Ny kulturminister i Finland blir sannfinländaren Sampo Terho (f. 1977). Han får nu ansvar för kultur- idrotts- och Europafrågor under resterande regeringsperiod fram till våren 2019. Terho utsågs i torsdags förra veckan efter att den sittande regeringen i sin halvtidsöversyn beslutade att tillsätta tre nya ministrar. Hur det kommer att påverka den finländska kulturscenen är något som delar av fältets aktörer redan hunnit bäva inför, men andra tagit med tillförsikt.
Den konservativt riktade trepartiregeringen gjorde redan i sitt regeringsprogram för två år sedan klart att den inte kommer att göra några nedskärningar i kulturbudgeten. Snarare har den förra ministern, undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen, aktivt drivit kulturinriktade spetsprojekt främst inom barnkultur och socialt engagerade sammanhang. Även en stor genomlysning av statsandelssystemet för teatrar, orkestrar och museer har gjorts, med en ny lagstiftning under arbete. En ny kulturpolitisk strategi för det kommande decenniet ligger i behandling hos tjänstemännen, som den nya ministern nu får ta tag i.
Sampo Terho är inte känd som någon kulturaktiv politiker. Han har suttit i Europaparlamentet under flera år och arbetat sig fram som en representant för partiets nästa generation, och är en av kandidaterna för partiordförandeskapet när den långvarige ledaren och nuvarande utrikesministern Timo Soini i sommar avgår. Terhos ministerpost är tydligt ett steg i politikerkarriären, och att det råkade bli kulturministerns portfölj är snarare en logik i regeringspartiernas köpslående sinsemellan än något annat. Tillägget med Europafrågor till kulturen och idrotten ger Terho en större tyngd och ett spelrum för att driva sina specialområden.
Många kommentatorer har redan hunnit svepa undan Sannfinländarnas kulturpolitiska utspel från 2011, då de motsatte sig allt stöd ditt samtida konst – sk. «postmodern låtsaskonst» – och betonade det nationella kulturarvets betydelse. Även om det kanhända var en medveten provokation och överdrift, vilar Terhos kulturförståelse definitivt på en nationalistisk grund. I en blogg på Centret för Konstfrämjandets 100-års jubileumssida, diskuterar Terho den nationalistiska konstens nödvändiga internationella dimension med hänvisning till Finlands «mest kände konstnär» Jean Sibelius och Tolkiens intresse för Finlands nationalepos Kalevala.
Hur mycket en sannfinländsk kulturminister kan lämna spår i kulturpolitiken blir intressant att följa. Ett av hans första officiella uppdrag i konstvärlden blir att öppna den finländska paviljongen i Venedig om ett par veckor. Där representeras Finland av den i Hongkong baserade Erkka Nissinen och holländaren Nathaniel Mellors med verket The Aalto Natives, som är en satir över nationalidentitetens uppbyggnad och kulturens ursprung.
