Sedan årsskiftet är Jens Strandberg och Jenny Richards nya verksamhetsledare på Konsthall C i Stockholmsförorten Hökarängen. Jens Strandberg är konstnär och utbildad vid Glasgow School of Art och på Konstfack. Richards har en masterexamen i Art and Politics från Goldsmith University, och har varit projektledare för det konstnärsdrivna Cubitt Gallery i London. Duon tar över efter Karolin Tampere som under 2013–2014 drev Konsthall C tillsammans med ett arbetslag bestående av konstnärsduon akcg, Anna Kindgren och Carina Gunnars. Deras sista projekt blev den pågående utställningen 33 dagar/33 days av Ingrid Book och Carina Hedén, en dokumentation av insektslivet i ett visst buskage, ett Krikon-snår, vid Grimeton utanför Falkenberg.
De nya verksamhetsledarna är numera bosatta i Stockholm, och Richards projekt Home Economics, som undersöker hemmets politik genom bland annat ett filmprogram och deltagarbaserade händelser, visades i delar på Tensta Konsthall våren 2013. Strandberg har tidigare arbetat med publikationer och med skulpturala installationer i människors hem.
– Vi har båda länge varit intresserade av olika former för distribution och produktion av konst via samarbete, och det förhållningssättet kommer att synas även på Konsthall C, säger Strandberg och Richards till Kunstkritikk.
– Vårt intresse för arbetets villkor kommer också att återspeglas på ett direkt sätt i konsthallens verksamhet framöver, vilket känns logiskt, då konstrummet är inhyst i en gemensam tvättstuga, där det könsuppdelade arbetets idé sitter i väggarna.
Richards och Strandbergs program inleds i februari med den första utställningen i Sverige med Mierle Laderman Ukeles. Maintenance Art Works 1969–1980 är producerad i samarbete med Grazer Kunstverein och ställs ut parallellt på Marabouparken och Konsthall C. I Sundbyberg visas ett urval av Ukeles produktion fram till 1977, och i Hökarängen visas delar av det senare projektet Touch Sanitation (1977–1984), där Ukeles bland annat tog sig för att skaka hand med samtliga renhållningsarbetare i New York. Parallellt visas From Her House, där två konstnärer ur samma generation som Ukeles – Anna Sjödahl och Margaret Raspé – ställs ut på Marabouparken, medan Konsthall C visar ett nytt verk av Joanna Lombard, som tar upp amning och påminner om «de gemensamma utmaningar som mödrar står inför samt behovet av att uttrycka dessa».
Ukeles-projektet inbegriper även ett samarbete med Film i Samtidskonsten, som står bakom ett filmprogram som visas på biografen Zita under februari månad. Enligt Strandberg och Richards ger projektet i dess helheten föraning om de kommande två årens aktivitet på konsthallen, vars konceptuella ramverk går under titeln Home Works.
– Tillsammans med vår producent Anna Ahlstrand kommer vi att driva ett utställningsprogram som vi hoppas kommer vara relevant, såväl lokalt som för en vidare politisk diskussion. Till vår hjälp har vi också Gunilla Lundahl som är med och utvecklar utställningsprogrammet, och som har tagit fram ett antal frågor som vi har börjat arbeta utifrån, bland annat om vad som utmärker hem och gemenskap. Detta kommer att leda fram till utställningar med bland andra Ciara Phillips från Kanada och den norska konstnären Anna Ihle.
Konsthall C har sedan starten utmärkts av en program- och utställningsverksamhet med inriktning på stadsdelen Hökarängen och dess historia. På senare år har frågor om gentrifiering diskuterats i seminarier och utställningar med utgångspunkt i de pågående lokala förändringarna, inte minst genom Stockholmshems projekt att ge konstnärer tillgång till billiga ateljéplatser i Hökarängen. Richards och Strandberg ser den lokala förankringen som en förutsättning och ett bevis på de möjligheter som finns på Konsthall C.
– Det är vårt ansvar som verksamhetsledare att på ett visuellt och icke-didaktiskt sätt kommunicera frågor som rör sig från en lokal oro till bredare globala problem. Vi hoppas att vi kan skapa en meningsfull utställnings- och programverksamhet som förmår engagera och vara relevant för en stor publik – som också känner sig välkomna att forma Konsthall C:s väg framåt, säger Richards och Strandberg som även framhåller Konsthall C:s potential att verka som en kritisk röst i konstvärlden.
– Konsthall C erbjuder mindre kända konstnärer stora möjligheter, och det är en plats som är flexibel och inriktad på dialog mellan konstnär och organisation om de produktionsmedel som står till buds. Historiskt har platsen erbjudit en möjlighet att ifrågasätta normaliserade sätt att göra och se på konst.
