Vår himmel röd på Göteborgs konsthall gestaltar hur kvinnors erfarenheter av sexuellt och rasistisk våld kan omvandlas till politisk handling.
Den Futuristiska Orten på Tensta Konsthall menar att både konst och organiserat föreningsliv behövs för att tänka ett framtida liv i dess olika estetiska former.
Éva Mags verk för Santos idrottshallar i Göteborg tematiserar gemenskap och tillhörighet, men utan att bli socialt engagerad konst där vi uppmanas att aktivera oss själva.
På Göteborgs konsthall visas Akademin Valands masterstudenter i en strömlinjeformad utställning där mer prövande och experimentella inslag lyser med sin frånvaro.
Mozart’s Ghost på Göteborgs konsthall är en förlorad möjlighet att ta sig an relationen mellan internet, feminism och motstånd i en tid när detta är ett högst angeläget ämne.
Den tredje upplagan av 13festivalen i Göteborg lyckades skapa en inkluderande plats där konstnärerna kunde experimentera och testa nya idéer.
Horses on Rollerblades på Konsthall C hade vunnit på att lyfta fram den aktuella och angelägna konsten istället för att försöka rama in utställningen som ett forskningsprojekt.
– Vi vill lyfta fram vad andra har gjort, och göra det till en del av vårt eget arbete, säger Åsa Norberg och Jennie Sundén vars utställning på Göteborgs Konsthall öppnar på lördag.
I en tid då demokratiska val möjliggör odemokratisk politik, hur kan vi se på motstånd innanför och utanför konstens gränser? Intervju med filosofen Howard Caygill.
David Åberg vill skapa ett fruset ögonblick i en värld som vi aldrig tidigare har sett. Men det som visas på Galleri Christian Larsen är inte nytt, utan väldigt gammalt.
Kunstkritikks skribenter och inbjudna gäster väljer det mest intressanta från konståret 2016. Ett nytt bidrag publiceras varje dag från 1 till 24 december. Idag: Josefine Wikström.
Pina Bauschs retrospektiv på Martin-Gropius-Bau i Berlin gestaltar ett humanistiskt ideal med särskild resonans i dagens estetiska och politiska situation.
I Lytle Shaws New Grounds for Dutch Landscape förvandlas den materialistiska vändningen till en uppslagsrik berättelse om vardagens pågåendehet och själva marken under våra fötter.
Hvad det betød, da Cecilia Bjartmar Hylta overførte onani som en handling til en stor vibrerende dildovæg. Og om hvorfor vi føler os skidt tilpas, når vi laver kunst.
– Ska man säga något positivt om pandemin så är det att vi fick tid att reflektera och omvärdera vår roll, säger Sara Berner Bengtsson, ny chef för den nordiska mässan som går av stapeln i september.
Når et styre bruker makten sin som politisk våpen, som i prosessen mot tidligere direktør ved Nordnorsk kunstmuseum Jérémie McGowan, vitner det om kritisk dårlig selvreguleringsevne.
Kunstkritikk stöds av
