Malmö drömmer

Ett tre dygn långt sömnperformance var en av höjdpunkterna under en intensiv Gallerihelg med över 70 arrangemang i den lilla sydsvenska konstmetropolen.

Sömnperformancet Sleep 5959 ägde rum på Malmö Konstmuseum och arrangerades av Shu Lea Cheang, Matthew Fuller och MFK, Metood För Konstnärlig frihet. Alla bilder: Lotten Pålsson.

På Malmös gator kunde man under helgen skåda klungor av människor som med kartan i hand var på väg att besöka olika vernissager, konstsamtal, performances och konserter som annars sannolikt skulle gått dem förbi. I över 20 år har den sista lördagen i september inneburit Gallerinatt i Malmö, en konstfest med Konstfrämjandet Skåne och Malmös konstscen som arrangörer. Stora och små institutioner, konstnärsdrivna plattformar och kommersiella gallerier har genom åren öppnat dörrarna för tusentals besökare. Förra året omvandlades Gallerinatten till en Gallerivecka, på grund av pandemin, och i år landade man i ett mellanting: en Gallerihelg med vernissager och konsthändelser under tre dagar.

Allt som allt medverkade 73 utställare. Malmö Konsthall bjöd in till specialvisning med konstnären Martin Gustavsson av sin firade Leonilson-utställning, och på Malmö Konstmuseum kunde publiken medverka i ett tre dygn långt sömnperformanceDessutom visades ett trettiotal mindre pop up-arrangemang runt om i staden, till exempel guidade visningar av Drömmarnas Hus – Barnens Skulpturpark i Rosengård där barn under tre års tid samarbetat med professionella konstnärer för att skapa permanenta konstverk i sin egen uppväxtmiljö.

De flesta av de för Malmö så viktiga konstnärsdrivna gallerierna öppnade nya utställningar under Gallerihelgen, som kändes både välarrangerad och spretig, precis som det ska vara. Här fanns en öppenhet och en generositet som gjorde att pandemins återhållsamma gester redan kändes ljusår bort.

En av programpunkterna under SLEEP 5959 var Parvin Ardalans läsning av No Friends but the Mountains (2018) av den kurdiske författaren Behrouz Boochani.

På Malmö Konstmuseum visades SLEEP 5959, där publiken bjöds in att sova i sängar som arrangerats på golvet i Festsalen. Med utgångspunkt i idén om sömnen som en fristad serverades under hela helgen mat och dryck med sömnbringande egenskaper. Programmet innehöll även läsningar som undersökte förhållandet mellan text och sömn. Bakom arrangemanget stod Shu Lea Cheang, Matthew Fuller och MFK, Metood För Konstnärlig frihet. Helgen avslutades med strupsångerskan Sainkho Namtchylaks över 12 timmar långa performance Night of Sleep.

Lotta Antonson, Shadows, installationsvy, Galleri Format.

På Galleri Format, ett ideellt galleri för linsbaserade medier, var det i fredags vernissage för en utställning med Lotta Antonssons arrangemang (som hon kallar dem) bestående av collage, fotografier och kristaller. Objekt och bilder med kvinnokroppar leder oss från Antonssons senare verk i det yttre rummet till galleriets inre rum som också kan ses som konstnärens inre, mentala rum; ett arkiv av samlat material och minnen.

Emy Arnekull, Hilda Lidén, Karolina Engman och Jan Selander på Mörkrum Format.

Mörkrum Format är ett mörkrum som drivs av Galleri Format i en källarlokal på Västanforsgatan. Under helgen visades pop upp-utställningen WIP: Black and White med Emy Arnekull, Karolina Engman, Cia Kanthi och Jan Selander. Det utställarna har gemensamt är entusiasmen för analog bildframkallning. Förutom en färgbild av Kanthi så var alla bilder svartvita fotografier framtagna med mörkrummets kopieringsapparater. Selander visade porträtt kopierade från gamla negativ som hittats på en vind, och tagits i en fotostudio som på 1950- och 60-talen låg i samma byggnad.

Peter Wallström framför en av sina målningar på Signal – Center för samtidskonst.

På Monbijougatan, inte långt ifrån Format, ligger Signal – Center för samtidskonst där det i fredags var vernissage för Ami Bergmans och Peter Wallströms utställning Sjöjungfrun och den yttre händelsehorisonten. Konstnärernas förtätade och skruvade målningar visades sida vid sida på väggar som hade målats i samma rosa färg som funnits i 1700-talsdelen på Nationalmuseum i Stockholm. Bergman visade även lerskulpturer.

Rut Karin Zettergren, Nightboon, installationsvy från Celsius Projects, 2021.

Ateljékollektivet Celsius Projects invigde samma kväll den tredje delen i utställningsserien Something About the Realities We Share and the Realities We Don’t. Det är en på samma gång sparsmakad, lekfull och allvarsam presentation av Rut Karin Zettergren och Matilde Westavik Gaustad. Zettergrens VR-verk Nightboon (2021) upplevs på en mjuk bädd av fjädrar där betraktaren tillåts sväva iväg i ett drömlikt (inre) landskap. Gaustads arbeten, handvävd textil och en video, utgår från vattenkraftverks brutalistiska arkitektur och dess påverkan på omkringliggande landskap.

Jamila Drott, Continuous Void 111, 2021.

På Celsiusgatan ligger även en annan konstnärsdriven utställningsplats, Alta Art Space, i en före detta ketchupfabrik. På fredagen var det vernissage för Malmökonstnären Jamila Drotts I mitten av maskhålet, en installation med måleri på papper och metall med egentillverkade färg och billack. Verket Continuous Void 111 (2021) är en handbunden bok med målningar i groggbläck och pigment där sidorna har städats och nötts med rengöringsmedel.

Christofer Degrér & Rasmus R Streith, Idle Vacancy (Archaeopteryx), 2021.

Strax bredvid, på Celsiusgatans ändplats, visades Christofer Degrér och Rasmus R Streith pop up-installation Idle Vacancy (Archaeopteryx) (2021) som lätt kunde misstas för en vardaglig bakgårdsscen. Dessutom visades verket, förvirrande nog, inte på den plats som stod utsatt på kartan, även om det kändes helt i linje med verkets fiktiva scenario gestaltat genom en till synes övergiven bil, avgjutna objekt och växter målade i green screen-grönt som nästan omärkt gick upp i bakgårdens spår av aktiviteter.

Installationsvy med Evelyn Plaschgs collage på Canopy.

Det konstnärsdrivna galleriet Canopy, som öppnade för exakt ett år sedan, visade en utställning med Evelyn Plaschg och Valentina Triet. I rummet på markplan visades Plaschgs collage där kroppen på olika visa kan skönjas. I källaren presenterades en video av Triet, och en livekonsert av Plaschg under öppningskvällen. För de som inte fick plats i källaren smög sig musiken upp för trappan. 

Jacqueline Hoàng Nguyễn, Presence in Absentia: 3 Disappearing Portraits, installationsvy, Skånes Konstförening.

På Skånes Konstförening visade Jacqueline Hoàng Nguyễns storskaliga porträtt gjorda av färgad sand med referenser till buddhistiska mandalas. Motiven är hämtade från familjefotografier som konstnären ärvt av sin farfar. Både materialet och teman som familj, makt och tid pekar på en bräcklighet som kommer att förstärkas i ett avslutande performance i samarbete med koreografen och konstnären Khamlane Halsackda, då porträtten kommer att svepas bort.

Installationsvy från Hangaren.

Hangaren är en industribyggnad på Ystadsgatan som sedan 2013 används för att uppföra storskaliga graffiti- och muralmålningar. Målningarna, som går från golv till tak, flyter emellanåt in i varandra och på senare tid har även miljön utomhus börjat användas för urban konst. Under gallerihelgen fylldes hangaren även med installationer, matservering och konserter.

Diskussion