Vilka var årets bästa utställningar, händelser och publikationer 2011? I Kunstkritikks julkalender sammanfattar Kunstkritikks egna skribenter och inbjudna gäster konståret 2011. Nummer fem är den svenska skribenten och curatorn Power Ekroth, som bor och arbetar i Berlin.
Bästa separatutställning
Johan Zetterquist, Part of the Problem, Galleri Andréhn-Schiptjenko, Stockholm 29/9 – 6/11 2011.
Johan Zetterquist är inte rädd för att använda populärkulturella eller maskulina pastischer, eller andra ämnen som kan uppfattas som «geggiga». I hans senaste utställning har han stramat upp sig och visar en näst intill svart-vit värld (där det mesta förvisso är svart). Han fortsätter också med konsekvens och stringens sitt ambitiösa projekt Proposals for Public Art, som han arbetat med sedan ca tio år. Det senaste verket i denna serie är «Proposal no 26: To have a portrait of the first bank robber of every nation» 2011, vilket består av en byst av Sveriges första bankrånare, Nils Stark. Zetterquist frågar sig vem som egentligen är boven i dramat – bankerna eller bankrånarna? Men Nils Stark var inte bara den förste bankrånaren i Sverige, utan också lite av en poet. Efter en stor «stöt» lämnade han efter sig ett poem, som här står att läsa på en plakett på bystens piedestal. Den lyder som följer:
Vi länsat haver Östgöta bank
och mången knös torde bli pank.
Vi lämnar dock en tredaler kvar,
ty hundar pissa på den som inget har
Bästa grupputställning(ar)
Neue Nationalgalerie: Moderne Zeiten. Die Sammlung. 1900-1945 / Modern Times. The Collection 1900-1945 (del 1), och Der geteilte Himmel. 1945-1968. Die Sammlung. Neue Nationalgalerie / Divided Heaven. 1945-1968. The Collection. Neue Nationalgalerie (del 2), Berlin.
Med ett reflekterat tillbakablickande har Neue Nationalgalerie hängt om sin samling i två olika utställningar: den första koncentrerade sig på tiden från sekelskiftet fram till krigets slut, och den andra har fokus på efterkrigstiden fram till 1968. Med innehållsmässiga korsreferenser som växer till korsbefruktningar skapas spänningar och man lyckas undvika en «skriva-på-näsan-pedagogik» som annars är legio på större museer av detta slag. Istället underlättas och belönas egna tankegångar och upptäckter. Speciellt den första delen av utställningen var nyskapande i sin rumsliga gestaltning och presentation vilket i sin tur gjorde att man faktiskt kunde få aha-upplevelser och återupptäcka «ny-gamla» konstnärsskap såsom Lotte Laserstein och Christian Schad. I synnerhet den första delen av utställningen lyckades väl – kanske eftersom det tycks finnas så många likheter mellan det tyska 20-talet och idag.
Bästa event
Cyprien Galliard, The Recovery of Discovery, KW Kunstwerke, Berlin, 27 mars – 22 maj.
Precis som för många andra konstnärer är Cyprien Galliards största problem förmodligen hans egna uttalanden om sin konst, eftersom han nästan tvångsmässigt tycks stapla naiva referenser till olika saker, händelser och personer på varandra när han diskuterar sina verk i intervjuer. Men hans stora och monumentala öl-pyramidsinstallation (som refererar till Pergamon-altaret och kulturimperialism) på Kunstwerke i våras kan snarast ses som en enda, tre månader lång interaktiv performance, utförd av oss besökande. «Före» och «efter» -bilderna talar sitt tydliga språk. Sakta men säkert dracks en efter en av de totalt 72.000 flaskorna av det turkiska ölet Efes upp under utställningsperioden, från vernissaget till den sista dagen. Den mänskliga pyramiden som bildades på öppningen var inget mindre än magnifiki rökdimman. Krossade flaskor, fimpar och öl- och piss-pölar blandades med ett ap-berg bestående av Berlin-hipsters och franska gallerister i högklackat. Mot slutet befolkades lokalen av Berlin-uteliggare som kommit på att man kunde betala 6 Euro i inträde för en heldag med fri öl. Kommer KW någonsin att bli kvitt ölstanken?
Bästa publikation
 |
The Exhibitionist(Chefred: Jens Hoffmann)En tidskrift som äntligen och verkligen tar utställningsmediet på allvar! Hurra! | ||
Diskussion