Genom nålsögat
Kulturhuset i Stockholm vänder på hierarkierna och blandar 1700-talsbroderier med samtida textilkonst.
Kulturhuset i Stockholm vänder på hierarkierna och blandar 1700-talsbroderier med samtida textilkonst.
Skirt och vackert när Esse-Li Esselius experimentella polaroider från 1970-talet visas för första gången.
Den samiska konstinstitutionen Verddes utställning på Skansen är ett glatt och ilsket: «varför inte!?»
Skulpturprojekte Stockholm är den sympatiska DIY-versionen av den tyska kolossen.
Konstfacks masterstudenter har valt bort stöket på skolan för Färgfabrikens gnistrande ljusa takvåning. Det är proffsigt och elegant men inte så utmanande.
Likt en viss annan teosofisk konstnär så fick hennes verk inte visas förrän långt efter hennes död.
Hennes selfie-gobelänger är rätt kul trots allt.
Anna Odells nya verk utgår från när hon som ung hade en relation med sin vårdare och blev gravid, men den häpnadsväckande berättelsen är inte verkets kärna.
En fot i 1500-talets Augsburg, en annan i forntida Egypten och en tredje i samtiden. Thomas Temptes livsverk är ett försvar för det praktiska intellektet.
Oscar Laras utställning på Tensta konsthall är ett lysande exempel på hur konstnärlig forskning
möjliggör komplexa och storskaliga arbeten.
Den finska duon nabbteeris utställning på Färgfabriken är mörk, ömtålig, komplex, motbjudande och rolig.
Vilken konst skulle du rita i sanden på en öde ö? Matti Kallioinen har något spännande på gång med fornlämningarna på Gotlands konstmuseum. Linjerna flödar.
Arven efter danseren Kazuko Tsujimura aktiveres, så hendes drift mod at opløse kroppen bliver en ny slags krop.
Taterlandet er en sofistikert utstilling om et folk som satte sin ære i å ikke etterlate seg spor.
Selvom Louisianas Kaari Upson-udstilling kunne gå dybere, borer værkerne sig stadig ind i kroppen.
Der er en udbredt frustration over, hvad samtidskunsten har udviklet sig til, siger den britiske kritiker Dean Kissick. Nu udkommer hans opsigtsvækkende essay i en udvidet dansk version.