Här är Kunstkritikks bevakning av den svenska konstvåren 2017 och säsongsstarten i Stockholm.
Trots chefsbyten på institutionerna och förändringar på galleriscenen, så visar den svenska vårsäsongen på behovet av nya intellektuella och konstnärliga impulser i konstlivet.
Samson Kambalus utställning på Galerie Nordenhake kopplar samman den tidiga filmens uttryck med leken och tidens betydelse i den malawiska kulturen.
Ondskan korrumperar, men formen förvandlar den i Lotta Antonssons och Haidar Mahdis utställning på konstnärsdrivna Hangmen Projects i Stockholm.
I Klara Kristalovas utställning på Galleri Magnus Karlsson konkretiserar ett existentiellt hot i de groteska gestalterna.
I Sofia Ekströms utställning på Galleri Riis i Stockholm iscensätts ett spel mellan måleriet och fotografiet. Det slutar med oavgjort resultat.
Nordnorsk Kunstmuseum sparte på reklamen da de åpnet ny avdeling i Bodø denne uka.
Den analoge kunstfilmen går i barndommen på Tromsø Kunstforening.
Danske curatorn Jacob Fabricius spindel i nätet när två utställningar i Malmö öppnar dörrar i tid och rum.
Amy O’Neills performance var frigørende og noget af det bedste længe set i København. Selve udstillingen er en svært afkodelig affære.
Kunstkritikk stöds av
