Ragnar Kjartansson, Epic Waste of Love and Understanding, Louisiana Museum of Modern Art, Humlebaek
Det internationella konstlivet befinner sig i en snabb förändringsspiral ekonomiskt, socialt och politiskt, men kanske allra mest på det kulturella planet. Framför allt är det gränserna mellan finkultur och masskultur som eroderas. Immersiva utställningar är ett tecken i tiden som lockar medelklasspubliken till konsthistoriens ikoner. I sin första nordiska retrospektiv på Louisiana kombinerar Ragnar Kjartansson en rik variation av medier som måleri, teckning, performance med immersiva installationer som är fulla av masskulturella referenser. Det framgår i The Visitors (2012) som är en hyllning till ABBA. Det är inte konstigt att just detta verk har utnämnts till 21 århundradet främsta verk.
Rashid Johnsson, Sju rum och en trädgård, Moderna Museet, Stockholm
Black Life Matters har gjort sitt segertåg främst i USA de senaste åren. I Norden har vi i stort sett varit förskonade från denna kulturella rörelse med rötterna i den konstnärliga aktivismen – tills nu. Men Moderna Museets utställning med den amerikanska konstnären Rashid Johnsson är knappast av det militanta slaget. Johnsson tillhör den afro-amerikanska medelklassen, vilket bland annat framgår av utställningens videoverk där han samlar sin familj kring middagsbordet med både sofistikerade matvanor och kulturella intressen. Samma attityd genomsyrar konstnärens dialog med Moderna Museets samling, här finns en respekt för konsthistorien och inte bara ett endimensionellt intresse för afro-amerikansk identitet.
Håkan Rehnberg, By an Oak and a Rock, Galleri Nordenhake, Stockholm
I konsthistorieskrivningen används ofta begreppet ikonisk om en betydande konstnär. Det gäller också Håkan Rehnberg, men i hans utställning på Nordenhake får man knappast intrycket att han försöker att förstärka den egna identiten. Rehnberg har i hela sitt konstnärsskap undersökt måleriets språkligheter. Den pågående utställningen omfattar skulptur, teckning och videoverk, men Rehnberg försöker inte hålla ihop sina verk stilistiskt. Han låter dem deviera från Caspar David Friedrichs romantik till modernistiska ikoner som Munch, Giacometti för att landa i minimalismen/postminimalismen. Rehnberg har en unik förmåga att binda samman historiska referenser på samma eleganta sätt som konsthistorikern Robert Rosenblum beskrev i Modern Art and the Northern Romantic Tradition (1977).
Bo Nilsson är curator och chef för Artipelag i Stockholm.
Se de andra bidragen i Kunstkritikks julkalender här.
