I slutet av augusti drabbades Malmö av den största översvämningen på 100 år. Källarlokaler vattenfylldes, och en mängd konstnärer fann sina ateljéer med utrustning och konstverk flytande i midjehöjd. Först ett par veckor efter översvämningen skrev Sydsvenskan om konsekvenserna för stadens kulturliv. På frågan om Malmö stad skulle göra något för att hjälpa de drabbade konstnärerna, svarade ordföranden i Malmös kulturnämnd Daniel Sestrajcic (V): «Sannolikt inte […] alla fall inte ekonomiskt.» Till Kunstkritikk säger Sestrajcic att kulturnämnden inte kan gå in mer än vad de redan gör genom de befintliga ateljéstöden, men han understryker att de är öppna för förslag på lösningar utifrån. Konstnärerna Angelica Falkeling, Ingela Ihrman, Helena Olsson, Evelina Hartwig och Johan Ekenberg, alla nyligen utexaminerade från Malmö konsthögskola respektive Konstfack, tog i stället saken i egna händer. Med det gemensamma ateljékollektivet Trumpeten hade de just flyttat in i en källarlokal på John Ericssons väg, en lokal som de efter skyfallet inte har kunnat nyttja alls. I söndags arrangerade de ett seminarium på Skånes Konstförening, där de tog fasta på vad som har hänt efter översvämningen.
Seminariets rubrik var Översvämningsseminarium – eller hur en kris kan bli synonym med en avgörande vändning, och i stället för att föreslå nya strategier och tillvägagångssätt utgick diskussionen från vad en översvämning – en kris – egentligen innebär för en konstnär. Utgångspunkten fann arrangörerna i sitt eget arbete så som det såg ut efter vattenmassornas intrång. Från deras forna arbetsrum utvidgades frågan till att handla om Malmö som stad, och på vilket sätt de som konstnärer är del av den plats där de bor och verkar. Seminariebesökarna uppmuntrades att dela med sig av sina bilder och historier, som kommer att inrymmas i ett arkiv över sensommarens översvämning. Därutöver sammanställdes en kontaktlista för de som är intresserade av ett fortsatt samtal. – Det här var inte den första översvämningen i Malmös historia, men tidigare dokumentation är bristfällig. Här kan vi göra vår historia till en del av stadens, så att de som blir översvämmade om hundra år i alla fall kommer att kunna förstå hur det gick till 2014, säger Ingela Ihrman till Kunstkritikk. – Vi vill lyfta frågan om kulturarbetares villkor vad gäller arbetsmiljö och olika slags sårbarhet i våra verksamheter, menar Angelica Falkeling. Hon får medhåll av Ihrman, som menar att erfarenheterna från översvämningen visar hur de utan kapital kan ta sig vidare med hjälp av kultur. Ett trettiotal besökare tog del av Trumpetens program med presentationer innefattande verk av Superflex, konstnärsparet Fredric Gunve och Kajsa G Eriksson, Loui Kuhlau, Domingue Gonzalez Forester, David Nilson och Nina Jensen. Inledningsvis presenterades Trumpetens vattenfyllda lokal genom ett bildspel, där en projektor som hade överlevt ett dygns väta användes. Johan Ekenberg, som var först att anlända till den översvämmade ateljén, hade låtit trycka en av bilderna på ett duschdraperi som visades under seminariet. Syftet var att lyfta fram det avstannande både i speglingen i vattenmassan, och i fotoögonblicket.
Angelica Falkeling ställde Superflex videoverk Flooded Mc Donalds mot översvämningen i Malmö. Videon, som presenterades under seminaret, visar en tom snabbmatsrestaurant som långsamt fylls med vatten. Katastrofen accelererar inte, utan pågår långsamt, för att slutligen stanna av. – Allt jag dagligen omsorgsfullt arbetar med fanns i Trumpetens lokaler, berättade Falkeling, som ser en parallell mellan förloppet i Superflex video, och övervämningen som fick hennes tillvaro och konstnärliga arbete att stanna av. Göteborgskonstnärerna Fredric Gunve och Kajsa G Eriksson hade bjudits in för att presentera verket Vränga=REGN som påbörjades 2010, och utgår från ett framtidsscenario om ett regn som aldrig upphör. «Vi har vrängt den vackra Dalsländska miljön och skapat ett katastrofscenario där det aldrig slutar att regna», menar konstnärerna i en text, som också kunde gälla händelsen i Malmö: Källarutrymmen vattenfylldes. Gräsmattor blev grunda gröna dammar. Två veckor senare lugnade regnet ner sig. Dagen efter regnade det ihärdigt igen. Det regnade i en, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio veckor till. Det slutade aldrig regna. Hyresvärdens ansvar Vid ett försök att kartlägga de ateljéer som drabbades i samband med översvämningen i Malmö, har det visat sig för Kunstkritikk att de flesta konstnärerna har samma hyresvärd, MKB Fastigheter AB. Men deras ansvar sträcker sig inte längre än till att återställa lokalerna, menar Mattias Svensson från MKB. – Som fastighetsägare tar vi ansvar för sanering och uttorkning, medan hyresgästerna svarar för att själva försäkra det som finns i lokalen. Det är beklagligt att oersättliga verk har drabbats, men det är inte vårt ansvar, säger Svenson till Kunstkritikk, och förklarar att lokalerna nu ska återställas så att hyresgästerna kan flytta in igen. Svensson understryker att alla hyresgäster behandlas enligt samma principer, men vid en närmre undersökning tycks så inte vara fallet. I enlighet med MKB:s stadgar avkrävs inte medlemmarna i Trumpeten någon hyra under höstens sanering av deras lokal. De erbjöds även en tillfällig ateljé för halverad hyra.
– Det var en gammal och mycket liten biograf, och fungerade inte som arbetsplats, säger Angelica Falkeling till Kunstkritikk. Men de flesta konstnärer med ateljé i stadsdelen Seved/Augustenborg har i stället sagt upp kontrakten på arbetslokaler som inte längre går att använda. Erik Lagerwall är en av få som har stannat, och han betalar ännu fullpris för sin vattenskadade ateljé. Lagerwall deltog inte själv under söndagens seminarium, men när Kunstkritikk ringer upp honom förklarar han att de alternativ han fick var att lämna lokalen, eller att stanna kvar och betala befintlig hyra. – Om jag säger upp kontraktet hittar jag kanske aldrig något som är lika billigt, säger Lagerwall till Kunstkritikk. Lagerwall är en av de tjugotal konstnärer bland MKB:s hyresgäster som enligt Mattias Svensson drabbades av översvämningen, och som inte ska avkrävas någon hyra under den tid som lokalen är oanvändbar. Men Lagerwall har istället uppmanats att ansöka om ersättning i efterhand. – De har sagt åt mig att skriva och lägga fram motiv till varför jag inte har kunnat använda ateljén, säger Lagerwall, vars lokal liksom Trumpetens fylldes med vatten upp till dörrhandtagen. – Det är en överenskommelse mellan lokalförvaltaren och Lagerwall själv, säger Mattias Svensson och hänvisar till Rickard Ehnbom, som är lokalförvaltare i stadsdelen Seved/Augustenborg. Ehnbom menar å sin sida att alternativet om uppsägning var mycket fördelaktigt för Lagerwall.
– Jag erbjöd honom att säga upp kontraktet och sedan sluta ett nytt avtal för samma eller en annan lokal – eftersom skadorna är så omfattande vet vi ju inte hur lång tid det tar att sanera lokalerna, säger Ehnbom och understryker att det för närvarande råder stor brist på ateljéer i Malmö. När Kunstkritikk frågar vilken möjlig ateljé som Lagerwall skulle kunna erbjudas i stället, är svaret «troligtvis ingen». – De flesta ateljéer finns i vattenskadade källarlokaler, framhåller Ehnbom. Tillsammans med sina ateljégrannar hade Erik Lagerwall rustat upp den gemensamma lokalen under flera års tid. Fastighetsägarens återställning beräknas pågå minst till januari. Samma månad ställer Lagerwall tillsammans med konstnären Maja Qvarnström ut på Charlottenborgs konsthall, vilket försvåras av att flera av deras verk förstördes i översvämningen. Tillfälliga utrymmen mitt i stan Samtidigt som de fuktskadade källarlokalerna i utkanten av Malmö står tomma pågår en butiksdöd i stadens centrum. Sedan det stora köpcentrat Emporia öppnade i förorten Hyllie för två år sedan står allt fler av Malmös centrala butikslokaler övergivna. Sebastian Dahlqvist arbetar som projektledare vid Folkuniversitetet, och har sedan länge intresserat sig för fördelningen av stadens utrymmen. Med projektet Mellanrum undersöker han möjligheterna att använda ytor och rum i staden som av olika skäl står tomma. Efter förhandling med fastighetsägare har Dahlqvist fått igenom att ateljékollektivet Trumpeten ska få tillgångar till tre oanvända butikslokaler på butikstäta Södra Förstadsgatan i Malmö, och detta under julhandeln och mellandagsrean i december och januari.
Som finansiell partner står Malmö stad som går in med 30 000 kronor i projektstöd – samt med önskemål om att lokalerna ska öppnas för allmänheten vid ett flertal tillfällen. – Folkuniversitetets projekt sammanfaller med julfirandet. Vi stöttar projektet för att aktivera tomma skyltfönster på Södra Förstadsgatan under julen. Att butikslokalerna är aktiva med konstverksamhet är ju ett positivt inslag i miljön, säger Gustav Edén, vid Malmö stads arrangemangsenhet, till Kunstkritikk. Kontrasten är stor för de konstnärer som har förpassats till alternativa arbetsplatser, inte sällan det egna hemmet, sedan deras ateljéer översvämmades. Men frågan är för vems skull som konstnärerna ska verka i stadskärnan. – Det är inte självklart att vi som konstnärer ska ha ett rum i staden. Nu har vi tre tomma butikslokaler som Malmö stad är intresserade av att vi ska arbeta i, säger Angelica Falkeling till Kunstkritikk, och understryker att det är viktigt för henne att de tillfälliga lokalerna främst ska tjäna som arbetsplats, och inte enbart som en plats för utställningar eller andra publika händelser. För Helena Olsson är det tillräckligt att hennes och de andras konstnärliga arbete äger rum i en del av staden där fokus annars ligger på att konsumera. Ingela Ihrman understryker, å sin sida, vikten av det sammanhang som en arbetsplats innebär. – Jag vill kunna gå till jobbet och träffa kollegor, det är också en stor del av en ateljéförenings syfte, säger Ihrman. Det var Johan Ekenberg som stod på kontraktet för källaren där Trumpeten huserade, och han understryker skillnaden mellan de tillfälliga butikslokalerna och den gamla källarlokalen på John Ericssons väg. – Källarlokalen gick lätt att hyra, och kontraktet var långtgående. Det är en stor skillnad mot de rum som vi nu får använda under två och en halv månad, säger Ekenberg. Att Trumpeten ges tillträde till de tomma butikslokalerna handlar, understryker han, om att fastighetsägarna och Malmö stad vill får rörelse i stadskärnan. Att konstnärernas fortsatta verkan i staden skulle ha ett värde i sig är däremot ett argument som har svårare att finna gehör.
Ingela Ihrman menar däremot att den stora friheten i Mellanrum inte tvunget måste föranledas med skepsis gentemot beslutsfattarna. – Jag vill ju också att det ska hända saker i stadskärnan, och för mig är det viktigt att få ta mig an det utifrån mitt konstnärliga arbete, säger Ihrman och framhåller att staden är en demokratisk struktur som hon är del av. Att yrkesverksamma konstnärer lyfts fram som en utvecklingspotential för regionen, men samtidigt förpassas till källarrum är symptomatiskt, menar Sebastian Dahlqvist. – Det pågår nästan en växelverkan mellan den hemliga källaren och den offentliga vita kuben, och det visar på vilka positioner som konstnärerna har i staden, säger Dahlqvist till Kunstkritikk. Han ser Mellanrum som en möjlighet för fastighetsägarna – de som äger rummen mellan gallerierna och ateljéerna – att ta ett socialt ansvar. – Om staden ska fortsätta att utvecklas, måste alternativa initiativtagare få utrymme i stadsrummet, menar Dahlqvist, som med sitt projekt vill visa på andra möjligheter att reglera stadsrummet, än enbart utifrån kapital. De tre butikslokalerna öppnas som arbetsplatser för konstnärerna i Trumpeten i början av december. Innan dess kommer ateljékollektivet att konsultera den kontaktlista som skapades under översvämningsseminariet, och se vilka fler som har behov och intresse av en tillfällig arbetsplats. Frågan om Erik Lagerwalls ateljé är ännu olöst. För närvarande uppehåller han sig i Göteborg, där han och Maja Qvarnström får använda Akademin Valands allmänna skulpturateljé för att arbeta med sin kommande utställning.
