Konstnärsklubben röstar nej till kvinnor

I torsdags, dagen före den internationella kvinnodagen, hade anrika Konstnärsklubben årsmöte. På mötet hölls en omröstning över en ändring av stadgarna, så att även kvinnor ska kunna väljas in som medlemmar. Tajmingen till trots, förslaget röstades ned och enligt klubbens ordförande Ingvar Jörpeland kommer det dröja innan kvinnor får vara med. «Om hundra år kanske», sa Jörpeland till svt.se.  

Sedan Konstnärssklubbens grundande 1856 har konstnärsmän träffats för att njuta av mat och dryck och varandras sällskap. Numera ses man varje torsdag i fastigheten Konstnärshuset på Smålandsgatan i centrala Stockholm, ett hus som ägs av klubben tillsammans med Svenska konstnärernas förening. Herrklubben har ett antal stiftelser och förvaltar ca 100 miljoner kronor, pengar som konstnärer – även kvinnliga – kan få del av.

Som brukligt när det gäller maktnätverk av detta snitt, är det svårt att få reda på vilka som är medlemmar och vad som dryftas på mötena; öppenhet står lågt i kurs. Fia-Stina Sandlund lyckades ändå intervjua några medlemmar i sin ljudinstallation och radiodokumentär från 2003, Konstnärsklubben, som en enda stor familj. Här bjöds på ett pärlband av fascinerande uttalanden av klubbmedlemmar om bland annat manlig respektive kvinnlig konst, besvären med att umgås med kvinnor och kvinnors svårigheter att hålla sams.

Det är lätt att bagatellisera dessa brödraskap som en charmig anakronism eller harmlös kuriositet (liksom att fnissa över de bisarra ritualerna, det lär finnas en särskild träpokal ur vilken den blivande medlemmen tvingas dricka sprit). Men går det att se denna vägran att ge kvinnor tillträde som något annat än ett upprätthållande av en i grunden patriarkal och misogyn idé?

Och det är detta som framstår som obegripligt: viljan bland dessa män att associera sig med ett så genomruttet stycke av idéhistorien. Är det detta som ordföranden Jörpeland syftar på när han i DN (2012-02-08) kallar problemet med en herrklubb «filosofiskt»? Detta problem har i så fall en enkel lösning: Ändra i stadgarna och välkomna konstnärer oavsett kön. Men detta alternativ valde man alltså bort i torsdags.