationen är Mansi Kashatria. Foto: Paulina Darłak.

Not: Artikeln uppdaterades den 10 februari kl. 12.42. Texten innehöll tidigare en oklar formulering som har korrigerats. 

Diskussion