Market har inte levt upp till förväntningarna att attrahera nya kunder, varken från Norden eller internationellt. Det menar Eva-Lotta Holm Flach, gallerist och ledamot i Svenska Galleriförbundet, inför fredagens öppning av den tionde upplagan av Market Art Fair.
Holm Flach ger uttryck för en generellt dämpad ton inför mässans jubileumsupplaga. Men de flesta gallerister som Kunstkritikk har talat med är likväl positiva till mässan som samlingspunkt.
Market äger för andra året i rad rum på Liljevalchs efter att tidigare ha huserat hos Konstakademin på Fredsgatan. Även i år ingår Market som en del av Stockholm Art Week, som också inkluderar mässorna Supermarket, PhotoMarket och Stockholm Art Book Fair. Nytt för i år är avdelningen Market Space, där det visas konst «som sträcker sig utanför de givna monterramarna», och det arrangeras också samtal och videopresentationer i projektrummet The Studio.
– Man profilerar sig som en exklusiv mässa, vilket får som konsekvens att nya kunder kan ha svårt att hitta fram. Själv tror jag att samtidskonsten fortfarande behöver göras mer tillgänglig för en större publik i Sverige och Norden. Små exklusiva sammanhang kan däremot fungera bra i stora internationella miljöer där konstmarknaden har en annan dynamik, säger Holm Flach till Kunstkritikk.
– Konstmarknaden är idag i förändring, betonar Holm Flach. Det kommer in nya aktörer på marknaden, och det finns en tendens att förhandla offentliga uppdrag direkt med konstnärerna. Allt fler gallerier försöker hitta nya sätt att arbeta, som inte nödvändigtvis är bundna till en fast adress, såsom online-försäljning.
Även konstmässorna är i förändring, och det finns en tendens mot mer nischade verksamheter, med mässor som enbart inriktar sig på videokonst eller satsar på mindre sammanhang. Hur väl Market förmår svara mot dessa förändringar, och om modellen med en exklusiv mässa med nordisk inriktning kommer att stå sig de närmaste åren, återstår att se. Men Holm Flach betonar att Market fortfarande fyller en funktion, genom ett par dagars koncentrerad aktivitet.
– Man går dit för att se det senaste, och med avsikten att det ska köpas. Det är befriande att enbart gå in i det tänket, säger hon.
FÅ NORSKA GALLERIER
Market aspirerar på att presentera «Nordens ledande gallerier för samtidskonst», och i år medverkar 18 svenska gallerier, 12 danska, 3 finska och 2 isländska. Frånvaron av norska gallerier har varit återkommande genom åren, även om en av deltagarna, Galleri Riis, driver galleri både i Oslo och i Stockholm, och har varit med under samtliga år på mässan.
– Anledningen till att endast ett fåtal norska gallerier har deltagit på Market är att inte många har ansökt, säger Sara Sandström Nilsson som sitter i uttagningskommittén och är en av grundarna till Market.
Market startade 2006 som en reaktion mot konstmässorna på Sollentuna- och Älvsjömässan, där konstskolor, konstföreningar och gallerier ställde ut samtidigt.
– Man beslutade sig för att i stället skapa en mindre mässa i centrala Stockholm, som hade en tydlig profil, inriktning mot nationell och internationell samtidskonst och bjöd in de ledande nordiska gallerierna att delta, förklarar Sandström Nilsson.
Idag verkar det som om få av mässans deltagare tar det nordiska perspektivet på orden. När Kunstkritikk gör en rundfrågning bland de medverkande gallerierna, är det galleristerna som befinner sig i antingen Malmö och Göteborg – eller Island och Finland – som ser på Market som ett sätt att knyta kontakter utanför hemorten.
För de två Malmögallerier som deltar i år, Galerie Leger och Johan Berggren Gallery, innebär bristen på en lokal marknad att Market erbjuder en viktig mötesplats.
– Vi opererar i den absoluta periferin av en internationell konstscen och marknad med vår belägenhet i Malmö, säger Johan Berggren, som kommer att visa verk av Fredrik Værslev, Veit Laurent Kurz, Eric Sidner och John Skoog.
– Som så, verkar vi primärt internationellt, i andra hand med ett svenskt fokus och i tredje hand ett nordiskt, fortsätter Berggren. Vi gör ett årligt försök att flörta med en svensk marknad och få ett fotfäste bland svenska samlare, baserade utanför Malmö. Även om betydelsen som inkomstkälla är i det närmaste 0.
VÄNDER SIG TILL SAMLARE I STOCKHOLM
Att Market inte är någon stor inkomstkälla eller platsen för de stora inköpen bekräftas av andra gallerister. Och även om mässan lockar en stor publik (förra året låg besökarantalet på 7000) är besökarkretsen relativt homogen.
– Market förlitar sig till för stor del på att redan existerande köpare eller samlare i Stockholm ska stå för omsättningen, säger Ola Gustafsson från Elastic Gallery, som deltar med nya verk av Jone Kvie, Anna Ling, Camilla Løw, Per Mårtensson och Magnus Wallin, samt en serie större dukar av Per Mårtensson på Market Space. Han menar att en mässa med de främsta nordiska gallerierna borde kunna attrahera internationella köpare, men att så inte är fallet idag.
Sedan Elastic Gallery förra året flyttade från Malmö till Stockholm har Gustafsson etablerat ett större kontaktnät, samtidigt som det medfört större kostnader. Även om utvecklingen för galleriet har varit positiv – liksom för andra Stockholmsgallerier som Lars Bohman Gallery, Galleri Andersson/Sandström och Cecilia Hillström Gallery – så påpekar Gustafsson att en rad av stadens gallerier har slagit igen de senaste åren: Crystal, Galleri Jonas Kleerup, Milliken Gallery, Natalia Goldin Gallery.
Vad det kostar att vara ett galleri som strävar efter att delta i mässorna är någonting det sällan talas om, menar Gustafsson, som under galleriets 10 levnadsår deltagit i 49 mässor, ibland enbart för att sälja in sig till en större mässa. Gallerimarknaden i Sverige liknar mer och mer den internationella, påpekar han, och det som styr utvecklingen är delvis de konstnärer och verk som genererar gigantiska summor, och delvis de yngre konstnärerna, medan de så kallade mellanskiktsgallerierna har lägre aktivitet.
Market återger kanske inte hela den svenska gallerimarknaden, men genom att i så hög grad fokusera på Stockholm visar mässan var köparna trots allt finns.
– I Stockholm är utvecklingen positiv med många nya gallerier och scener för den samtida konsten, säger Göteborgsgalleristen Paul Thomassen till Kunstkritikk. Men i övriga landet är det ingen utveckling endast avveckling, det finns nästan inga gallerier kvar.
Galleri Thomassen har minskat omsättningen med 30 % sedan 2012, förklarar han.
– Vi är oroliga över den utveckling som pågår. Det finns ingen möjlighet att driva ett galleri professionellt under rådande marknad, säger Thomassen, som kommer att ställa ut Martin Formgren och Joakim Ojanen.
VIKTIG FÖR ISLÄNDSKA OCH FINSKA GALLERIER
Avsaknaden av en finsk gallerimarknad gör Market till en plats för att knyta nya kontakter, menar Mikeala Lostedt, utställningsansvarig på Helsinki Contemporary, som medverkar med målningar av Anna Retulainen. Samma sak säger de isländska gallerierna.
– Exponeringen utanför Island är det väsentliga syftet med Market, säger Aldís Snorradóttir till Kunstkritikk. Hennes galleri Hverfisgallerí deltar för andra året i rad, och kommer att visa verk av Georg Gudni, Hrafnhildur Arnardottir a.k.a. Shoplifter, David Orn Halldorsson och Thor Sigurthorsson.
Den andra isländska deltagaren, i8 Gallery, medverkar för åttonde året i rad, och kommer att visa en ny stor akvarell av Olafur Eliasson, en skulptur av Alicja Kwade och verk av Ignacio Uriarte, Birgir Andresson och Lawrence Weiner. Konstmarknaden på Island är i det närmaste obefintlig, förklarar en av ledarna för galleriet, Auður Jörundsdóttir, och därför är mötena med den nordiska marknaden viktig för dem.
Deltagare från Danmark och Sverige är mer osäkra inför vad den nordiska inriktningen på Market egentligen innebär.
V1 Gallery, som i år visar John Copeland, Julie Nord, Troels Carlsen, Wes Lang och Rose Eken, är en av 12 danska utställare. Jesper Elg, som driver V1 Gallery, menar att mässan kanske lockar besökare som vill bilda sig en uppfattning om den nordiska konstscenen, men att det samtidigt ställs ut konstnärer från hela världen, och att man därför inte kan tala om ett nordiskt perspektiv för konsten på Market.
– Danmark har en väldigt stark och mångsidig galleriscen, inte minst om man beaktar landets storlek, säger Elg till Kunstkritikk. De senaste åren har det etablerats mängder av intressanta project spaces och konstnärsdrivna plattformar i Köpenhamn, vilket skapar en välbehövlig dynamik.
Med Chart Art Fair har Market dessutom fått en dansk konkurrent, som hålls i augusti för tredje gången på Kunsthal Charlottenborg, och presenterar både den vitala danska konstscenen och ett utsnitt av den nordiska konstmiljön (inklusive den norska).
FÖRLITAR SIG PÅ LOKALA KONTAKTNÄT
Att Market fungerar som en mötesplats för nordiska gallerier och köpare är tydligt, men 10 år efter att den startade tycks mässan ha anpassats efter lokala kontaktnät, och en marknad som likväl inte gynnar gallerierna utanför Stockholm.
– Den allmänna uppfattningen hos våra kollegor är att Market bara fungerar som en katalysator för de existerande kunderna, säger Erik Nordenhake, som menar att Markets «nordiska perspektiv» existerar enbart för att mässan inte kan locka bra icke-nordiska gallerier; de skulle antagligen inte sälja något till de nordiska samlarna.
Tillsammans med Niklas Belenius driver han galleriet Belenius/Nordenhake, som öppnade förra året i centrala Stockholm, efter att de tidigare samarbetat under namnet Niklas Belenius Gallery. De har klarat sig bra enbart på den lokala marknaden, förklarar Erik Nordenhake, och året innan flytten fördubblade galleriet sin omsättning. På Market visar de en skulptur av Bigert Bergström, en tidig målning ur Leif Elggrens Yellow Black-serie, och ett verk ur Ilja Karilampis JAG ÄR-serie.
Många av galleristerna intygar att de nordiska kontakterna minskat med åren, vilket gör att mässans indirekta fokus på Stockholm tycks skynda på vad som framstår som en alltmer regionalt orienterad konstmarknad.
