I julkalendern sammanfattar våra egna skribenter och inbjudna gäster det intressantaste från konståret 2018. Idag: Fredrik Svensk som är kritiker, medarbetare i Kunstkritikk, chefredaktör för tidskriften Paletten och konsteoretiker vid Akademin Valand, Göteborgs universitet. Han curaterade nyligen Arbetarkonst – ett Exposium på Göteborg konsthall.
Utställningar
Petra Hultman, Färgfabriken, Stockholm.
Efter Petra Hultmans stora genombrott på Färgfabriken i våras förefaller det som ett mysterium varför så lite konst bearbetar den sociala reproduktionens historia. Hultman har tittat på uppfinningen av den svenska hemmafrun, och statens försök att genom informationsfilmer effektivisera hennes hemarbete. Ett problem som den aktuella borgliga budgeten i Sverige försöker att lösa genom ytterligare skattesubventioner. Förunnat den som vill och kan köpa pigor.
Decolonizing Appearance, CAMP / Center for Art on Migration Politics, Trampolinhuset, Köpenhamn.
«Om vi ska bevara Danmark så som vi känner det, måste vi försäkra oss om att de flyktingar som kommer hit tillfälligt återvänder till sina hemländer», enligt finansminister Kristian Jensen. Lättad över att den danska statsbudgeten för 2019 inför ett välkommet «paradigmskifte» för invandringspolitik. Det ökända förslaget att upprätta ett särskilt utresecenter för flyktningar som begått brott på Lindholm är en symbol för den statliga rasismen i Danmark. Detta nationalistiska försvar av det danska hygget applåderas sannolikt av Sverigedemokraterna och hyllas säkert av Alternativ för Sverige. Utställningen Decolonizing Appearance curaterades av Camp (Center for Art on Migration Politics), och var ett försök till estetisk antirasism, och tillsammans med det aktivistiska engagemang som bildats kring den, utgör den en kamp som bör tillhöra oss alla.
Urbant utställningsmontage, Berlin
Det är dags att vi börjar läsa samman olika utställningar i en och samma stad som en del av ett urbant utställningsmontage. Årets Berlinbiennal, tillsammans med Hello World. Revising a Collection, på Hamburger Bahnhof, och Neolithische Kindheit på HkW, blir nämligen mycket bättre tillsammans, än som enskilda projekt. Neolithische Kindheit, som ger en hint om varför så få av 1920- och 30-talets radikala vita vänstertänkare i Berlin och Paris sällan allierade sig med den antikoloniala kampen under dessa krisår, blir helt enkelt intressantare i relation till Berlinbiennalens form och ramverk. Och tillsammans med Hello Worlds synliggörande av de maktpersoner som bokstavligen köpte in den konst som idag utgör Nationalgaleries samling, bildas en komplex bild av konstens roll i en kolonialt och kapitalistiskt präglad modernitet.
HÄNDELSER
Disruption Network Lab, Infiltration: Challenging Supremacism, Kunstquartier Bethanien Berlin.
Extraordinära Tatiana Bazzichelli har vid sidan av sitt arbete med Transmediale på egen hand förstärkt Berlin som Nordens centrum för tänkande kring politik, konst och teknologi. Med sin plattform Disruption Network Lab anordnade hon den internationella konferensen INFILTRATION: Challenging Supremacism som fördjupade relationen mellan dagens fascism och konstens historia. Allt finns tillgängligt online.
Danijel Gubic, Göteborgs poesifestival BZR, Backateatern.
1998 uppträdde rapparen Danijel Gubic på festen som blev den nationella tragedin Backabranden på Hisingen i Göteborg. Med utgångspunkt i den erfarenheten, och som en del av Göteborgs poesifestival på Backateatern, uppförde Gubic ett poetiskt mästerstycke om Sverige, om sitt eget liv och om världen idag. Dessvärre missade jag de åtföljande uppläsningarna av skrivarskolorna Qalam som drivs av Johannes Anyuru & Segal Mohammed och Gatulyktor som leds av Vic Vem. Längtar redan till nästa festival och fler solrosfrön.
PUBLIKATIONER
Mårten Björk, Life Outside Life: The Politics of Immortality, 1914–1945, 2018.
Med Franz Rosenzweig, Karl Barth, Oskar Goldberg och Erik Peterson diskuterar religionsvetaren Mårten Björk det judisk-kristna teoretiserandet kring evigt liv i relation nationalism och krig. Björk urskiljer en odödlighetspolitik som konfronterar vad statsvetaren Rudolf Kjellén år 1916 kallade biopolitiken i den moderna nationalstaten, och vad läkaren Wilhelm Schallmayer redan 1905 beskrev som en biologisk politik. Efter Björks bok framstår en darwinistiskt orienterad biopolitik som mycket mer genomgripande än jag tidigare föreställt mig. Aldrig har jag läst en bok som så övertygande pekar på vansinnet i att exkludera teologisk metafysik, filosofisk antropologi och frågan om kosmologi från det politiska tänkandet.
Quinn Slobodian, Globalists: The End of Empire and the Birth of Neoliberalism, Harvard University Press, 2018.
Floden av böcker om nyliberalismen sinar inte. Quinn Slobodian utgår från det Habsburgska rikets upplösning, och visar hur nyliberaler som Friedrich Hayek, Ludwig von Mises Wilhelm Röpke & Michael Heilperin såg kapitalismen som ett botemedel mot det våld som krig förde med sig. För dem orsakades första världskriget av ekonomisk nationalism, och kunde ha undvikits med frihandel. Det viktigast med Slobodians bok är hur han visar hur det negativa suveränitetsbegrepp som de europeiska kolonialstaterna använde för att motivera sina kolonier, i och med det nyliberala tänkandet också började användas på de nya europeiska nationalstaterna. Detta förklarar bland annat varför EU och WTO inte har någon offentlighet. Den nationella demokratin är bara det minst dåliga systemet, och fungerar så länge befolkningen inte vill politisera ekonomin. En nationell Keynesianism är därför inte motsatsen till nyliberalism, utan bara ett av många sätt som nyliberal ekonomi kan prova vilken form av reglering av ekonomin som skyddar kapitalet bäst över tid. Att ingen just nu kan ta ansvar för det som händer, varken på nationell eller global nivå, är därför inget tecken på att «vi» förlorat kontrollen, utan ett medvetet sätt att kontrollera.
Geraldine Juárez, Flux Until Sunrise, Rojal, 2018.
I denna lilla publikation diskuterar konstnären Geraldine Juárez med filosofen Esther Leslie om magisk materialism och övergången från creamware till screenware och från earthware till software. Boken framstår lika mycket som ett verk i egen rätt på det fantastiska förlaget Rojal, och som en kongenial dokumentation av Juárez arbete med keramik och skärmskräp.
Diskussion