Peter Geschwind, After Image, Bonniers Konsthall, Stockholm. Curator: Theodor Ringborg
I kontrast till strömlinjeformade AI-bilder, som ibland kan kännas kusliga, väckte den nyligen avlidna Peter Geschwinds rumsliga animationer en känsla av DIY, humor och lekfullhet. Genom att synliggöra illusionen skapade Geschwind en livlig atmosfär som påminde om Steamboat Willie (1928), Walt Disneys ikoniska film i vilken Musse Pigg tog sina första stapplande steg. Kanske kommer vi i framtiden att betrakta dagens AI-genererade bilder med en liknande blick? Installationen med dansande moppar, campingplats och granar påminde mig om minnesbilder som har etsat sig fast på ögonhinnan. På samma sätt som ljuset från den upplysta stolen lyste med sin frånvaro när jag blundade och gick ut ur rummet.
Annika Larsson, Strange Powers, Andréhn-Schiptjenko, Stockholm
Galleriet hade ändrat skepnad med rött folie över fönstrena, och på golvet låg högtalar-liknande formationer som visade sig vara thereminer. Fuzzy Speaker (2023) – en svart låda av magnet och membran med en tvinnad koppartråd – utgjorde kärnan i utställningen för mig. När jag närmade mig hörde jag en knastrande fågelsång, det enda ljudet som kunde överföras genom denna enkla högtalare. Det kändes magisk och dystopisk, och underströk fågellätet unika kapacitet att höras över långa avstånd. Videon Strange Powers – Prologue (2023) antydde hur vi har använt oss av kanariefåglar för att varna gruvarbetare för syrebrist eller giftiga gaser. Genom fönstret såg jag människor gå på gatorna i en röd atmosfär och undrade om någon varnar oss nu – och i så fall, lyssnar vi?
Åsa Elzén, «tidsvandring» i Tänka med jorden, Art Lab Gnesta, Sörmlands Museum och Nynäs Slott/Sörmlands Naturbruk. Curator: Caroline Malmström
I konstnären Åsa Elzéns «tidsvandring» från Nynäs slott till Stäkdämmet presenterade idéhistorikern Axel Andersson en text om slottets historia, medan poeten Filip Lindberg läste en dikt som refererade till kärnkraftverket i Studsvik. Stående ovanför dämmet, som hindrar bräckt vatten från Östersjön att nå Trobbofjärden och skyddar Studsviks kärnkraftverk, hörde jag det öppna vattnet som besvarades av bäcken i skogen. Cornelia Stjernlöf och Morgana Hyvönen kulade till varandra från varsin sida, vilket erinrade om en tid då vattendragen flöt i en ström. Visade de hur kulning kan kommunicera mellan människor, djur och kanske även natur? Var ropen ett försök att varna oss om konsekvenserna för den biologiska mångfalden i följd av en dämning?
Sara Ekholm Eriksson är konstnär och bor i Stockholm. Under 2023 har hon ställt ut på Bonniers konsthall (tillsammans med Simon Wadsted) och haft en soloutställning på Uppsala konstmuseum. Hon medverkade även i ovan nämnda Tänka med jorden, ett projekt av Art Lab Gnesta i samarbete med Sörmlands Museum och Nynäs Slott/Sörmlands Naturbruk.
Se de andra bidragen i Kunstkritikks julkalender här.
