Det blir den danske konstnären Danh Vō och tyska Katharina Grosse som gestaltar miljöerna i ett av Sveriges största infrastrukturprojekt, Västlänken i Göteborg, med en budget på totalt 20 miljarder kronor. Byggprojektet omfattar en ny järnvägsförbindelse under centrala Göteborg, flera nya broar i stadsdelen Olskroken samt förändrade offentliga miljöer i staden.
Danh Vōs förslag Tongue and Groove kommer att integreras med miljön på den nya centralstationen, medan Katarina Grosses förslag bLINK är en måleri- och skulpturbaserad intervention på den nya bron i Olskroken. Båda projekten har en budget om vardera 6 miljoner kronor.
Projektet leds av Statens Konstråd som understryker att de internationella konstnärerna är en fingervisning om storskaligheten i den satsning som görs i Göteborg. Den stora nyheten, enligt konstrådets curator Lotta Mossum, är att man har kunnat bjuda in konstnärerna tidigt i processen. Detta innebär att de får möjlighet att vara delaktiga i utformningen av själva de arkitektoniska strukturerna, något som konstnärer och curatorer inom offentlig konst har eftersökt länge.
Migration som tema
En skillnad jämfört med andra infrastrukturprojekt i liknande skala, som Norra Länken och Citybanan i Stockholm, är att man har valt att skapa en konceptuell överbyggnad för samtliga gestaltningsprojekt för Västlänken: Kronotopia – av chronos (tid) och topos (plats). Västlänken är ett projekt med ovanligt lång produktionstid, vilket temat söker adressera. Statens Konstråd kopplar på sin hemsida samman Göteborgs historiska roll som hamnstad och plats för migration med gestaltningsutmaningarna för de utvalda konstnärerna.
Danh Vō gör en tydlig koppling till detta i sitt projekt som utgår från historien kring Sidenvägen och kinesiska skildringar av migration och byggnadskonst. I Vōs förslag ingår insättningar av traditionella kinesiska träfogar i pelare, trappor, golv och andra delar av den nya byggnaden. När Kunstkritikk får tag i Vō beskriver han dock processen som fortfarande i högsta grad oklar och under arbete.
– För detta projekt har jag bara kunnat utgå ifrån enstaka renderingar av hur det kommer att se ut till slut, så någon färdig plan är ännu inte utvecklad. Jag kommer att ha ett möte på plats i Göteborg inom några veckor. Då kommer vi att diskutera detaljerna närmare. Det blir första gången jag besöker Göteborg, och platsen för mitt verk, berättar Vō för Kunstkritikk.
En ny form för offentlig konst
Danh Vō är född i Vietnam, uppvuxen i Danmark och med en omfattande internationell verksamhet med ateljéer i Mexico och Berlin. 2015 representerade han Danmark på Venedigbiennalen. Verket i Göteborg kommer att bli hans första offentliga verk.
– Jag har fått förfrågningar om offentliga verk tidigare, men aldrig genomfört något, säger han. Det beror nog på att jag har misstrott dagens offentliga konst, som har övertagits av idén om ett visuellt föremål som ska läggas över det alldagliga. Kronotopiaprojektet attraherar mig för att det har möjlighet att bli något annat. Det känns som att man har kommit bort från vad offentlig konst tidigare har varit, för att nu kunna skapa en ny form för den.
För Danh Vō är skalan och tidsperspektivet dessutom ett viktigt skäl till att han överhuvudtaget ville ta sig an uppdraget.
– Det intressanta med Kronotopia är att det är så stort att det potentiellt kan involvera en större community bestående av medborgare, konstruktörer, konstnärer och andra, menar han.
Spektakulär placering
Katharina Grosse är väl bekant med den svenska konstscenen efter en stor retrospektiv på Magasin III, 2004, samt gestaltningen av Vara Resecentrum 2012, där Lotta Mossum också var ansvarig curator. Verket Blue Orange skapade en hel del kontrovers och i tidens anda skapades en protestgrupp på Facebook. Men lagom till invigningen hade kontroversen snarare vänts till en lokal stolthet och verket blev väldigt omhuldat, berättar Lotta Mossum.
I Göteborg kommer Grosse att genomföra ett iögonfallande verk bestående av en imaginär, rosa «projektion» samt en stor sten av stål och glasfiber. Men det är platsen för placeringen som kanske är mest spektakulära.
– Jag besökte Göteborg för att försöka förstå staden och dess historia, dess estetik och trafikplanen för den kommande ombyggnationen, berättar Grosse för Kunstkritikk.
– Jag valde att placera verket mitt på bron för att det är en känd plats, och för att verket kommer att kunna ses från långt håll och från olika perspektiv. Jag vill att bLINK ska bli en sorts konfrontation mellan något imaginärt och något funktionellt och tekniskt. Ett slags metafor för vårt sätt att tänka, fortsätter hon.
EN AVSLUTANDE DELTÄVLING
Precis som för Danh Vō så är de praktiska omständigheterna kring Katharina Grosses förslag ännu oklara. Brokonstruktionen och övriga planer ännu inte helt bestämda. Men i sin motivering menar juryn «att idén till interventionen är starkt integrerad i området, vilket ytterligare kan förstärkas genom att bron formges i nära samarbete med konstnären». Men på vilket sätt brons utformning kommer att påverkas av Grosses verk kan ingen svara på i nuläget.
På frågan om hur hon tidigare har upplevt att arbeta med offentlig konst i Sverige, menar sig Grosse ha noterat att det finns en stor möjlighet för civilsamhällets att påverka det offentliga rummet.
– Det finns mycket offentlig konst i Sverige, och för mig har det varit tydligt när jag jobbade i Vara att det byggdes en stark community med stöd från en rad olika håll. I början av projektet så fanns det ett budgetunderskott som vi behövde fylla, och efter hand fick vi hjälp från andra organisationer och parter som bidrog till projektet, berättar hon.
Nu har Statens Konstråd i samarbete med Trafikverket utlyst den andra och sista internationella deltävlingen för de underjordiska stationerna i Haga och Korsvägen. Även dessa verk har en ansenlig budget, 7 miljoner per station, exklusive design, konstruktion och material. Sammantaget kommer detta att bli några av de mest påkostade konstnärliga gestaltningsverken som har producerats i Sverige. Fram till 21 februari kan konstnärer lämna in sin intresseanmälan. I början på april beslutar juryn vilka åtta förslag som kommer att få delta i tävlingen. Två vinnare offentliggörs sedan i september 2017.
Byggstart för Västlänken är 2018, och konstverken planeras att vara färdiga 2026.
