Nyligen meddelades att Johan Pousette får förlängt förordnande som verksamhetsledare för Iaspisprogrammet. Pousette tillträdde tjänsten 2014 och kommer nu att sitta kvar till 2020, totalt sex år. Förlängningen sammanfaller med att Ann Larsson till sommaren avgår efter fyra år som direktör för Konstnärsnämnden. Innan dess var hon kanslichef 2004–2013. Under sina 13 år som chef har Larsson genomfört förändringar som fått stark kritik i konstlivet, där det har talats om ökad byråkratisering och ett mindre självständigt Iaspis.
Förlängningen av Pousettes förordnande motiveras med behovet av kontinuitet i verksamheten, och av det ökade byråkratiska ansvar som tjänsten idag innebär. Verksamhetsledaren ingår numera i Konstnärsnämndens ledningsgrupp, och fungerar som daglig ledare med ansvar för lönesättning och arbetsmiljö. Men Ann Larsson understryker att förlängningen av Pousettes förordnande inte ska ses som ett tecken på att den tidsbegränsade anställning ska bli en tillsvidareanställning.
– Konstnärsnämnden har nu högre krav på sig av kvalitetssäkring och genomförande. Samtidigt har vi tydligare utvidgat internationaliseringsuppdraget, säger Larsson och pekar på hur verksamheten idag oftare rör sig utanför EU och de större västländerna. Dessutom, poängterar hon, har formområdet nu har en självklar plats i Iaspisprogrammet, som till större grad involverar hela Sverige inte bara storstadsregionerna.
– När verksamheten växer blir alltför korta anställningar i chefsposition ett problem. Det är helt enkelt mer att sätta sig in i och leda, eventuellt förändra och sedan genomföra inom tid, säger Larsson och betonar att med en förlängd anställning kan Konstnärsnämnden på bästa sätt säkerställa verksamheten för konstnärerna.
Även Johan Pousette framhåller att Iaspisprogrammet både har vuxit och förändrats med tiden.
– Jämfört med när Iaspis startade som ett residensprogram omfattar det idag många fler delar och handskas med en tre gånger större budget, säger Pousette, och tillägger att behovet av kontinuitet blir desto större då Ann Larsson lämnar tjänsten som direktör, samtidigt som han framhåller att det är hälsosamt att viktiga positioner i kulturlivet roterar mellan olika uppdragstagare. Däremot anser han att tidsspannet kan diskuteras beroende på verksamhetens storlek och primära aktiviteter.
– De första tre åren har gått snabbt, och med de ytterligare tre åren finns det möjlighet att arbeta vidare och fortsätta att utveckla verksamheten som den ser ut idag, säger Pousette, som i likhet med Larsson betonar Iaspis uppdrag att främja svenska bild- och formkonstnärers internationalisering, samt att verksamheten ska ta konstnärernas behov som utgångspunkt.
Personligen har IASPIS programverksamhet (vilket är den del som jag anser gör verksamheten relevant i en internationell kontext förutom de kulturpolitiska uppdragen samt de resurser som tillhandahålls) under Poursettes ledning blivit alltmer uddlös, osexig och irrelevant för de samtida internationella kritiska konstsamtalen. Har svårt att se att detta skulle ändras nämnvärt när Ann Larson nu lämnar sitt uppdrag. Har inget problem med att verksamhetsledare får förlängt förordnande i sig. Men det är väl rätt uppenbart nu efter tre år att Pousette fick uppdraget för att gå med på den byråkratisering och politiska styrning som varit på gång under längre period. Att man velat dämpa IASPIS som en stark aktör och förvandla den till en ren förvaltande organisation. En fortsättning av detta kan man nog förvänta sig kommer ske genom att Pousettes uppdrag förlängs, alltså ingenting.