Det eventuella förslaget att lägga ner Göteborgs Konsthall till årsskiftet vittnar om ett bristande helhetsperspektiv, en okunskap om verksamheten och dess betydelse och framför allt om en ytterst oroväckande kulturpolitisk ideologi.
Det råder ingen tvekan om att Göteborgs Konsthall är i behov av bättre anpassade lokaler för samtidskonst som rymmer ett ordentligt rum för samtal med bättre akustik och möjlighet till förtäring. Det råder ingen tvekan om att arkitekturen kring Götaplatsen skapar svårigheter att överkomma trösklar för konst i allmänhet och samtidskonst i synnerhet. Det råder heller ingen tvekan om att Göteborg är i behov av ytterligare en konsthall och att denna bör ligga utanför citykärnan.
Men planerna att stänga Göteborgs enda kommunala konsthall under fyra år i väntan på ett högst osäkert kort i form av ett eventuellt kommande kulturhus på Backaplan 2015 är inte lösningen på något av dessa problem. Tvärtom så är det högst ogenomtänkta planer som kommer att kosta stadens konstliv stort och resultatet kommer att få förödande effekter för Göteborgs kulturella kapital och för staden som helhet. Göteborg har redan ett stort problem och det är att det finns för få konstinstitutioner.
Helena Nyhus med följeslagare väljer i ett pressmeddelande 21 maj att betona visionerna om ett nytt kulturhus som nysatsningar och att detta skulle gagna konstlivet. Samma dag informerar kulturchefen Björn Sandmark konsthallens personal om förvaltningens eventuella förslag till nämnden att lägga ner den befintliga konsthallen redan vid årsskiftet.
Den ekonomiska argumentationen brister i sin egen logik. Byggnaden står kvar, personalen kommer till största delen att fortsätta arbeta inom konstmuseet och Lene Crone Jensen förväntas arbeta med tillfälliga projekt i olika sammanhang, samt vara drivande i utvecklingen av den tilltänkta kulturinjektionen på Backaplan enligt Björn Sandmark i GP 21 maj. De ekonomiska besparingarna i denna föreslagna nedläggning är alltså minimala, men de politiska och ekonomiska konsekvenserna oöverskådliga för hela Göteborgsregionen. Att åtgärden skulle vara ett sätt att lösa konstmuseets förödande situation vittnar inte minst om en bristande kunskap om skillnaden på ett konstmuseum och en konsthall, det skapar också en motsättning mellan två viktiga och av varandra beroende institutioner. Den ena bör inte räddas på bekostnad av den andra. Det vore också intressant att få veta hur det finns ekonomiska möjligheter att bygga ett helt nytt Kulturhus på Backaplan 2015, om det inte ens finns pengar att ta hand om de befintliga institutionerna?
Det tar lång tid att bygga upp en verksamhet och Göteborgs Konsthall har i sin nuvarande skepnad börjat få en egen profil och ett internationellt renommé som krävs för att kunna bedriva ett seriöst arbete. Göteborgs Konsthall spelar också en avgörande roll som nod för andra aktörer inom konstlivet i Göteborg. Den utgör en naturlig mötesplats för samtal och för idéskapande. Konsthallen är en kunskapsförvaltande och kunskapsgenererande instans som tar till vara på och betyder ofantligt mycket mer än sina utställningar, även om detta givetvis är kärnverksamheten.
Göteborgs Konsthall spelar en avgörande roll som en fast punkt för samtidskonst som når ut till en allmän publik. För att inte tala om Konsthallens enormt viktiga funktion för en yngre konstnärsgeneration, där den fungerar som både utbildare och mötesplats. Elevutställningar blandas med internationellt etablerade och oprövade konstnärskap som på ett viktigt sätt befruktar varandra. Hur skall man förvalta all den erfarenhet och alla de kontaktnät som Konsthallen byggt upp och förvänta sig att det i vår tid av ständig flux skall vara användbart om fyra år, i en ny byggnad, i en ny verklighet på Backaplan?
I Göteborg har man valt att satsa på utbildning inom konst på universitetsnivå vid Konsthögskolan Valand och Högskolan för Fotografi. Betydande insatser av pionjär karaktär har inletts på Konstnärliga Fakulteten vid Göteborgs universitet vad gäller konstnärlig forskning. Ett stort antal studenter examineras varje år från samma fakultet. Vidare har en internationell verksamhet inom Göteborgs Internationella Konstbiennal satt ett avtryck på konstvärldskartan och förstärker den markeringen för varje år som konstbiennalen äger rum. Göteborgs Konsthall är en central arena för både de konstnärliga högskolorna och för konstbiennalen. Signalerna till Göteborgs konstliv och till våra nationella och internationella samarbetsparter är att Göteborg är en stad där konst är oviktigt. Hur ska vi kunna få konstnärer, professorer, kritiker, föreläsare, studenter och andra viktiga aktörer som verkar i vår samtid att ta Göteborg på allvar om inte ens våra kulturpolitiker och vår kulturchef inser betydelsen av en Konsthall?
Dessa planer signalerar en stad som totalt resignerat i finanskrisens kölvatten. Internationellt och nationellt ser man kulturen som än mer viktig i krisens skugga. Det finns ingen stad med självaktning som lägger ned sin Konsthall. Vad finns kvar i denna jippofierade stad, vad är varumärket Göteborg? Ett pariserhjul, Liseberg, en nybyggd fotbollsarena? Evenemangsstaden Göteborg i all ära, men vi vill ha en mångfald och ett bredare utbud än så. Det går inte att bortse ifrån denna helhet, oavsett varifrån förslaget kommer.
Det finns en påhittad motsättning mellan konst och människor där argumenten ofta byggs in i elitism kontra folkligt, mellan utövare och publik. Men konst skapas av människor, konst handlar om människor, konst upplevs av människor, konst angår människor, konst är människor. Det handlar inte om smalt kontra brett, om finkultur kontra populärkultur. Det är förlegade inställningar. Konst står inte utanför samhället, även om dess värde och ekonomiska vinningar inte alltid går att mäta i regelrätta bokslut. Konst är en del av samhället, och en mycket viktig sådan. Vem äger staden och vems berättelse får ta vi ta del av?
Samtidskonst är ingen intern angelägenhet för några få utövare, konst är en viktig röst i skapandet av vår gemensamma historia. Och att lägga ner Göteborgs Konsthall som den mest centrala och allmänna platsen för samtidskonst är att frånta stadens medborgare en offentlig arena. Dessutom befäster det inte minst fördomar om att konst endast angår några få.
Vi uppmanar våra kulturpolitiker att på allvar inse konsekvenserna av detta förslag. Vi uppmanar våra politiker att föra ett samtal med oss medborgare och konstutövare om fortsatta visioner för Backaplan 2015 som en välkommen, men parallell utveckling av samtidskonstscenen i Göteborg. Det tänkta förslaget att lägga ner Göteborgs Konsthall vid årsskiftet bör omedelbart rivas upp och skrivas om till en ogenomtänkt, impulsiv och högst pinsam parentes i Göteborgs kulturpolitiska historia.
Anna van der Vliet, Projektledare Göteborgs Internationella Konstbiennal
Annika von Hauswolff, Konstnär och adjungerad professor vid Högskolan för Fotografi, Göteborgs universitet
Fredrik Svensk, Kritiker och universitetsadjunkt i konst- och kulturteori vid Konsthögskolan Valand, Göteborgs universitet
Annika Lundgren, Konstnär och universitetslektor vid Konsthögskolan Valand, Göteborgs universitet
Mikela Lundahl, FD idéhistoria, universitetslektor på Institutionen för Globala studier, Göteborgs universitet
Aleksander Motturi, Konstnärlig ledare Clandestino Festival
Lotta Antonsson, Konstnär och adjungerad professor vid Högskolan för Fotografi, Göteborgs universitet
Facebook: Rädda Konsthallen
Namnlista: http://www.namnlista.se/radda-goteborgs-konsthall/
En version av denna text har tidigare publicerats i Göteborgs-Posten.