Natten till den 11 september, efter timmar av performancer och andra konst äventyr, ställde sig verksamhetsledaren Mia Christersdotter Norman på scenen och sa: – This is not a performance!
Folk skrattade först. Det var ju en klockren referens till Magrittes klassiker Ceci n’est pas une pipe. Men det visade strax att utsagan var sann och att ett verkligt hot hade riktats mot Röda Sten.
Alla ombads lämna lokalen så lugnt som möjligt. Själv gick jag runt byggnaden som var omringad av ett 30-tal poliser klädda i gula neonvästar och tänkte hela tiden: det här känns i allra högsta grad som en performance, en väldigt bra dessutom, för här tränger verkligheten igenom konstens alla representationsslöjor.
Denna obehagliga händelse knyter paradoxalt nog an till biennalens tema Pandemonium: Art in a Time of Creativity Fever. Inspirationen är hämtad från John Miltons klassiska epos Det förlorade paradiset från 1671, där Pandemonium är det palats som Lucifer och hans gelikar byggde efter att de fördrivits ur himmelriket och där de försöker lansera en ny, «djävulsk» världsordning.
Men här kom upproret inte från konstens sida, utan mot själva konsten. För varför väljer man annars en konstbiennal som måltavla? Biennalbesökarna spekulerar för fullt och pratar om «konsthat» och om «misslyckade konstnärer som inte kom in på konsthögskolor och nu försöker göra en Hitler».
Nu har fyra personer blivit gripna. Vilka är de? Vad vill de? Ingen vet. Ulrika Sten säger: – Det enda vi vet är att det fanns en hotbild mot Röda sten. Och det fick vi veta strax efter midnatt. Men nu finns hotbilden inte kvar och vi kommer ha öppet som vanligt.
Mia Christersdotter Norman fick ansvara för tömningen av lokalen. Hon säger: – Polisen var inte uppstressad. Hade det funnits en tickande bomb i huset, så hade tömt lokalen själva. De var väldigt lugna. De spärrade av och skapade en ring runt huset.
Varken polisen eller Säpo har kommenterat händelsen på grund av förundersökningssekretess. Inte ens personernas kön anges, som benämns endast A, B, C och D. Lars Vilks har blivit intervjuad och om man läser pressens frågor är det många journalister som tycks antyda att han kan vara den egentliga måltavlan, eftersom han hade bloggat om att han skulle besöka biennalen.
Konstnären Klas Eriksson hade bara två timmar tidigare på kvällen gjort ett performanceverk på Älvsborgsbron, där ett hundratal människor symboliskt nog tänt nödljus och ropat ut i natten. «Who are ya? Who are ya?». Vi väntar fortfarande på svaret…
Enligt Mia Christersdotter Norman är den hotfulla händelsen förstås tragisk för biennalen men har samtidigt skapat uppmärksamhet: – Nu har biennalen plötsligt kommit med i alla medier.
Under söndagen fortsatte invigningen av biennalen på Bohusläns museum i Uddevalla och saker och ting har återgått till ordningen i väntan på information om de terrormisstänktas avsikter.
Detta är en utvidgad version av en text som publicerades i Dagens Nyheter (Stockholm) den 12. september 2011.
