Imorgon, den 9 september, anordnas symposiet Utvandrare, Invandrare, Nybyggare inom ramen för samarbetsprojektet Nya Småland, som syftar till att synliggöra och koppla samman lokala kulturinstitutioner med internationella aktörer på samtidskonstens fält. Arrangemanget äger rum på Utvandrarnas hus i Växjö. Bredvid den tillresta statsvetaren Saskia Sassen, kommer bland andra Anna Norberg från BAC Gotland att berätta om ett projekt där hon tillsammans med en grupp ungdomar «återseglade» i spåren efter 40-talets baltiska flykt över Östersjön. Deras iscensättning möter i sin tur konstnären Enno Hallek, som kom till Sverige samma väg, som barn.
Nya Småland springer ur en ansökan om att arrangera Manifesta 2018. Förslaget gick bet, men kvarstod gjorde arbetsgruppen med representanter från Kalmar Konstmuseum, Vandalorum, Kulturparken Småland och Växjö Konsthall. Nu samlas de inom ett längre framåtblickande format, vars finansiering hittills är ettårig.
– Efter Manifestaförsöket kunde vi gå vidare med det befintliga förarbetet och forma ett mer djupgående och långsiktigt projekt – istället för en tre månader lång konsthändelse. Jag tror faktiskt att det är mer hållbart, och på sikt hoppas jag att fler aktörer ska inkluderas, säger Jonatan Habib Engqvist, curator och projektledare för Nya Småland.
Genom att arbeta med korskopplingar mellan befintliga institutionerna i regionen, vill Nya Småland undersöka vilka begrepp som kan associeras till landskapet. Är det vad som traditionellt har benämnts som en avfolkningsbygd, eller finns det fler identiteter att lyfta? Engqvist betonar hur projektet svarar mot en pågående regionaliseringsprocess i kulturpolitiken, och att fördelen med den intrainstitutionella strukturen är att arbetet i mindre grad begränsas av politiska riktlinjer och uppdrag.
– Istället kan vi «gå på tvären» och koppla samman institutioner och arkiv, med såväl lokalt verksamma som tillresta konstnärer och tänkare. På så vis vill vi skapa förutsättningar för en mer hållbar utveckling för samtidskonsten i delar av landet som sällan inkluderas i de större perspektiven, förklarar han och understryker att städer som aldrig tidigare har mötts, här också försätts i samtal.
Samtidigt med den hoppingivande bilden av återvändandet till landsbygden kan utvecklingen i Småland relateras till en längre konflikt där landsbygden utgör området för den nya gentrifieringen. Det är Engqvist medveten om, och understryker att målet med Nya Småland är att rikta en kritisk blick mot hur globala, politiska skeenden återverkar på en mer lokal nivå i samhället. Med detta i åtanke kommer fredagens seminarium att ställa den svenska utvandringens historia bredvid den idag normaliserade bilden av Sverige som ett land där invandringen ökar. Men Engvist betonar att migration bara är en av många frågor som utmärker Småland både i verkligheten och som idé.
– När det gäller samtidskonst och invandring är det viktigt att visa hur den ena inte «stjäl» resurser från den andra. Där måste vi också förhålla oss till den lokalt återkommande frågan: «vad har med mig att göra?», säger Engvist som understryker att intresset för samtidskonsten varierar från kommun till kommun. Samtidigt vore Nya Småland ingenting utan stöd från de tre regionerna – Jönköping, Kronoberg och Kalmar – som tillsammans med Statens Kulturråd möjliggör verksamheten.
Joanna Sandell efterträdde i våras Bengt Olof Johansson som chef för Kalmar Konstmuseum, och var tidigare chef för Botkyrka Konsthall i Tumba utanför Stockholm. Hon framhåller att det parallellt med befolkningsökningen i storstadsregionerna idag pågår en större förflyttning till landsbygden, och att konstinstitutionerna bör gå in som en aktiv part i den politiska utvecklingen. För att detta ska vara möjligt är det viktigt att små och medelstora institutioner samverkar, menar hon.
– I Stockholmsnätverket Syskonkonsthallarna skapade vi strukturer för att stötta varandra, och bedriva programverksamheter som vi inte skulle kunna frammana själva, berättar Sandell och syftar på hur hon som chef för Botkyrka konsthall samarbetade Tensta konsthall, Konsthall C och Marabouparken i Stockholm med omnejd.
Fördelen med ett projekt som Nya Småland, påminner hon, är att de politiska kraven på lokala anknytning inte styr verksamheten på det sätt som kan vara fallet för den enskilda institutionen.
– Det är intressant se på likheter mellan de schabloner som ofta målas upp av både landsbygd och förort. Det gäller såväl platsernas självförtroende, som behov av att definiera sin egen särart och kultur, säger Sandell som menar att en konsekvens av den demografiska förändringsprocess som pågår i Sverige, där såväl konstnärer som nyanlända lämnar tätorten, är att samtidskonsten utvidgas och decentraliseras.
Här kommer vi till den beröringsskräck för traditionella konstformer som ännu förekommer på institutioner för samtidskonst, och som Sandell vill uppmärksamma. Det är en central fråga på Kalmar Konstmuseum, liksom för Nya Småland som projekt.
– Hur kan konstnärer verksamma på orten möta ett internationellt och experimentellt konstfält? Istället för att upprätthålla polariseringen gentemot det lokala är viktigt att inkludera även dessa verksamheter i undersökningen av landskapets identitet, säger hon, och vidhåller att detta är en nyckel för att ersätta ett ibland förekommande hat mot samtidskonsten med ett större lokalt deltagande. På den konstnärliga praktikens nivå har det inom samtidskonsten redan skett en vändning mot hantverk som har stor utvecklingspotential både estetiskt och organisatoriskt, menar hon.
Efter fredagens seminarium kommer relationen mellan landsbygd och stad att vara det tema som avslutar den första halvan av Nya Smålands pilotår. Senare i höst arrangeras ett residency för turkiska konstnärer tillsammans med Kultivera Tranås, liksom ett publikt samtal med den internationellt verksamme curatorn Nadim Samman på Polarmuseet i Gränna samt seminarier i Kalmar. Nya Småland arbetar även med ett nummer av kulturtidskriften Glänta som utkommer mot slutet av året.
