«Antikunstens de-skilling er mest interessant som meta-infantile spredninger av våre offentlig tålbare følsomhetssoner og som strategi og brems mot de sosialt oppadstrebende gruppers tilegnelse av både borgerlig dannelse, gode manérer og akademisk dyktighet.»
Vi har siden 1960-tallet sett en vesentlig endring, oppdeling og sammenblanding av forholdene innenfor den vestlige kulturen.
Det nye Hvedekorn ankommer poetisk fornyet med billedkunsten ved sin side og åbner talrige spændende døre. Man savner den ene, hvor håbet om fremtiden findes.
Kusligt när Martin Jacobsson utforskar bildens negativitet i den artificiella intelligensens epok.
Det flyter over av loppismateriale og fortvilelse i Kier Cooke Sandviks utstilling på Podium.
Skirt och vackert när Esse-Li Esselius experimentella polaroider från 1970-talet visas för första gången.
Kunstkritikk stöds av
