Det svåra läget för de kommersiella gallerierna fick ett första offer när Helsingforsbaserade Galerie Forsblom förra veckan meddelade att de som en direkt följd av coronapandemin stänger sin filial i Stockholm. Filialen öppnades 2017 är stadens till ytan största galleri. Grundaren Kaj Forsblom skriver i ett pressmeddelande att beslutet tas mot bakgrund av en eventuellt utdragen pandemi i Sverige och globalt. Personalen i Stockholm sägs upp, och hälften av personalstyrkan i Helsingfors är permitterad. Med utställningar av internationella och svenska konstnärer som Peter Halley, Ai Weiwei, Isaac Julien, Charlotte Gyllenhammar och Linn Fernström är stängningen en märkbar förlust för svenskt konstliv.
Parallellt har Svenska Galleriförbundet skickat en öppen appell till kulturminister Amanda Lind (Mp), undertecknad av Ola Gustafsson, Elastic Gallery och Sara Berner Bengtsson, ordförande i Svenska Galleriförbundet och Director på Galerie Forsblom.
– Just nu upplever jag att det finns stor allmän oro bland gallerier i Sverige och en generell beredskap på sämre tider, både vad gäller besökare och inköp. Detta ledde oss på Galleriförbundet till att skriva brevet till kulturministern. Vi har fått mycket respons, men ännu inte hört från kulturdepartementet, säger Sara Berner Bengtsson till Kunstkritikk.
Svenska Galleriförbundet företräder 37 gallerier och säger sig representera totalt omkring 750 nu levande svenska konstnärer, vars inkomster riskerar att utebli. Skrivelsen målar upp en alarmerande situation för förbundets medlemmar med nedstängda utställningar och utebliven inkomst till följd av avbeställda resor och inställda eller flyttade konstmässor. Därför vädjar Galleriförbundet om att de svenska institutionerna ska tidigarelägga inköpen av så kallad lös konst för att mildra krisen. Nasjonalmuseet i Oslo tas upp som exempel på en institution som fått förstärkt inköpsbudget till totalt 30 miljoner kronor, och i Sverige pekas Statens Konstråd, Moderna Museet och Nationalmuseum specifikt ut som viktiga för galleriernas prekära läget.
Gitte Ørskou är överintendent på Moderna Museet, som 2018 köpte in konst av svenska konstnärer till en sammanlagd kostnad av 4,1 miljoner kronor. Hon säger att museet i allra högsta grad är redo att kliva fram.
– Moderna Museet har redan ett uppdrag att förvärva svensk samtida konst, och om kulturdepartementet beslutar att tilldela oss extra medel för förvärv så är vi beredda att sätta igång. Vi har redan börjat se över vilka förvärv vi kan genomföra omedelbart. Men vår inköpsbudget är begränsad, och även vår verksamhet drabbas hårt av coronakrisen, säger Ørskou.
Även Henrik Orrje, som är vikarierande direktör på Statens Konstråd, säger sig vara mycket positiv till idén om förstärkta anslag för inköp som Galleriförbundet föreslår. Konstrådet, som förra året köpte in konst till ett sammanlagt värde av 7,7 miljoner kronor, har i coronapandemins spår sett en stor del av sitt övriga arbete stanna av då transporter och besök på myndigheter där de normalt arbetar inte går att genomföra.
Ciléne Andréhn på Andréhn-Schiptjenko välkomnar Galleriförbundets initiativ, men beklagar att stödet från de offentliga myndigheterna går trögt.
– Vi har haft bra samtal med några offentliga inköpare och museer men ännu fler har överhuvudtaget inte svarat på vare sig mail eller telefonsamtal. Och the bottom line är att i dagsläget är det ännu ingen som har köpt någonting. Det är deprimerande att tala med kollegor i våra nordiska grannländer, då alla har sålt flera verk till sina nationella institutioner som har fått extra medel – som de också använder. Jag önskar att svenska myndigheter kunde förstå att de pengar de spenderar på konst nu är investerade i det offentliga för alla att ta del av, poängterar Andréhn, vars beskrivning i stora drag bekräftas av andra gallerister som Kunstkritikk har talat med.
Många gallerister betonar vidare att konstlivet är ett «ekosystem» där gallerierna är viktiga inte bara för sina anställda – liksom för fotografer, tekniker, konstnärer och andra i konstlivet – utan också som mellanled till offentliga museer och konsthallar. Samtidigt hamnar stöd till gallerierna mellan stolarna eftersom myndigheter som Statens kulturråd och Konstnärsnämnden normalt inte stödjer kommersiella verksamheter. Om det krispaket med 500 miljoner till kulturen som aviserades för två veckor sedan kan komma gallerierna till del är i nuläget oklart.
Ciléne Andréhn tror att oavsett stöd så kommer dagens situation att få stora konsekvenser för konstlivet.
– Vi kommer att få se gallerier försvinna, då alla arbetar med mycket små marginaler. Utbudet av gratis utställningar med samtidskonst kommer att minska, förstås, men vad som är viktigt att komma ihåg är att för varje galleri som stänger så förlorar inte bara de anställda sina jobb, hyresvärdar sina hyresintäkter, staten sin skatt och moms, utan även många konstnärer förlorar sin försörjning och möjlighet att visa sin konst. Kulturlivet blir dessutom så mycket fattigare och detta kommer att få effekter under lång tid framöver. I ett längre och internationellt perspektiv så tror jag att landskapet kommer att förändras. Alla de så kallade megagallerierna kommer kanske inte att överleva, och att frakta konst runt halva jordklotet för att visa på dyra mässor kommer kanske inte längre att vara en självklarhet. Jag hoppas att det kommer att bli mer fokus på connoisseur-ship än på business, att konsten snarare än ekonomin får huvudrollen igen. avslutar hon.
