Vilka var de mest intressanta utställningarna, händelserna och publikationerna 2013? I Kunstkritikks julkalender sammanfattar våra egna skribenter och inbjudna gäster konståret som gått. Nummer nio är Karl Lydén, kritiker, översättare, medlem i redaktionen för Site Magazine och svensk nyhetsredaktör för Kunstkritikk.
ÅRET DÅ KONSTUTSTÄLLNINGAR BLEV GATEWAYS TO OTHER WORLDS
 The Dove, no. 12 (1915). Courtesy The Hilma Af Klint Foundation. |
Hilma af Klint, Moderna Museet, Stockholm.
Förvisso: det är inte samtidskonst, det har skrivits spaltmeter om utställningen, Moderna Museet har nogsamt vridit ut varenda droppe cred ur processen. Men faktum kvarstår: målningarna är fantastiska, därtill utförda i ständig dialog med den andra sidan. (Dessutom var själva utställningen väldigt fin med dess öppna planlösning.) |
||
 |
Inhotim, Intstitut för samtidskonst och botanisk trädgård, Brasil.
Mötet mellan den manliga/konstnärliga omnipotensens fallande stålbalkar och den brasilianska naturens storslagenhet ska naturligtvis skapa en upplevelse som transcenderar den lilla människans erfarenheter. Men även om man inte skriver under på dessa premisser är det svårt att inte fascineras av gruvmagnatens konstpark i urskogen, i allt från dess lokala utbildningsprojekt till dess breda samling (läs mer här). |
||
 |
how to write 2, Galerie Wien Lukatsch, Berlin.
Mitt senkomna möte med Robert Filliou, den franska ekonomen/buddhisten/konceptkonstnären som gjorde en rad banbrytande textbaserade verk under 60- och 70-talet. Här står det viktigaste av allt på spel: skrivandet som vägen till självförvandling. |
||
 © British Council. |
(Bonus: Jeremy Deller, English Magic, Storbritanniens paviljong på Venedigbiennalen. En samtidshistoria över Thatcher, nyliberala klasskillnader och kungahuset, med pilhuvuden från stenåldern på väggarna och ett slags «utställning som upplevelserum» med teservering och rappa museivärdar. Värden jag pratade med erbjöd mig att känna på mjukheten hos en neolitisk handyxa, log och retirerade stilfullt i den snabbt uppblossade diskussionen om hans manus och dess relation till verket, och när jag gick tillbaka en kvart senare var han… borta. Som uppslukad av ett hål i marken.) |
PUBLIKATIONER
 |
Ingela Johansson, Strejkkonst, (Glänta/Konsthall C).
Ett fantastiskt arkiv över händelserna kring gruvstrejken i Svappavaara 1969-1970 och dess radikalisering av det svenska konst- och kulturlivet. |
||
 |
Jimmie Durham, The Usual Song & Dance Routine with a Few Minor Interruptions, Wiens Verlag, Berlin 2013.
Vindlande muntlig presentation i form av häfte, under rubriken «how to write». |
||
 |
Carla Zaccagnini, Elements of Beauty, Montehermoso.
Boken (utgiven 2012, i min ägo sedan 2013) beskriver en mycket radikal form av konstkritik, nämligen de dussintals attacker mot konstverk som utfördes av suffragetter i Storbritannien under 1913 och 1914. Målningar av behagande kvinnor, ståtliga porträtt av manliga politiker, en te-servis av långväga ursprung och en mumie fanns bland verken som knivskars, höggs, krossades eller knappt fick en skråma i kampen för kvinnlig rösträtt och det omedelbara målet för att få rörelsens fängslade grundare Emmaline Pankhurst frigiven. Varför just konst? Zaccagnini citerar en kort text från suffragetterna: «Justice is an element of beauty as much as color and outline on canvas.» |
HÄNDELSER (DEN LÅNGA SOMMAREN 2013)
 |
Inebriated journalist dubbed ’Swiss Mr Bean’ reaches for canapé and smashes priceless artwork.
Sågningen, ignorerandet, personangreppet. Vad är väl dessa handeldvapen i konstkritikerns arsenal jämfört med den kamikaze-attack som en kritiker från schweiziska radion utförde mot Luciano Fabros glasskiva från 60-talet? Och varför är jag så fascinerad av förstörandet av konstverk? |
||
 |
Sunshine Socialist Cinema et al.
I den svenska sommarens kyliga natt, i en villaträdgård utanför Ängelholm, satt publiken insvept i filtar och bjöds på te och nybakta kanelbullar, alltmedan den solcellsdrivna filmvisningen om det ryska konstnärskollektivtet Voina lärde oss hur man välter bilar och hamnar i fängelse. Varma hälsningar till Sunshine Socialist Cinema och alla andra som får saker att hända under sommarens konstnärliga och intellektuella torka: Clandestino Festivals gästspel i Bohuslän och Canell & Watkins som i bunker 22:37 på Gotland visade Khaled Houranis briljanta verk The Zebra Copy Card. |
||
|
|
Marx 2013.
En konferens späckad till bristningsgränsen med föreläsningar och seminarier om allt från Marx värdeteori till ekologiska perspektiv. Se video av det du missade här. Arrangerat av bland andra Centrum för marxistiska samhällsstudier (CMS) och Arbetarnas bildningsförbund i ett knökfullt ABF-hus. Den egentliga porten till en annan värld restes alltså och svajade till för ett kort ögonblick den 19-20 oktober på Sveavägen 41 i Stockholm? |
Diskussion