I Kunstkritikks julkalender sammanfattar våra egna skribenter och inbjudna gäster det intressantaste från konståret 2017. Idag: Christine Antaya, konstkritiker i Sydsvenska Dagbladet och medarbetare i Kunstkritikk.
Utställningar
CC Lab Virtual Reality på Copenhagen Contemporary, Köpenhamn
Denna lilla presentation på Copenhagen Contemporary handlade mer om mediespecificitet än framhävandet av ny teknologi, på ett sätt jag inte sett tidigare. Utställningen, med ett fåtal, avgränsade verk, var ett tillfälle att fundera över vad som kan göras inom VR-mediets unika parametrar. Särskilt i Christian Lemmerzs verk La Apparizione blev det tydligt hur avskildheten i ett par VR-glasögon och hörlurar kan användas. Den glödande Jesus som tornade upp sig framstod som en skulptur men också som en vålnad av konsthistoriens kristusfigurer.
Hardy Strid på Signal, Malmö
Utställningen med Hardy Strid (d. 2012) var ett ovanligt inslag på Signal, som oftast visar levande konstnärer. Det fanns också en annan känsla i rummet, en större klarhet. De associativa kopplingarna i hängningen fungerade som en illustration av Strids arbetsprocess. Verken aktiverades och det var omöjligt att se dem som enbart spår av något avslutat.
Public Movement på Moderna museet, Malmö
Att Moderna i Malmö lyckades presentera en övertygande utställning om dans och rörelse på museets trånga andra våning är anmärkningsvärt i sig. Några särskilt starka verk lyfte hela utställningen. Adam Pendletons Just Back From Los Angeles: A Portrait of Yvonne Rainer är en fantastisk film om ett intimt möte mellan två konstnärer ur olika generationer, som drar en linje från kroppen och koreografin från 60-talet till idag. Under vernissagehelgen visades även Eglė Budvytytės performance Choreography for the Running Male, ett lyckat exempel på museets ambitioner att nå ut i staden.
Händelser
Nyöppning av Skissernas museum, Lund
Efter att tillbyggnationen och renoveringen av Skissernas museum i Lund blev klar i januari 2017 skrev Tomas Millroth att den internationella salen, med Matisse och Delaunay, är «en av de vackraste museisalar som finns att se.» Den svenska salen med bland andra Siri Derkert och Gerhard Nordström är lika hänförande. Nu finns bättre förutsättningar för att visa den unika samlingen med skisser och modeller av svensk och internationell offentlig konst. Det finns också plats för relevanta samtidsutställningar, som den om Andreas Erikssons stora utsmyckning av Nya Karolinska i Stockholm, som invigdes i höstas. Museet har också ett omfångsrikt program med samtal om offentlig konst.
Landskrona fotofestival
Centrala Landskrona, med flera spännande utställningsrum på ett litet område, är en perfekt plats för en festival. I år ordnades Landskrona fotofestival för femte året i rad, och programmet blir alltmer ambitiöst och intressant, inte minst med den tillhörande bokmässan och alla samtal som ordnas. Bland de utställningar som utmärkte sig var Maija Tammis satellitutställning på Galleri Nygatan curaterad av East Gallery i Doha, samt Landskrona Fotos artist-in-resident 2016 Elva Lai, vars utställning sammanförde flyktingöden idag med berättelser om de som flydde från Kina till Hong Kong på 1960-talet. Avsaknaden av ett tema för festivalen var en styrka då det möjliggjorde en utvidgad syn på fotografi, som framstår som nödvändig när det gäller att staka ut vägen framåt för mediet.
Cut the Gap på Statens Museum for Kunst, Köpenhamn
2017 var året då Linda Nochlin dog. Jag tänkte på henne under Catherine de Zeghers keynote om den inflytelserika utställningen Inside the Visible, om olika perioder och generationsskiften i den feministiska konsten under 1900-talet. Symposiet Cut the Gap på Statens museum for kunst anordnades av Michala Paludan, Lea Porsager, Anne Mette Schultz och Malene Dam. Presentationerna tydliggjorde hur dagens feministiska frågor sällan är nya, och betonade vikten av att behålla texter i cirkulation. En dag är ibland alltför kort, och nu vill jag se utställningen Trigger: Gender as a Tool and a Weapon på The New Museum, läsa Bruce Hainleys bok om Sturtevant, höra Temi Odumosu prata mer om koloniala arkiv och läsa Iris van der Tuins texter om det algoritmiska, och så vidare.
Böcker
Conceptual Art Book, Contemporary Art Centre Bukovje
Konstnärerna Nina Slejko Blom och Conny Blom grundade 2010 Contemporary Art Centre Bukovje, ett center för samtidskonst i släktens hus i en liten slovensk by. Några år senare flyttade de till Landskrona och öppnade en filial i sin lägenhet. Principen bakom Conceptual Art Book, som finansierades genom en spontan donation från Joseph Kosuth, är samma som när de gör utställningar. De visar det de själva tycker om. Bland de som medverkar finns Martha Rosler, Bengt Adlers, Hito Steyerl och Roni Horn. Alla fick själva välja vad de skulle bidra med: från essä till konstverk. Boken delas ut gratis och kommer att presenteras bland annat i Oslo och Göteborg nästa år. Jag har bara hunnit bläddra än så länge, men är tacksam för den, inte minst som en introduktion till CAC Bukovje.
Being Here. The Life of Paula-Modersohn-Becker av Marie Darrieussecq
«Paula is a bubble between the two centuries. She paints quickly – in a flash». Den franska författaren Marie Darrieusecqs bok om Paula Modersohn-Beckers korta liv är fragmenterad och dagdrömmande. I det ryms konstnärens vänskap med Rilke, Paris, timmar i ateljén, måltider av frukt och ost, det första nakna självporträttet som gravid. Darrieussecq skriver med vetskapen att det inte går att redogöra för ett liv. Boken är en gestaltning av villkor för kvinnliga konstnärer, och förbindelser mellan individer vars verk fortfarande cirkulerar.
Grammatica officinalis av Marie Andersson
Få platser förblir bara ruiner. Landskap förändras, städer byggs på städer. Fotografen Marie Anderssons bok samlar fotografier från Malmö och Paris. I Paris cirklar hon där slott en gång legat. Hon fotograferar som om platsernas hemligheter kan göras synliga. Andersson ställde ut projektet på galleri Format i Malmö i våras, men jag är glad att jag har boken och kan återvända till bilderna när jag vill.
Diskussion