Bojkottar konstfestival

Festivalen vill lyfta fram konststaden Malmö med nordisk samtidskonst, men det blir utan Signal, Johan Berggren Gallery och Elastic Gallery.

När24 Spaces öppnar, kommer Konsthallen låna ut sitt utrymme åt ett antal icke-kommersiella och konstnärs- eller curator-drivna verksamheter. Foto: Malmö Konsthall
När 24 Spaces öppnar, kommer Konsthallen låna ut sitt utrymme åt ett antal icke-kommersiella och konstnärs- eller curator-drivna verksamheter. Foto: Malmö Konsthall

Under sommarhalvåret ställer Malmö den nordiska samtidskonsten i fokus med projektet Malmö Nordic 2013. Satsningen är stor och bred, de tre stora institutionerna – Malmö Konsthall, Malmö Konstmuseum och Moderna Museet Malmö – utgör ryggraden, men även stadens gallerier och fria konstliv, liksom utomhusteatern Sommarscen Malmö och stadsfesten Malmöfestivalen medverkar för att «utifrån ett nordiskt perspektiv» lyfta fram stadens konstliv genom utställningar och andra arrangemang.

Bland annat lånar Konsthallen i 24 Spaces – en kakafoni ut sitt utrymme åt ett antal icke-kommersiella och konstnärs- eller curator-drivna verksamheter; Konstmuseet visar nordisk konst ur sina samlingar, men låter även de externa curatorer tolka temat i Den nordiska modellen®, där museichefen Cecilia Widenheim tillsammans med gästcuratorerna Kim Einarsson och Stine Hebert undersöker samlingens tillkomst och donationer. Medverkar gör Ewa Einhorn, Jeuno JE Kim, Goldin+Senneby, Sidsel Meineche Hansen, Marianne Heier, Olof Olsson och Matts Leiderstam.

Till skillnad från konstbiennaler och andra liknande event har Malmö Nordic ingen konstnärlig ledare, och inte heller någon tydlig curatoriell idé. Gallerierna ombads i inbjudan att skicka in sina utställningsförslag (bekostade av dem själva) på temat nordisk samtidskonst för godkännande av en «styrgrupp» av tjänstemän från olika förvaltningar i staden, samt cheferna från de tre institutionerna och galleristen Göran Green.

Det är Green som tillsammans Göran Christenson är initiativtagare till konstfestivalen, och som framgångsrikt sålt in idén till Malmö stad. De har bägge länge intresserat sig professionellt för nordisk samtidskonst; Green som gallerist på Galleri 21 i Malmö och Christenson som tidigare chef för Malmö Konstmuseum, vars stora samling nordisk samtida konst delvis är inköpt på Greens galleri.

Enligt projektbeskrivningen är syftet att «lyfta fram Malmö som en dynamisk och intressant konstmetropol». Om varför just temat nordisk samtidskonst valts, vad ett nordiskt perspektiv innebär, eller på vilket sätt «Norden» är ett relevant begrepp inom samtidskonsten idag, står däremot ingenting. Moderna Museets John Peter Nilsson menar att det är det som gör projektet så unikt och spännande, att det är upp till deltagarna att ta sig an temat hur de vill. «Temat nordisk samtidskonst kommer i andra hand för mig, det viktiga är att konstlivet kan samverka», säger John Peter Nilsson.

Men för vissa av de inbjudna utställarna har betoningen på Norden och projektets oklara kritiska avsikt, ansetts så problematisk att de valt att inte delta överhuvudtaget, bland andra Elena Tzotzi på Signal. Hon säger att de försökt ta upp temat till diskussion med projektledningen, men utan framgång.

– Vad är egentligen meningen? Vilka intressen ligger bakom? De här frågorna får man inget svar på, säger Tzotzi. Hon menar att en manifestation av det nordiska dessutom är politiskt riskabelt: «Även om det inte är avsikten riskerar man att spela nationalistiska stämningar i händerna». Johan Berggren Gallery nobbar också Malmö Nordic, på liknande grunder.

– Ett nordiskt perspektiv i en mångkulturell stad framstår som både förlegat och exkluderande. Det är inte ur det perspektivet som det intressanta och progressiva sker i Malmö, säger Berggren. Göran Green är oförstående inför kritiken:

– De försöker få det här att handla om ’nordiskhet’ på ett nästan rasistiskt sätt. Det retar mig, särskilt som både Johan Berggren och Ola Gustafsson på Elastic jobbar till 80-90 procent uteslutande med konstnärer från Norden. Jag förstår inte argumenten, säger Green.

Problemet, menar Ola Gustafsson, är temat, inte var en viss konstnär är född:

– Tematiken känns inte alls intressant. Även om flertalet av Elastics konstnärer är baserade inom Nordens gränser, skapar de inte någon nordisk konst, säger han.

Elena Tzotzi tror inte på möjligheten kritisera projektet inifrån som deltagare, genom att medverka med en utställning som problematiserar temat. Hon menar att «det skulle man kunna göra, men sannolikt skulle det försvinna i den stora marknadsföringsapparaten».

Ragnar Kjartansson: Scandinavian Pain, Armory Show, New York, 2012. Foto: Kari Kjøsnes.
Ragnar Kjartansson: Scandinavian Pain, Armory Show, New York, 2012. Foto: Kari Kjøsnes.

Moderna Museet väljer att ställa ut den isländska konstnären Ragnar Kjartanssons Scandinavian Pain – en 11 meter lång neonskylt med verkets titel i rosa. Verket kommer att monteras på taket av en lada, i vars inre besökarna kommer att kunna se målningar av Edvard Munch. John Peter Nilsson antyder att när Kjartansson ställer klichén om ett nordiskt svårmod i ett ironiskt rosa ljus, är det just ett exempel på ett grepp som problematiserar det nordiska «inifrån».

Malmö Nordic 2013 pågår 3 maj-18 augusti. Under invigningshelgen 4-5 maj håller Kunstkritikk, tillsammans med Konsthögskolan i Malmö och Iaspis, ett seminarium om nordisk samtidskonst.

Denna artikel korrigerades den 28 mars 2013.

Diskussion