I ett drygt decennium har Matts Leiderstam arbetat med ett måleri om rutnätets potential. Det tycks ha blivit en hel estetik som han numera kan variera i oändlighet. Att detta klassiska kompositions- och analysverktyg blev så förlösande för den sene Leiderstam kan ses i ljuset av hur det abstrakta måleriet tillskrevs en ny, kritisk potential under mitten av 00-talet och framåt. Tidigare undersökte han ofta äldre, figurativ bildkonst, men nu tog han steget in i modernismen.
Waldemarsudde visar nu en utställning där Leiderstam tittat närmare på Prins Eugens altartavla målad för Kiruna kyrka 1912. Den föreställer ett idealiserat, sydsvenskt landskap i ljusa toner vars centrum består av en solindränkt dunge. Anmärkningsvärt nog är tavlan helt befriad från kristen ikonografi. Istället gestaltas en besjälad natur, bortom religiösa dogmer.
Leiderstam har byggt upp en storskalig installation i Eugens gamla ateljé i hans hem och numera museum Waldemarsudde, där altarmålningen en gång påbörjades. På ett gigantiskt rutnät i trä har han placerat en av sina egna målningar ovanför Eugens originalskiss. Tillägget är även det ett rutnät där linjerna ser ut att frigöra de färger som använts i skissen. En bisarr kollision mellan Leiderstams utopiska abstraktioner och Eugens idylliska symbolism. Tidsrymden mellan verken gör upplevelsen hisnande.
På en monitor visas flytten av Kiruna kyrka – nyligen genomförd på grund av gruvbrytningen under staden – vilket länkar samman Leiderstams projekt med klimatförändringarna i norra Sverige. I ljuset av dessa framstår Eugens ljuva landskap tvärtom som hotfullt, då dess sydfranska stil kan sägas föregripa den höjning av medeltemperaturen som på sikt skulle kunna omvandla Kiruna till ett lummigt Provence.
Men utställningen saknar såklart möjlighet att påverka denna utveckling över huvud taget. Trots det vill den skriva in sig i en större motståndsberättelse med hjälp av hypoteser. Leiderstam kommenterar klimatförändringarna i en tidslinje över altarmålningens tillkomst: år 2138 har kyrkan stått på sin nuvarande plats i 113 år, lika länge som den stod på platsen där den uppfördes. Medeltemperaturen kan då ha ökat med upp till nio grader, en siffra så skrämmande att den knappt går att ta in, men som här blir ett tomt hot inlåst bakom Leiderstams trådsmala galler. Utopi, idyll, spekulation – idealismens fängelse är inte så lätt att bryta sig ur, trots allt.
