«Arkivet är i första hand lagen för vad som kan sägas, systemet som styr utsagornas uppträdande som särskilda händelser.» Michel Foucaults ord om arkivet i Vetandets arkeologi har fått ett oändligt genomslag inom allt från akademiska discipliner till själva synen på kunskap i stora delar av världen, och kanske i synnerhet inom samtidskonsten. Man kan nämna allt från Renée Greens installation och användarvänliga arkiv i Import-Export Funk Office (1992) till Christian Boltanskis monumentala arkiv om den egna historien, död, förlust och försvinnanden i förintelsen (Les Archives de C. B., 1965–1988). Lägg därtill Okwui Enwezors utställning Archive Fever på International Center of Photography 2008, en utställning som lånade sitt namn från en bok av Jacques Derrida. Och som det slutgiltiga beviset på att arkivet har förvandlats till konstnärlig genre, teknik eller strategi fungerar redan själva namnet på den kurs som Akademin Valand lanserar inför höstterminen 2014: «Konstnärligt masterprogram i arkiv».
En invändning skulle kunna gälla dess snäva och specialiserade natur, men Hans Hedberg, ämnesföreträdare i fotografi vid Akademin Valand, menar att de flesta konstutbildningar lägger alltför mycket fokus vid det fria inom fri konst.
– Detta bygger på en förlegad och bedräglig tanke om en suverän konstnär, oftast man, som skapar genom att sätta egna gränser utifrån sitt geni. Vi vill istället betona en annan sida av konstens uppdrag i samhället; att genom gestaltningar kritisera och dekonstruera, föreslå andra synsätt och bidra till förändringar, säger Hans Hedberg i ett uttalande på högskolans hemsida.
Valands program riktar sig förutom till konstnärer även till arkivarier, antikvarier, intendenter, utställningsproducenter och museipedagoger.
