Mer Iron Maiden än Aby Warburg när Göteborgs konstmuseum berättar undergångens konsthistoria.
– För att komma vidare måste du också vända tillbaka, säger Lisa Rosendahl, curator för den tionde upplagan av Göteborgsbiennalen, som öppnar på lördag.
Kan Tori Wrånes melankoliska sagoväsen frälsa oss från patriarkatet?
Göteborgsbaserade Nevven Gallerys vurm för nyfigurativ fantasikonst speglar en oklar position mellan offentliga och privata finansieringsformer.
I julkalendern sammanfattar våra egna skribenter och inbjudna gäster det intressantaste från konståret 2018. Idag: Fredrik Svensk som är kritiker och medarbetare i Kunstkritikk.
Maria Lindbergs utställning på Malmö konsthall är ett skolexempel på hur en väl isolerad och avskalad vardaglighet framkallar absurda effekter.
Är ett annat Europa möjligt? Det är frågan för Manifesta 12 i Palermo som i sina bästa stunder återupprättar löftet om en gemensam plats att tänka och bygga världen ifrån.
Kunstkritikks skribenter och inbjudna gäster väljer det mest intressanta från konståret 2016. Ett nytt bidrag publiceras varje dag från 1 till 24 december. Idag: Fredrik Svensk.
Lina Selanders utställning på Göteborgs Konsthall visar att hon är en upplysningskonstnär. Hon vill stoppa flödet av bilder. Varje verk bär på sitt eget bromsaggregat.
Statens Konstråds utställning Malmös leende har en form som strategiskt undviker att framställa Malmö som en attraktiv plats att bo på.
Runo Lagomarsinos offentliga verk i Göteborgs hamn aktualiserar platsens historiska och politiska villkor. Verket ger dessutom en idé om hur konsten kan bidra till stadens offentliga liv.
Erik Berglins utställning på Galleri Thomassen i Göteborg håller fast vid idén att konsten kan göra något nytt, genom att bejaka teknologin och använda den på oväntade sätt.
Regeringens plan att förvandla Moderna Museet till en myndighetskoloss är ogenomtänkt och vårdslös.
En kaffekopp møter høyteknologiske missiler på et messebord i Nikita Teryoshins utstilling på Fotografihuset.
Thora Dolven Balke og Lila de Magalhães skaper en helhet som skjærer i øynene på Entrée i Bergen.
Det private er poetisk i Lene Adler Petersens tidsløse fotografier af samhørighed og fremmedgørelse.
Kunstkritikk stöds av
