Hur ska vi förstå de motsägelsefulla känslor som väcks av Emanuel Röhss sublima utställningsvandring genom Frank Lloyd Wrights Ennis House från 1924?
Den sjunde Boråsbiennalen har lagt skulpturen på hyllan för att fånga vår tids konflikter genom textur, sinnlighet, spiritualitet och «djupt lyssnade».
I Kemang Wa Lehuleres utställning på Göteborgs Konsthall blir en dekonstruerad skolmiljö platsen för en uppgörelse med Sydafrikas våldsamma historia.
Vår himmel röd på Göteborgs konsthall gestaltar hur kvinnors erfarenheter av sexuellt och rasistisk våld kan omvandlas till politisk handling.
Den Futuristiska Orten på Tensta Konsthall menar att både konst och organiserat föreningsliv behövs för att tänka ett framtida liv i dess olika estetiska former.
Éva Mags verk för Santos idrottshallar i Göteborg tematiserar gemenskap och tillhörighet, men utan att bli socialt engagerad konst där vi uppmanas att aktivera oss själva.
På Göteborgs konsthall visas Akademin Valands masterstudenter i en strömlinjeformad utställning där mer prövande och experimentella inslag lyser med sin frånvaro.
Mozart’s Ghost på Göteborgs konsthall är en förlorad möjlighet att ta sig an relationen mellan internet, feminism och motstånd i en tid när detta är ett högst angeläget ämne.
Den tredje upplagan av 13festivalen i Göteborg lyckades skapa en inkluderande plats där konstnärerna kunde experimentera och testa nya idéer.
Horses on Rollerblades på Konsthall C hade vunnit på att lyfta fram den aktuella och angelägna konsten istället för att försöka rama in utställningen som ett forskningsprojekt.
– Vi vill lyfta fram vad andra har gjort, och göra det till en del av vårt eget arbete, säger Åsa Norberg och Jennie Sundén vars utställning på Göteborgs Konsthall öppnar på lördag.
I en tid då demokratiska val möjliggör odemokratisk politik, hur kan vi se på motstånd innanför och utanför konstens gränser? Intervju med filosofen Howard Caygill.
Improvisasjon, undervannsprotester, transnasjonal solidaritet og lekkert, historisk forankret maleri – gleden er tilbake i det norske kunstfeltet.
Omid Delafrouz små lärdomsbuketter på Andréhn-Schiptjenko verkar mest vilja skapa nya former för kultiverat umgänge i den borgerliga sfären.
Det blir en närproducerad konstvår utan sensationer, men med ett och annat glimrande fynd från vägkanten.
Light & Space-bevægelsen har hovedrollen i
Copenhagen Contemporays ’største udstilling til dato’, men lyshavet drukner værkerne og den magi, kunsthallen insisterer på, bevægelsen skabte.
Kunstkritikk stöds av
