Offentlig konst från Jokkmokk till Lund

Superflex, Joar Nango & Anders Rimpi och Eva Löfdahl står bakom några av de offentliga verk som recenserades i Kunstkritikk under hösten.

Av Redaktionen
Joar Nango & Anders Rimpi, Fijfere, Vanás, Gieđgi /Vril, Båt, Sten (2018). Foto: Ricard Estay.

Ett samiskt rum i dåtid, nutid och framtid

En talande sten och en upp- och nedvänd båt som berättar om sina resor är några av inslagen i Joar Nango och Anders Rimpis gestaltning av förskolan Giellas lekgård i Jokkmokk.

Av Maria Nordvall

 

Eva Löfdahl, 108 källor, 2017. Foto: Stockholm Konst.

Ett extremt lokal regnväder

Eva Löfdahls skulptur 108 källor för in en filosofisk dimension i den marknadsdrivna stadsbyggnadskulturen i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. 

Av Frans Josef Petersson

 

Éva Mag, Jag+Du=Vi (detalj), 2017.

Skeva kroppar

Éva Mags verk för Santos idrottshallar i Göteborg tematiserar gemenskap och tillhörighet, men utan att bli socialt engagerad konst där vi uppmanas att aktivera oss själva.

Av Josefine Wikström

 

Henrik Håkansson, A Tree Reflected (Malus sylvestris), 2018. Foto: Anna Fyrsten.

Trädets färd mot självmedvetande

I Henrik Håkanssons A Tree Reflected vid Stockholms Universitet framträder trädet som historiens subjekt.

Av Kim West

 

Stina Stigell, Berättelser, 2018. Foto: Ricard Estay.

Drunknad stad

Stina Stigells verk för Nacka Tingsrätt gestaltar sviktande framtidstro och ideologisk förvirring, en stad som på ett sätt redan är vattenfylld, kall, hal och flytande.

Av Andreas Mangione

 

Superflex, Lyssa på oss!, 2018. Foto: Helene Toresdotter.

Protestväv

Hur kan döva ta plats i den hörande världen? Superflex verk för Tunaskolan i Lund skildrar sammanslagningen med en specialskola för barn med hörselnedsättning.

Av Christine Antaya

Diskussion