Martin White tar publikum med på en i overkant guidet tur gjennom arkivet til den kontroversielle psykiateren Carl Wilhelm Sem-Jacobsen.
Akvarellene til Marianne Hurum og Elisabeth Haarr går ut for å treffe mennesker og ta seg en røyk.
Rob Kulisek sender influenseren Meg Yates på luksusrehab i Sveits.
A K Dolven gir monokromet fingeren – eller heller skuldra.
Iver Jåks’ kunstnerskap er en bruksting, i beste mening.
På Guttormsgaards arkiv gir Sean Snyder et lynkurs i fremmedgjøring ved hjelp av lysbilder, terningspill og tangram.
Louise Jacobs tar tempoet ned med høyenergiperformance på Centralbanken i Oslo.
Yamile Calderón fanger byansiktets fortrekninger over sesonger og utbyggingsprosjekter.
Hanne Tyrmis blyinstallasjoner på Kunstnernes Hus er monumentalkunst som ber om medfølelse.
Maria Pasenaus utstilling på Trafo Kunsthall i Asker er en individualistisk pedagogikk for en mindre fremmedgjort holdning til egen kropp og nytelse.
Unn Fahlstrøms videoinspirerte broderier på House of Foundation i Moss vekker redselen for å overdrive meningsbyggingen.
Kjersti G. Andvigs videoessay Bondefanget i Brussel ser Europas falmende idealer i kortene.
Mötet mellan Carl Eldhs gipsbyster och Ingela Ihrmans prunkande skulpturer sätter fantasin i rörelser. Utställningen avslutas med ett illavarslande varningsrop.
Klassiske genrer genforhandles i Melanie Kittis utæmmelige værker på Overgaden. Det er sjovt, personligt og helt vildt politisk.
Med valget av ny direktør diskvalifiserer Nasjonalmuseet i Oslo de samme fagkunnskapene som museet skal forvalte.
Kungliga konsthögskolans avgångsutställning domineras av brus, ljud och irrationalitet. Ett uttryck för svårigheten att hitta en vettig plats i dagens samhälle?
Kunstkritikk stöds av
