5 december Jesper Strömbäck Eklund

Wham-bam! Vilken utställning gav Jesper Strömbäck Eklund en intellektuell orgasm?

Viktor Fordell, Sun #1–4, bläckstråleutskrift, papper, akryl, lim och fernissa på duk och aluminumram, 180 x 577 cm, 2023. Installationsvy, Issues Gallery.

Viktor Fordell, More Diary, Issues Gallery, Stockholm

Jag saknar ofta Berlin. Fantasin om det som ännu inte ägt rum i staden är det som håller mig levande när det pissgrå Stockholm sluter sig kring höstmörkret. Fordells utställning på Issues Gallery dominerades av fyra inkjet-printar tagna inifrån tågstationen Berlin Ostkreutz. Soluppgången filtreras genom stationslogotypens gigantiska bokstäver och Europas molniga horisont skymtar i bakgrunden. Vart är vi på väg? Det går inte att säga exakt hur, men Fordell ger form åt det där djupet – avgrunden – i längtan efter platser som inte längre är vad de en gång var. I all sin okomplicerade skönhet var utställningen årets allra bästa. 

Sixten Sandra Österberg, Master of Disguise, 111 x 209 cm, oil på duk, 2023. Med tillstånd från konstnären och Andréhn-Schiptjenko. Ingår i Magasin IIIs samling.

Sixten Sandra Österberg, Time of Nothingness: Everything Happens, Andrehn-Schiptjenko, Stockholm

Nyss återsåg jag två målningar från Sixten Sandra Österbergs debut på Andréhn-Schiptjenko i våras. De hängde i Moderna Museets långa (jobbiga) korridor som är vänd mot en händelselös grusgång. Återigen golvades jag av Österbergs karaktäristiska stil som gör det där som bara måleriet kan: det bara händer. Du står framför en målning och allt du behöver veta om livet och begäret finns utkletat på just den där duken. Jag tror det kallas magi. Det är sannolikt, troligen obligat, att majoriteten som stöter på något av Österbergs verk helt enkelt får en liten, liten intellektuell orgasm. Ååh!

Lisa Tan, Pa, 2023 (detalj, till vänster) & Promise or Threat, 2023 (detalj, till höger). Foto: Jean-Baptiste Béranger.

Lisa Tan, Dodge and/or Burn, Accelerator, Stockholm. Curator: Therese Kellner 

Vissa utställningar kan lura in dig i känslan av att de är producerade enbart för just dig: I see you! Lisa Tans utställning på Accelerator var inte bara det. Jag hade även en stark upplevelse av att finna den mor jag aldrig hade. Om Tans konst kan upplevas som lite stram och åtsittande vid första anblick så är det enbart på grund av att man inte skrapar tillräckligt hårt på ytan. Bakom formalismen och alla teorier finns en ömtålig kärna som spritter av ambivalens, humor och nervositet. Tan lyckades länka samman människan och psyket på ett fascinerande exakt vis.

Jesper Strömbäck Eklund är kritiker och medarbetare i Kunstkritikk och Expressen. 

Se de andra bidragen i Kunstkritikks julkalender här.