Revolution eller dagsslända? Christie’s försäljning av Beeples digitala NFT-verk är ett lackmustest för hur konstmarknaden kommer att se ut efter covid-19.
Vad hände egentligen när en skulptur av Natalie Djurberg & Hans Berg såldes för över 16 miljoner på Bukowskis förra veckan?
Skräckslagen av sin egen samtid valde Christoph Schlingensief att frenetiskt skapa som reningsprocess. Utställningen på Kunstwerke i Berlin visar hans konstnärliga uppgörelse med sin tids myter.
Er kunstlivet i Stockholm i endring?
The Cinematic, Documents of Contemporary Art, Whitechapel Ventures Ltd. David Campany (red.)
Førsteinntrykket av årets skulpturprosjekt i Münster er en skuffelse, med dårlig logistikk, få over-raskelser og mange lite engasjerende arbeider.
Av de fem delutstillingene er det Joseph Backsteins og Nicolas Bourriauds prosjekter som snakker klarest om markedsøkonomiens negative effekter. Det er likevel i Oleg Kuliks New Age-pregede sideutstilling I Believe at markedsmotstanden får sin mening kunstnerisk sett.
I sammenheng med Stockholms kunstmesse Market i Stockholm denne helgen, arrangerte Svenska Konstkritikersamfundet seminaret «Kultursidan och konsten – Nya strategier för konstbevakningen».
Natt til søndag ble Jan Christensens verk Relativ verdi, 2007 stjålet fra veggen på Galleri MGM i Oslo.
Denne helgen avslutter den nyeste av de asiatiske kunstbiennalene, Singapore 1st Biennial, med underoverskriften «Belief». På tross av spennende og utfordrende utstillingssteder og kontekster å forholde seg til er det en ganske intetsigende utstilling med få høydepunkter.
Å lete etter pasjon eller sterk subjektivitet hos en kunstner fra den ironiske 90-talls-generasjonen er kanskje fåfengt, men man kan faktisk lure på hvorfor og hvordan publikum skal fatte interesse for Sarah Morris malerier og film fra Los Angeles.
Den niende biennalen i Istanbul har byen selv som utgangspunkt. Over halvparten av verkene er laget på stedet av kunstnere som enten bor i byen, eller som har oppholdt seg her i en lengre periode
Mikael Øye Hegnar gir hverdagen og nået en historisk patina på Kunstnerforbundet.
Gabriel Alonso og Nikhil Vettukattil viser at de sosiale rommene rundt kunsten kan gi vel så mye som objektene.
Hvad afgangsudstillingen fra Det Jyske Kunstakademi mangler i antal kunstnere, vinder den i kunstnerisk spændvidde og personligt udtryk.
Et søkelys på det nære og utsatte er egentlig rettet mot større forhold i masterutstillingen til Kunstakademiet i Bergen.
Kunstkritikk stöds av
