8 december

Årets mest minnesvärda utställningar enligt konstnären Viktor Kopp.

Lena Cronqvist, Selected Works, installationsvy, Angelika Knäpper.

Lena Cronqvist, Selected Works, Angelika Knäpper, Stockholm

När man börjar se för dåligt för att måla kan man utgå från en svart grund och ovanpå den lägga färgstarka och ljusa lager. Då ser man vad man håller på med. Lena Cronqvists tre målningar på Angelika Knäpper beskriver ljus och skugga, och några som står emellan dem: två flickor med parasoll och en utan står belysta mot en mörk bakgrund. Hon utan verkar titta mot en skugga som faller in från vårt vänster, hennes höger. Enligt uppgift var detta Cronqvists sista arbeten och perspektivet måste vara ett helt annat än jag kan föreställa mig. 

Nicklas Randau, Hemma (sängen), 32 x 23 cm, olja på duk, 2023.

Nicklas Randau, Courtyard, Curated by Ebba de Faire c/o Sotheby’s , Stockholm

Nicklas Randau använder sig av en poetisk nivå i måleriet som jag själv har ett komplicerat förhållande till. Generationsfråga kanske, 2010-tal mot 1990-tal. Det som skiljer oss mest åt är kanske hans utgångspunkt i materialets betydelsemässiga möjligheter utan omväg över figuration eller andra bildmässiga konstruktioner. Ett fokus på akten att måla och färg som substans på en yta, efter idén och innan resultatet. Bland anledningar och referenser sätter Randau stor tillit till det som råkar uppstå (bilder, gester), och insisterar på måleriets/målningens närvaro i sin egen på samma gång obetydliga och anspråksfulla rätt.

Sirous Namazi, Ankomst, blandteknik, 2023. Installationsvy från Magasin III.

Sirous Namazi, Pending, Magasin III, Stockholm 

Det är stenhårt, tycker jag, att utgå från sin egen personliga berättelse och lyckas föra den så långt ut i världen att verken står så självständiga som i Sirous Namazis utställning på Magasin III. Minnesfragment av ett förlorat hem och korsstygnen, pixlarna, som bygger en bild: på olika nivåer verkade utställningen handla om beståndsdelar i något större. Det finns en hoppfullhet i att smulorna som formar en verklighet kan förmås anta nya skepnader. Utställningen var uppställd i rummet som på ett lager eller en lokal för pågående arbete, också det en antydan om att tillfällighet är både möjlig och oundviklig.

Viktor Kopp är konstnär, och bor i Stockholm. Under året hade han en soloutställning på Celsius Projects i Malmö och en duoutställning med Marcus Matt på Cecilia Hillström Gallery i Stockholm. 

Se de andra bidragen i Kunstkritikks julkalender här.