– Jeg stiller meg spørrende til at Kunstkritikk har funnet en nedlagt hjemmeside og bruker denne til å bygge opp en polemikk, sier kurator Marianne Hultman i et svar til vår dekning av utstillingen Stop Making Sense. – Stiftelsen Morgenstjerne har ingen politisk agenda i det hele tatt, skriver Hultman.
I går publiserte Kunstkritikk sterkt kritiske uttalelser fra Scandar Copti, en av kunstnerne som deltar i utstillingen Stop Making Sense på Oslo Kunstforening. Scandar Copti ble konfrontert med formålsparagrafen til Stiftelsen Morgenstjernen som har støttet utstillingen og reagerte med følgende uttalelse: – Dersom kunstnerne hadde visst om den politiske agendaen til Stiftelsen Morgenstjernen ville ingen ha deltatt. Les gårsdagens sak her
Her er Marianne Hultmans tilsvar i sin helhet:
«Efter samtal med Scandar Copti har jag förklarat för honom att jag inte kände till Stiftelsen Morgenstjernens stadgar (reguleringer) och att jag grundade mitt beslut på att söka stöd från dem efter ett möte med stiftelsens grundare Eirik Daniel Hansen. Jag har även talat med Hansen och frågat honom om det stämmer att de formulerat sina stadgar så som det framgått av kunstkritikk.no («promotere Israel som et levende, pluralistisk og demokratisk samfunn som jobber for fred med sine naboer samtidig som det forsvarer seg mot dem»). Hans svar är att det inte stämmer. Formuleringen är hämtad från en hemsida som en extern rådgivare satte upp innan Hansen hade hunnit godkänna den. Sidan lades ner efter några få dagar eftersom Hansen inte kunde stå för innehållet på den. Syftet med stiftelsen är att främja Israelisk kultur i Norge, en uppgift man kan finna på Brønnøysundregistrena.
Stiftelsen har ingen politisk agenda över huvud taget utan stödjer projekt från fall till fall. Beträffande Stop Making Sense stödjer Stiftelsen Morgenstjernen curatorns vision med projektet. Att kunstkritikk.no lyckats hitta en nedlagd hemsida och använda sig av den för att bygga upp en polemik kan man ju ställa sig frågande till. Bör man inte undersöka sina källor ordentligt innan? Anklagelser har riktats till höger och vänster i saken och ett raster av negativ energi har lagt sig över utställningen. Detta bara för att några få personer gett sig fan på att försöka punktera hela projektet.
Att det finns personer som på fullt allvar tror att jag genom att laga denna utställning går israels regerings ärenden är ju fullständigt befängt. Det tristaste med det hela är att en av konstnärerna försatts i en situation där han har ställts inför en förtroendekris gentemot utställningen och dess curator. Att konstnären råkar vara palestinier gör det hela ännu värre. Det är ju inte första gången palestinier utnyttjas som redskap för extremister av olika slag. Jag hoppas att vi kan avsluta denna sak nu och återgå till att studera konstnärernas arbeten med kritisk blick och förhoppningsvis lära oss något nytt om en av de mest komplexa platserna i världen, en plats som berör och engagerar oss alla. Och till er som valt att bojkotta utställningen, dess konstnärer och katalogen önskar jag inget hellre än att ni besöker Oslo Kunstforening de närmaste veckorna. Till oss är alla hjärtligt välkomna. I fredagens upplaga av Klassekampen svarar jag på artikeln från den 22 mars. Tidningen hade redan hunnit gå i tryck innan saken i kuntkritikk.no hade publicerats.»
Marianne Hultman
Godt svart.