I måndags kom ett omdiskuterat beslut i Sveriges Högsta domstol som begränsar spridandet av offentlig konst på nätet. Beslutet gäller målet mellan Wikimedia Sverige och Bildupphovsrätt i Sverige (tidigare BUS), och prioriterar konstnärers möjlighet att få skälig ersättning för sitt arbete över medborgares rätt att sprida bilder av offentliga konstverk. Mer specifikt rör målet webbplatsen Offentligkonst.se, en databas där Wikimedia samlar bilder och namn på offentliga konstverk i hela landet. Beslutet är ingen slutgiltig dom, något som väntas komma inom kort från Tingsrätten, som ursprungligen «hänskjutit» målet till HD.
Offentligkonst.se är avgifts- och annonsfri, och fritt tillgänglig för allmänheten. Projektet har utvecklats med stöd från den statliga myndigheten Vinnova. Databasens foton är uppladdade av enskilda medborgare, men även vissa svenska kommuner ingår i samarbetet. 2014 lämnade Bildupphovsrätt in en stämning mot Wikimedia för Offentligkonst.se, där man menar att webpublicerandet av fotografier innebär ett intrång i konstnärens upphovsrätt.
I HDs beslut står att «Enligt 24 § första stycket 1 upphovsrättslagen får konstverk avbildas om de är stadigvarande placerade på eller vid allmän plats utomhus», men slutsatsen blir ändå att Wikimedia inte har rätt att från sin databas överföra avbildningar av offentliga verk via internet till allmänheten. «Huruvida förfogandet sker i kommersiellt syfte saknar betydelse», avslutas beslutet från HD.
Erik Forslund, jurist på Bildupphovsrätt i Sverige framhåller att ärendet inte handlar specifikt om Wikimedia, utan om att få principen om avbildandet av offentlig konst på nätet prövad i domstol.
– Denna sajt är ju ett ganska tydligt exempel där man utnyttjar våra medlemmars konst utan tillstånd i en stor databas. Vi har ju avtal med många andra organisationer som betalar för sig, och det vill vi ju även att Wikimedia ska göra, säger Forslund.
Enligt Daniel Westman, som forskar i frågor som rör offentlighetsprincipen inom immaterialrätt, är frågan snårig bland annat eftersom begreppen «avbildning» och «konstverk» tenderar att flyta samman rent juridiskt.
– Inom juridiken skiljer man inte nödvändigtvis mellan ett verk och en avbildning av ett verk, vilket innebär att ett verk även kan vara skyddat i andra representationsformer än den ursprungliga. Upphovsrätten kan exempelvis påverka möjligheten att göra en film av en roman. På samma sätt anses ett foto av ett konstverk, alltså en avbildning, ses som ett exemplar av konstverket. Därmed riktas fokus mot när sådana avbildningar får ske utan tillstånd från konstnären. Verket har mer karaktären av en idé som ska skyddas av lagen, berättar Westman.
Detta innebär att en offentlig skulptur i svensk juridisk kontext inte skiljs från en avbildning av denna skulptur. Det som många uppfattar som en del av det allmänna, exempelvis en bronsstaty på ett torg, blir i databasversionen ett upphovrättsskyddat verk som vid spridandet på nätet kan kräva både licens och avtal. Samtidigt är det knappast självklart för en konstnär att den fria spridningen av hens verk är negativ, utan kan tvärtom ses som en viktig del av kommunikationen med allmänheten.
– Ett effektivt sätt att förbättra just bildkonstnärernas möjligheter att försörja sig är att se till att fler människor vet om att de finns, känner till deras arbete och ges möjlighet att förälska sig i det. Ingen konstnär säljer konst osedd, säger Anna Troberg, verksamhetschef för Wikimedia Sverige.
Troberg får stöd i forskningen genom teorin om den så kallade «mere exposure-effekten», ett fenomen inom socialpsykologin som innebär att människor utvecklar preferens för något enbart på basis av att objektet har hög ingekänningsfaktor. Experiment har påvisat denna effekt för bland annat text, ord, målningar, ansikten och geometriska figurer. Det skulle potentiellt innebära att en konstnärs möjlighet att exponera sina verk ökar efterfrågan på desamma, något som därmed inskränks av HDs beslut.
En annan aspekt gäller konstnärers möjlighet att kritiskt problematisera ägandeskap av bilder. Förläggaren Susan M Bielstein betonar i sin bok Permissions (2006) att dagens internationella copyrightlagstiftning gör det allt svårare för konstnärer att arbeta med att appropriera bilder och annat material som del av sin konst. Hon beskriver vidare hur en absurd lagstiftning har gjort det svårare att publicera böcker om konst, film och arkitektur, och befarar en utveckling där exponeringen av konstnärers bilder kommer att minska över tid – och med detta den allmänna kännedomen om konst.
Rasmus Fleischer, forskare vid Stockholm universitet och tidigare medlem av Piratbyrån, ser andra problem med domen och reaktionen från Bildupphovsrätt i Sverige.
– Att påtala att Wikimedia – som är en ideell förening – har potentiella kommersiella intressen, men samtidigt ignorera Facebook som en stor kommersiell aktör som sprider bilder av exempelvis offentlig konst är väldigt märkligt. Eller så är den långsiktiga planen att även gå på Facebook och andra storföretag, det återstår att se, säger Fleischer.
Bildupphovrätt i Sverige gick tidigt ut med en text på sin hemsida att privatpersoner utan vidare kommer att kunna «lägga upp sina selfisar på Facebook eller liknande». En formulering som Fleischer vänder sig mot.
– Det är ju nästan lite nedvärderande att förutsätta att privatpersoner bara håller på med selfisar. Detta är ju en allvarligare fråga än så, som rör hela det offentliga rummet med både konst och arkitektur. Det kan ju handla om att någon lagt upp ett videoklipp från en demonstration från ett offentligt torg, exempelvis. Ska det vara förbjudet nu? frågar Fleischer.
Daniel Westman bekräftar att arkitektur på ett motsvarande sätt skulle kunna hamna under upphovsrättslagstiftningen. Men detta är inget som Bildupphovsrätt i Sverige kommer att driva, säger Erik Forslund, eftersom deras verksamhet inte täcker arkitekters upphovsrätt.
Anna Troberg på Wikimedia håller med Rasmus Fleischer om att detta rör sig om frågor om det offentliga rummet, och det gemensamma ägandet av offentliga konstverk.
– Vi är absolut inte emot att konstnärer får betalt för sina offentliga verk, det är inte därför vi driver denna fråga. Men vi menar att konstnärerna har fått betalt under uppförandet av verken. Även om man såklart alltid kan diskutera om de får tillräckligt betalt. Vad vi snarare opponerar oss mot är principen att konstnären ska få betalt för samma offentliga verk om och om igen, trots att vi – skattebetalarna – betalat för det redan. Vi kan inte ens gå ut och ta en bild på denna publika skulptur som vi varit med och finansierat, den blir liksom aldrig en del av det gemensamma, menar hon.
Konsekvenserna för Wikimedia och den allmänna användningen av bilder av konstverk på nätet återstår att se, och Troberg ser flertalet möjligheter framledes.
– Vi ska föra dialog med vår jurist och Wikimedia Foundation i USA om hur vi går vidare, i väntan på Tingsrättens dom. Men främst är det från vår sida ett stort opinionsarbete gentemot allmänheten, säger hon.
Något som ännu inte är klarlagt är betydelsen av den tekniska lösningen för hur bilderna länkas till hemsidan. I dagsläget är det den amerikanska modersajten Wikipedia som förvarar bilderna på sin server. I väntan på Tingsrättens slutgiltiga dom har Wikimedia Sverige beslutat att inte ladda upp nya bilder till Offentligkonst.se – men man har samtidigt valt att inte plocka ner de bilder som redan finns där.
