Bara några dagar innan jag stiger in i Øystein Wyller Oddens installation SKETCH FOR A RE-ENCHANTMENT OF THE WORLD (TROMSØ) hör jag på radion om en skolmassaker i Ohio. Ännu en tonåring har gått bärsärk och skjutit flera av sina kamrater.
När jag i installationen möts av en pysande tekittel som sprutar ånga likt en drake, tänker jag på den ofta använda metaforen som liknar unga arga män vid vandrande tryckkokare redo att explodera när som helst som trycket blir för högt. Under tekitteln ligger en diabildsprojektor som kastar regnbågsliknande skuggor över röken. Det är en krossad lins som bryter ljuset på detta suggestiva sätt. Resten av utställningspanoramat består av den typiskt anonyma föreläsningssalens rekvisita, noggrant iscensatt till vad som vid första anblick liknar spåren av någon dramatisk katastrof: ett ensamt glas rullar fram och tillbaka på en overheadprojektor framför nedvälta stolar, medan projektorsduken flimrar av glasets reflektioner.
Ur ett par högtalare bullrar illavarslande domedagsljud och det är först efter någon minut man inser att hela rummet dundrar i en kakafoni av läten som härstammar från olika delar av rummets installation. Det är ett märkligt kretslopp av incidenter som styrs av orsak och verkan, där apparater för pedagogisk presentation har kastats ur kurs och beter sig som efter ett nervöst sammanbrott. I den mån ting kan återspegla psykiska tillstånd är det upplevelsen av trauma som är mest påfallande och ekar av dåliga minnen från skoltiden. Travar av tomma vattenglas och den hårda klangen från en vibrerande glasskål väcker associationer till språkets symbolik: den kunskapens törst som aldrig blir släckt, den hunger som aldrig blir mättad. Stolsrader och whiteboards återkallar ändlösa timmar av repetitiva lektioner utan egentligt innehåll, men stolarna ligger nedvälta som om en ursinnig stormvind blåst in i rummet.
Ska man då förstå Oddens installation som en kritik av utbildningsväsendet? Det ligger ju nära till hands mot bakgrund av att undervisningsformerna generellt sett är indoktrinerande och premierar en viss likformighet. I föreläsningssalen formas den unga individens medvetande i enlighet med rådande ideal: demokratiska idag, kanske totalitära i en annan tid eller på en annan plats.
Blir du lönsam, lille vän? Var titeln på en numera ikonisk målning av Peter Tillberg, som väckte sensation 1970. Den visade en skolklass med grå håglösa barn, från magisterns perspektiv. Men den tidens retoriska fråga vänds idag till ett självsäkert mästrande från någon motivationskonsult: Så här blir du lönsam lille vän! Miljön i SKETCH FOR A RE-ENCHANTMENT OF THE WORLD (TROMSØ) är lika anonym och färglös, men har en desto mer revolutionär stämning med sitt kaos, som om någon elev kastat en handgranat mot katedern.
Skolsalen är, och har alltid varit, en hjärntvättsfabrik i den dominerande maktens intresse. Det är särskilt tydligt när man får en inblick i de uppfostringskurser som samhället utsätter invandrare och arbetslösa NAV-klienter för. Den framstår ofta som oblygt brutal med sin tydliga agenda av assimilering, men arbetslivets motivationskurser och diverse workshops för personlig utveckling har liknande ambitioner att förvandla oss till bättre människor som är mer självsäkra, hälsosamma och lönsamma. Den kunskap som utlovas är dock tom och ofta värdelös, precis som den uppslagna pärm vars vita oskrivna blad darrar på golvet i Øystein Wyller Oddens installation.
